Wennerholm: Vakna Europa!

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det är dags att slopa de där döda ytorna ...

OTTAWA. Jag är inne på min andra vecka här i NHL nu och en sak är klar.

Det blir fler mål, fler tacklingar och mer intensitet på liten rink än på stor.

Det är dags att vakna även i Europa och införa små rinkar även där.

Det skulle bli ett historiskt lyft för hockeyn.

Jag har alltid propagerat för mindre rinkar i Europa.

Inte alltid för spelets skull, utan mer för det orimliga att en liten sport som hockeyn har två olika spelytor beroende på vilken sida av Atlanten man befinner sig på.

Nu har en ny debatt redan börjat då OS ska spelas på liten rink i Vancouver, vilket egentligen är helt emot Internationella Olympiska Kommitténs (IOK:s) regler, men där man fått böja sig för att ombyggnadskostnaderna skulle bli astronomiska.

Och inför JVM handlar mycket snack om att kanadensarna får fördelar av de mindre ytorna här i Kanada.

Men jag är inte lika säker på att det sportsliga påverkas så mycket som många påstår.

Däremot underhållningsvärdet.

Rinkarna utanför Kanada kallas ”internationella” vilket jag aldrig förstått, då sporten uppfanns i Kanada och senare exporterades till Europa och övriga världen.

Jag vet inte varför måtten i Europa hamnade på 60x30 meter, men det var väl mer beroende på metersystemet (som ju även Kanada tillämpar numera).

Handlar om bredden

I NHL och här i Kanada är grundmåttet 200x85 fot vilket motsvarar 61x25,9 meter.

Det är alltså bredden det handlar om.

Det låter inte så mycket att dra in yttersargerna med två meter på varje sida men det handlar om cirka 220 kvadratmeters mindre isyta.

220 kvadrat!

Det är en paradvåning på Östermalm eller en jättevilla i vilken svensk stad som helst.

En NHL-is är ungefär 1?580 kvadrat, vilket motsvarar Zätas nya

villa utanför Detroit ungefär.

Om jag förstått saken rätt.

Angående Zätas villa, alltså.

Han är ju en typiskt svensk

spelartyp som passar bättre på liten rink, precis som Peter Forsberg. Lika kvicka i huvudet som vändningarna och större kungar på mindre yta.

Eller Markus Näslund.

NHL:s bästa målskytt i början av 2000-talet på de små rinkarna i NHL, men vilsen då han spelat i Tre Kronor. Jag vet att Markus en gång sa till Bengt-Åke Gustafsson att

han aldrig skulle spela på stor is igen, men Modos kris har tydligen tvingat honom att vika från det löftet.

Inte en tråkig sekund

Men sanningen är att hockeyn är en helt

annan sport på liten rink.

Jag har sett fyra NHL-matcher live nu under min turné härborta och lika många på tv.

Tidsskillnaden mellan öst och väst gör ju att man oftast kan se två matcher per kväll.

Och jag har inte haft en tråkig sekund. Nu spelar visserligen 80 procent av världens bästa hockeyspelare i den här ligan, men det är inte bara därför.

Jag slipper de där ”döda” 220 kvadraten längs sarger och sarghörn som bara inbjuder till destruktiv och tråkig hockey,

Nu vet jag att det inte är lätt att genomföra en förändring i Europa.

Ryssarna och nystartade KHL kommer att vilja hålla kvar vid sin särart och vägra att anpassa sig till NHL. Men det är mer politik än sunt förnuft.

Det skulle behöva byggas om i en hel del arenor, men de modernaste svenska arenorna kan bygga om till NHL-mått på ett par timmar.

Men allt måste börja någonstans.

Det går att ge dispens de första åren och det krävs naturligtvis tid att utnyttja de extra kvadratmeter som blir tillgängliga för fler åskådare på matcherna.

Men det är det sista jag oroar mig för.

Med mindre rinkar kommer också publiken.

Håkan Loob utreder just nu framtiden för svensk och till viss del europeisk hockey och det som oroar mig där är att han till större delen finansieras av ryska pengar.

Men vore jag Loob skulle jag ha en enda sak överst på min lista.

Mindre rinkar.