Drömde om Sverige – nu kan Sundhage ta OS-guld med USA

”Dumma lilla Sverige har aldrig velat ha henne som förbundskapten”

PEKING. Pia Sundhage.

Svensk damfotbolls största namn.

Utan konkurrens.

I kväll kan hon föra USA till guld.

Men dumma lilla Sverige har aldrig velat ha henne som förbundskapten.

I 27 år har hon burit på sin dröm: den att få bli förbundskapten för det svenska damlandslaget.

”Det har jag drömt om sen jag gick steg tre-utbildningen 1981. Men jag har aldrig fått frågan”, berättade Pia Sundhage i en intervju.

Hon väntar fortfarande på att drömmen ska bli verklighet. Under tiden kan Sundhage trösta sig med att världsettan USA, först på Fifas rankinglista, ville ha henne. I kväll möts USA och Brasilien i en repris på OS-finalen 2004, där USA tog guldet.

Ett nytt guld har varit det enda målet för Sundhage sen hon värvades av amerikanerna till damfotbollens mest prestigefyllda tränarjobb. Det amerikanska fotbollsförbundet frågade henne då också varför hon aldrig blivit förbundskapten för sitt eget land. Sundhage svarade ärligt:

”Jag vet inte”.

”Världens främsta pionjär”

Men det vet jag, vågar jag härmed påstå. I USA ser man till kompetens. Punkt slut. Där är det enda som räknas att man vinner. I Sverige är det, tyvärr, inte så. Inte utanför idrotten och inte inom den. Var det så skulle Sundhage för länge sen haft jobbet. Vore hon karl skulle hon jämföras med Lippi, Capello, Mourinho och liknande storheter.

Pia Sundhage är tveklöst världens främsta pionjär inom damfotbollen med 34 år som spelare, 146 a-landskamper och 26 år som tränare. Redan hösten 2004 visade Kina intresse för att få henne till jobbet som kinesisk förbundskapten, det som Marika Domanski Lyfors senare fick.

Samtidigt försökte Skottland värva Sundhage. Att Domanski Lyfors 2007 tog med henne som vice förbundskapten till Kina är ingen slump. På samma sätt som Sven-Göran Eriksson plockat med sig Tord Grip överallt förstod Domanski Lyfors fördelen i att få med sig Sundhages enorma fotbollskunnande.

Aldrig blivit tillfrågad

Ändå har Svenska fotbollförbundet hela tiden gått förbi henne. Visst, hon blev förbundskapten för U19 och förde laget till EM-guld. Men frågan om att ta över för a-landslaget, den har hon aldrig fått och det är pinsamt.

Pratar man med folk med insyn i förbundet och i damfotbolls-Sverige framträder en samstämmig bild: Pia Sundhage må vara mest meriterad, men hon är också känd för att vara obekväm, att säga emot, att strida för damfotbollen med hjärta, näbbar och klor. Egenskaper som är usch och fy i det land där samförstånd hyllas.

Den andra anledningen är man inom förbundet och klubbarna, delvis medvetet och delvis på ett mer subtilt plan, arbetat för att få fram en annan typ av galjonsfigurer för damfotbollen. Spelare som Malin Moström som, förutom att vara duktiga, är fotogeniska och heterosexuella. Allt för att tvätta bort den fördomsfulla stämpeln av ”manhaftiga fotbollsflator” och kunna locka fler sponsorer och uppmärksamhet. Få skulle erkänna att det verkligen är så, men det är sanningen.

”Att folk är obekväma är utmärkt”

I USA däremot, liksom andra länder som velat ha Sundhage struntar man i allt annat än kompetensen. Det borde vi också göra om vi inte vill fortsätta att åka hem från mästerskapen i förtid. Att folk är obekväma är dessutom utmärkt. När alla håller med varandra och är rädda för att framföra negativ kritik föds inga nyskapande tankar.

Sundhage, likt Anette Börjesson och de andra fotbollspionjärerna, var spelare som stred för sin rätt att spela, få ekonomisk ersättning och att bli tagna på allvar, allt med ett engagemang som få spelare är i närheten av i dag. Jag skulle gärna se även rivjärnet Börjesson på en hög plats i förbundet.

Spelarna har i dag manegen helt krattad och skulle må utmärkt av att få ledare som kan berätta om sin långa kamp för damfotbollen. Mer sånt och mindre av fina flätor och ansiktsmålning på avbytarbänken är vad svensk damfotboll behöver. Lite jävlar anamma helt enkelt.

Thomas Dennerby har kontrakt över 2009. Efter det hoppas jag att Lagrell & Co gör det enda vettiga och utser Pia Sundhage till förbundskapten. Gärna med Börjesson som sidekick.

Då jävlar kan det hända grejer.