Det finns ingenting som slår ståplats
Även hockeyn tappar publik.
Det är inte samma katastrofsiffror som för fotbollen.
Men varningsklockorna ringer för fullt.
Både Färjestad och Södertälje har redan slagit bottenrekord – efter bara nio omgångar.
Nu tror jag inte att publiken kommer sjunka lika dramatiskt som i fotbollsallsvenskan. Elitserien håller fortfarande väldigt hög klass och det finns en stark tradition i de svenska hockeystäderna.
Men jag tror hockeyn slagit i taket och det gäller att behålla den nivå som man redan är på.
Det är nästan omöjligt att h ö j a publiksiffrorna.
Den ökningen har redan kommit med alla nya arenor.
Nu går det inte att växa den vägen eftersom det redan finns en överkapacitet hos en klar majoritet av klubbarna.
Jag tror bara att HV 71 och Frölunda skulle kunna tjäna på ännu större arenor. Framförallt HV 71 som har en beläggning på drygt 99 procent och där det skulle gå att sälja ännu fler biljetter till de mest attraktiva matcherna.
Skulle kunna ta 14 000–16 000
Och är Frölunda ett topplag så fyller de lätt Scandinaviums 12 044 platser.
Jag tror göteborgarna skulle kunna ha en arena för 14 000–16 000 åskådare.
Publiken i Göteborg är ständigt i topp.
Till skillnad från hockeylaget.
Men publik är också kultur.
Jag var nyss nere i schweiziska Bern, en stad som har 127 000 invånare och där de ökar till 350 000 om man räknar in förstäder och byar runtomkring. De har ett hemmasnitt i år på över 17 000 åskådare i PostFinance Arena som tar in 17 131 – det mesta ståplats.
Det gör Bern till världens hockeytokigaste stad – till och med värre än kanadensiska hockeystäder som Toronto och Montreal.
Bern säljer 13 500 säsongskort varje år och skulle kunna sälja fler. Men de sätter stopp där.
Säsongskorten är så åtråvärda att de går i arv, precis som de gör i Toronto.
Det finns ingen motsvarighet någon annanstans i Schweiz eller ens i övriga Europa. Och själva nyckeln är den enorma ståplatsläktaren som dominerar hela ena långsidan och tar in 12 000 åskådare.
Det blir ett så mäktigt tryck att håren reser sig på armarna.
Jag vet inte om de svenska klubbarna varit för snabba med att plocka bort eller i de flesta fall krympa ståplatsläktarna i de nya arenabyggena. De vill naturligtvis ha in en mer penningstinn publik, men det är också den som är mest konjunkturkänslig och bekväm. Jag tror det är den publiken som sviker först.
Och det finns inget som skapar sådan stämning som ståplats.
Titta bara på Frölundaborg.
Kommer aldrg bli sånt drag igen
Själv minns jag alla derbyn mellan AIK och Djurgården på gamla Hovet. En ståplatsklack på varje sida. Sånt drag kommer det aldrig att bli i Stockholm igen.
Men det glädjer mig att Djurgården är det enda av de elitserielag som var med i fjol som höjt sitt hemmasnitt.
Stockholmshockeyn visar i alla fall att den inte är helt död.
Det finns ju roliga publiksiffror den här säsongen också. Som nykomlingen Karlskrona i division 1. De ligger på fjortonde plats totalt i publikligan i svensk hockey med ett snitt på 3 245 på säsongens hemmamatcher.
Ett division I-lag.
Det är makalöst.
Lilla Karlskrona är före allsvenska storlag som Malmö och AIK.
Eller ta Leksand. De ligger nia totalt i publikligan i Sverige med 5 251 åskådare, trots att laget misslyckas med att gå upp säsong efter säsong.
Leksand är väl det närmaste vi kommer Bern här i Sverige.
Det skulle behövas fler sådana fans.