Välkommen – till Wennmans julbord
LONDON. Hösten har varit galen.
Nu måste vi koppla av runt julbordet.
Vi borde kanske göra en Heston Blumenthal.
Om ni inte hört talas om honom ska ni veta att hans krog The Fat Duck har tre stjärnor i Michelinguiden och är rankad tvåa i världen. Heston själv är kanske den knasigaste kock som funnits. Och fenomenal.
Han och hans forskarteam experimenterar med kemikalier, gaser, skum, syror, dofter och konstiga maskiner för att få fram smaker och konsistenser som ingen upplevt tidigare.
Ingenting är som det ser ut. När matgästerna sitter och väntar vid ett bord med knivar och gafflar och skedar och tomma tallrikar och servetter och stearinljus kan Heston komma ut ur köket och säga: det är serverat. Var så goda.
Det är alltså meningen att man ska äta besticken, tallrikarna och servetterna. Till och med ljusen, som är gjorda av vit choklad. Allt är en illusion. Och allt är givetvis delikat.
Ett sjujävla julbord
Till sina tv-shower bjuder han in kändisar som låter sig luras och sen överträffar varandra i hyllningar till den magiske Blumenthal. Alla rätter är ”amazing”, ”fantastic” och ”unbeliveable”.
Man kan få en känsla av att de inte vågar säga annat. Heston skulle kunna servera björnbajs i en halvfull askkopp och gästerna skulle ändå smacka belåtet och klappa händerna.
Inför sitt julprogram ”Perfect Christmas” reste Heston till Paris för att spåra en lukt, sen till Amman för att köpa myrra och sen till Sibirien för att mjölka en ren. Verkade lite överdrivet.
Men det blev ett sjujävla julbord, ska ni veta. Han serverade bland annat en dryck som var kall på den vänstra sidan och varm på den högra.
Du fick både kallt och varmt i munnen samtidigt. Det är en världshemlighet hur han gör.
Nå, inget slår ändå de gamla hederliga svenska rätterna. Och eftersom det är meningen att jag ska mixa in lite fotboll i det här får det bli Premier League på julbordet i dag, kanske till och med i Arsenal-supportern Heston Blumenthals smak:
Benitez – blommig som rödkål
Sill & potatis: Roy Hodgson och hans Fulham. Enkelt, rakt på sak, direkt ur burken. Folkligt. Stark position. Vinner ständigt nya beundrare.
Köttbullar: Sunderland. Nej, vi talar inte om Steve Bruce. Vi påminns om andra rullande ting. Såsom badbollar som kastas in på planen och gör mål mot Liverpool.
Sylta: Rio Ferdinand. Hur var det nu med den där ”fantastiska” krogen han öppnat i Manchester? Inga Michelinstjärnor där, va?
Dopp-i-gryta: Och Wayne Rooneys grabb döptes alltså till Kai.
Lutfisk: Om Chelseas Didier Drogba bara lutar sig en millimeter åt sidan faller han hejdlöst och håller sig skrikande för ansiktet.
Revbensspjäll: Peter Crouch, Tottenham. Kan även användas som lutfisk, som är gjord av långa.
Halvan: Aaron Lennon, Tottenham. Ligans kortaste spelare. Men god.
Helan: Aston Villa har varit starkt, kryddigt och stabilt, inte minst tack vare bjässar som John Carew och Emile Heskey.
Rödkål: Rafael Benitez blommiga kinder har inte varit nån munter syn i höst. Kan även användas som rödbetssallad. De bästa bitarna är bra, de andra kan man pilla bort.
Glögg: Som Sir Alex Ferguson. Varm och livgivande när den är på gott humör. Inte kul när du tar för mycket och glömmer hur stark och grym den kan vara.
Prinskorv: Manchester City. Kraftigt smaksatt av arabiska shejker, men förblir prinsar i skuggan av Manchesters kungar.
En liten (s)nubbe: Jermain Defoe, Spurs. Gjorde fem mål på en halvlek mot Wigan.
Kalkon: En brittisk rätt, men ett svenskt fel: Erik Edman, Wigan.
Hårt bröd: Åh, varje gång Liverpools Javier Mascherano går in i en närkamp knäcker det till nånstans.
Kaviar: Sebastian Larsson, Birmingham. Som bilden av Kalle på tuben.
Skinka: Ham? West Ham? Många skador i höst (vilka har inte haft det), men ändå en stor besvikelse.
Lax: Närmare bestämt de 120?000 rökta laxar som landslagskaptenen John Terry tog emot av tidningen News of the World för en rundvandring på Chelseas träningsanläggning.
Grisfötter: Den där stämplingen som Man City:s Adebayor gjorde i ansiktet på förre lagkompisen van Persie.
Ägg: Man gör inte som Wolverhamptons Mick McCarthy, vilar tio man mot Man United.
En-liten-rackare-till: Hulls Jimmy Bullard är en rolig grabb, hans ”pekfinger-firande” mot Man City är en av PL-historiens smartaste målgester.
Löjrom: Lite löjeväckande med dessa usla förlorare, eller hur? Arsenals Wenger är nog värst.
Janssons Frestelse: Det godaste du kan hitta på ett julbord, top-of-the-league. Just nu innehåller frestelsen italiensk ansjovis och heter Ancelotti.
Den där sista lilla knappen under västen: Om bara Harry Redknapp skakar av sig den envise skattmasen kan han bli säsongens sensation i Premier League.
Försök smälta allt
Så där, ja. Nu stoppar vi i oss så mycket vi orkar och försöker smälta höstens tokerier.
Själv ska jag äta överkokt brysselkål och släppa mig oavbrutet i 36 timmar. Sen ska jag gå på fotboll.