Årsjös tårar: ”Fattade ingenting”
Ebba Årsjö vinner Victoriapriset 2022
Publicerad 2022-06-07
Ebba Årsjö, 21, satt kvar i sin grävmaskin och grät när hon hade fått beskedet.
För fem år sedan var idrottsframtiden ett skämt. Nu är hon 2022 års Victoriapristagare och den första paraidrottaren någonsin på en lång lista med idrottslegendarer.
– Det är så sjukt viktigt, säger den dubbla paralympiska guldmedaljören i en längre intervju om ett liv i konstant smärta, om att dölja sin kropp och hur hon trotsade läkarna inför slalomguldet.
Det var på pappans däckåtervinningsfirma som Ebba Årsjö satt i grävmaskinen för lite extrajobb när telefonen ringde.
– Jag hade fått reda på att jag var nominerad och när samma kille ringde igen trodde jag bara att han skulle säga att jag inte fått det. Jag har sett listan på tidigare vinnare och det är sinnessjukt, det är de bästa genom tiderna i alla idrotter. Så när han sa att jag vunnit fattade jag ingenting, jag frågade flera gånger om han var seriös, säger Ebba Årsjö och skrattar.
Ingemar Stenmark var först ut 1979. Därefter har de precis som Ebba Årsjö säger radat upp sig; Gunde Svan, Patrik Sjöberg, Jan-Ove Waldner, Magdalena Forsberg, Carolina Klüft, Sarah Sjöström, Armand Duplantis och Nils van der Poel med flera. Enbart ädel svensk idrottsadel har tagit emot Victoriapriset (tidigare Victoriastipendiet).
2022 skriver Ebba Årsjö historia som den första paraidrottaren att sälla sig till listan.
– Då kom det några tårar, det är verkligen hedersamt med tanke på att kungafamiljen står bakom och alla som fått det tidigare.
”Grova åderbråck utanför huden”
Hur viktigt är det erkännandet för paraidrotten i stort?
– Det är sjukt viktigt. Precis som det ska vara. Det är inga konstigheter, i Sverige kan man kolla på vem som tagit flest medaljer och inte om det är OS eller Paralympics. Och i år har vi haft det bästa OS:et och paravinter-OS:et någonsin så det var ganska bra konkurrens om vi säger så.
Ja, namn som Jonna Sundling, Sandra Näslund, Elvira Öberg och Sara Hector får stå åt sidan för en tjej som i början av gymnasiet trodde att hennes idrottsdrömmar var släckta på grund av en medfödd sjukdom.
Ebba Årsjö har Klippel-Trénaunay-Webers syndrom.
– Jag har ingen hud från höft till tå på höger ben. Allt ligger utanpå, det är som att jag har väldigt grova åderbråck utanför huden. Det är blått och lila och väldigt svullet kring knä och fot. Blodet åker inte runt som det ska och därför kan jag inte bygga muskler i det benet utan det är svagt och skört. Men värst i vardagen är att jag inte har någon fotsula och mina tår är missbildade. Det ger mycket strul med ryggen och att stå och gå, säger hon själv när hon ska beskriva det hon kallar sitt ”lilleben”.
Det har inneburit ett liv i konstant smärta men också en slags skam för en del av kroppen som hon genom hela uppväxten alltid dolt – och fortfarande aldrig visat upp offentligt i något sammanhang.
– Jag har alltid haft det väldigt bra med familj och vänner. Men jag har alltid haft benet under byxor, alltid gömt. Jag växte mer eller mindre upp på sjukhus. Det var hemskt. I vissa åldrar handlar verkligen allt om utseende och barn säger vad de tänker när de ser ett läskigt ben.
Började med ett skämt
Hennes föräldrar pushade henne att testa och utmana sig själv trots problemen som följde med hennes högerben och efter att ha provat ”minst 15 idrotter” fastnade hon för alpin skidåkning.
– Det var en hård och cool sport som jag ändå kunde utöva. Det kan låta helknäppt men att ha benet i en stenhård pjäxa är jätteskönt. Det trycker upp allt blod så jag blir inte svullen och foten sitter helt still så jag behöver aldrig rulla på foten.
Ebba Årsjö inte bara provade idrotten, hon blev riktigt bra. En av de bästa i sin årskull och hon kunde utan problem söka in till skidgymnasiet på likadana premisser som fullt friska jämnåriga.
Men på gymnasiet höjdes träningsdosen mångdubbelt, det räckte inte längre med talang utan det krävdes muskler.
– En kompis skämtade med mig om att jag kanske kunde köra Paralympics. Jag började tänka på det och gick och funderade på det i ett år. Jag pratade med mamma och pappa och till slut sa pappa att vi kollar om du kan klassas som paraidrottare. Och det kunde jag och från den dagen var det 100 procent.
Debuten som paraidrottare gjorde hon så sent som 2019, ett år senare vann hon i världscupen och i januari 2022 vann hon dubbla guld på VM. Ändå tonade hon ner förhoppningarna inför Paralympics och i intervjuer hoppades hon ”kunna ta en medalj”.
– Nu kan jag väl säga sanningen... det var bara taktiskt. Jag hade som mål att ta medalj i varje gren. Men jag kände ingen press ändå, ett corona-OS i Kina då kan det hända lite va fasen som helst.
”Mycket värre än vi sa”
Och ja, det gjorde det. Utöver coronan så bröt kriget i Ukraina ut när truppen satt på ett flyg över ryskt territorium.
– Vi fick höra det när vi landade, det blev så klart väldigt rörigt politiskt på plats i OS-byn.
Men tävlingarna blev av. Ett brons i störtlopp följdes av en fjärdeplats i super-G innan Ebba Årsjö tog Sveriges första guld på vinter-Paralympics det här århundradet i alpin kombination.
Kvar återstod höjdpunkterna storslalom och slalom. I andra storslalom-åket var hon på väg mot en ny medalj när hon kraschade.
21-åringen tog sig för knät och fick hjälp ner för backen. Utåt sett lät det som att hon skulle kunna stå på start i slalomen dagen efter.
Verkligheten var en annan.
– Det var mycket värre än vi sa utåt. Jag snurrade runt med knäna och drog sönder menisken i mitt dåliga ben och fick dessutom en ”bonebruise” på underbenet. Sen drog jag ut en muskel runt vänster knä. Vi gjorde en MR direkt och flera doktorer som var där sa bara ”Nej, du får inte köra, det är över”.
Men försöka få smärta att stoppa någon som hanterat den varje dag, hela livet.
Svenska läkaren tittade också på det och gav en liten öppning. Man tog på en slags ställning runt högerknät och efter en natt helt utan sömn testade Ebba Årsjö ett par slalomsvängar en timme före start.
– Jag sa, det är fyra år till nästa slalom så jag vill testa.
Hur var det att kasta sig ut i det första åket?
– Det gjorde mycket ondare än jag hade sagt till läkarna. Direkt när jag kastade mig ut brände det till när jag svängde med den där klumpiga ställningen. Men när man klarat första käppen tänker man bara på nästa.
”Alla grät”
Efter två åk var guldet klart – med stor marginal.
– Jag kommer aldrig glömma när jag kom ner i mål. Jag hade jätteont i knät, jag grät och alla andra grät. Vi hade varit uppe hela natten och alla var helt förstörda. Jag tror ingen kommer kunna förstå känslorna där, det gick från helvete till himmel.
Nu jobbar Ebba Årsjö för att rehabilitera knät så hon kan stå på skidor i augusti. Två pass om dagen blir det med målet att ta nya guld på hemma-VM i Åre 2023.
Men först: Sollidens scen den 14 juli för att ta emot Victoriapriset och ansluta sig till en lång rad idrottsikoner.
– Jag träffade Victoria på Arlanda efter Paralympics. Då var jag sjukt nervös men hon är verkligen jättejordnära så det blir inga problem.