Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Verner, Valter

Här tar OS slut

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-08-18

Sanna Kallur föll på första häcken: Helt plötsligt står jag på huvudet

SLUTET Sanna Kallur sekunderna efter att hon fastnat på första häcken i OS-semifinalen.

PEKING. Susanna Kallur, 27, är borta från OS i Peking.

Hon tryckte på enormt mot första häcken – och föll pladask.

Och Sannas förbannelse i de stora mästerskapen fortsätter.

– Det känns tomt, säger hon.

Det var en chock för alla svenskar när Sanna Kallur, 27, föll handlöst på första häcken. Men det visar också vilken chansartad gren häck är och att hon inte tävlat på länge.

När hon tyckte på för fullt i accelerationen mot första häcken kom hon för nära och slog i med vänsterfoten.

”Kom för nära...”

Hon rullade flera varv och blev liggande.

Och OS var över.

– Vad ska man säga...? Jag trillade... Helt plötsligt står jag på huvudet, säger svenskan.

– Det gick så himla fort. Från det att jag har känt mig svinbra till att jag bara sitter på marken och har ont i huvudet. Allt gick skitfort. Jag rullade över på något vis.

Sanna vandrade med tunga steg ut från OS-stadion i Peking. OS är över för vad som såg ut som ett av Sveriges största guldhopp.

Tårarna flödade – precis som vid VM i Osaka förra året då hon med liten marginal missade bronset.

– Jag har aldrig ramlat på tävling förut. Det är små marginaler. Någon centimeter till, så hade jag varit över häcken och då hade det kanske gått svinbra.

Vilken var din första känsla?

– Smärta. Här har jag en bula. Och här och här, säger Kallur och pekar på flera skrubbsår längs vänstersidan på kroppen.

– Huvudet var det som gjorde ondast. När jag satt där... Jag var bara helt tom. Jag fattade inte att det var jag som hade ramlat. Du förstår hur det kändes.

Hur kändes kroppen?

– Den kändes skitbra.

Kallurs tränare Karin Torneklint menade att Sanna var för snabb fram till första häcken.

– För snabb kan man aldrig vara, men jag tryckte på för mycket. jag skulle liksom... Jag tryckte ut stegen i stället för att dra in dom. Lite mer kraft än finess.

Kan det här bero på de problem som du har haft?

– Jag vet inte. Självklart kan det vara lite ovana eftersom det var längesen jag tävlade. Men det gick ju bra i går. Jag kan ju springa häck.

Hur kommer du över en sån här sak?

– Äh, det går bra. Men det är tråkigt att det här ska hända på ett OS. Men jag klarar mig, det är bara på jobbet det har gått dåligt.

Nu är amerikanskan Lolo Jones storfavorit.

Hon var lika överlägsen som Usain Bolt i den andra och betydligt tuffare semifinalen.

Hon sprang på 12.43 - världens bästa tid i år och sex hundradelar snabbare än Sannas personliga rekord.

Amerikanskan visade att hennes tider i de amerikanska OS-uttagningarna inte var någon tillfällighet.

Löftet: Fyra år till – minst

Där vann hon finalen på 12.29 - men då blåste det för mycket medvind och tiden godkändes inte som amerikanskt rekord.

För Sanna slutade ännu ett mästerskap i tårar – men hon visade direkt att hon kommer igen.

– Jag håller i fyra år till. Minst.

– Jag vet att det kommer en ny tävling om bara några veckor. Det är ingen brist på motivation.

Följ ämnen i artikeln