Kan bli ett guldmöte
Alfelt: Helsingborg & Elfsborg är lika starka
HELSINGBORG. Elfsborg gjorde allting rätt borta mot guldkonkurrenten HIF.
Frånsett ett självmål och en missad straff.
Men sån shit happens då och då i fotboll. I omgång 26 ska vi inte bli förvånade om vi pratar om guldmatch när lagen möts igen.
HIF vann. Matchen borde slutat oavgjord men Elfsborg kunde mycket väl vunnit. Jag hade faktiskt köpt vilket utfall som helst.
Sett till truppen på pappret är Elfsborg allsvenskans givna guldkandidat.
Sett till förra säsongen och det faktum att trupperna fortfarande i stort sett är hundraprocentigt intakta är självklart Helsingborg och Malmö lika starka guldhopp.
Vem man väljer att tro på handlar mer om så kallad feeling än logik och HIF:s 1–0 på Olympia förstärker inte på något vis logiken.
Individuella prestationer avgjorde
Jag förstår Magnus Haglunds tanke att dra ner försvaret lågt med två defensiva mittfältare i Anders Svensson och Oscar Hiljemark tätt framför backlinjen för att minimera Helsingborgs utrymme för snabba kontringsattacker.
När HIF har Alexander Gerndt och Erik Sundin på topp snuddar det vid självmord att trycka på högt uppe i planen. En miss i pressen och en lång boll ger omedelbar målchans för HIF.
Elfsborg minimerade passningsytorna. Gerndt och Sundin trycktes ut mot kanterna i stället för att som förra året kunna rusa med fart rakt in i straffområdet.
En lyckad defensiv men till slut avgjordes ändå matchen på individuella prestationer av just de två HIF-topparna. Sundin som vann boll vände in och slog det otäcka hårda låga inlägget som är så svårt att försvara sig emot.
Hjärnsläpp
Det och Gerndts häftiga löpning in mot läget där stackars inhopparen Anton Lans inte kunde göra annat än försöka hänga med i en fart där han omöjligt kunde kontrollera bollen när den damp ned på hans vrist. Peter Larssons hjärnsläpp med hands högt över huvudet gav Stefan Ishizaki kvitteringsläge men straffen var en-två centimeter för långt ut för att vara perfekt och sen brände olycklige Lans ett läge, Lasse Nilsson träffades på fel höft av en dykande hörna och Niklas Hult var alldeles för mesig med ett avslut på volley när han kunde tagit ned, siktat och placerat in kvitteringen.
Elfsborg skänkte bort ett övertag men visade i underläge att man kunde gå fram och skapa hot.
Så varför gjorde man inte det från början?
Svaret är självklart Gerndt och Sundin. Haglund valde rätt taktik frånsett att Elfsborg kunde spelat ännu enklare med långbollar och använt David Elm längre fram som en tydligare target för att nickskarva vidare till kvicke Lasse Nilsson.
Helsingborg vinner som under förra årets inledning. Imponerar inte med annat än resultaten vilket såklart räcker väldigt långt. Men det finns detaljer i HIF:s spel som ser lite illavarslande ut.
Varken Erik Edman eller Christoffer Andersson var speciellt bra som ytterbackar. Obekväma med bollen och oprecisa i uppspel.
Fanns fler straffsituationer
Marcus Lantz ska man inte säga saknas ännu men May Mahlangu och hetsige Ardian Gashi tar inte lika naturligt och definitivt initiativet i mitten även om man i just den här matchen ska dämpa den kritiken lite eftersom man mötte Anders Svensson som är allsvenskans bäste spelare.
Två intressanta straffsituationer:
Erik Edmans armbåge i halsen på Anders Svensson hade 99 gånger av 100 blivit frispark utanför straffområdet.
Peter Larssons hands? Tolkningen säger att det ska vara spelarens avsikt att stoppa bollen med handen för att det ska bli straff.
Om Peter verkligen tyckte det var läge att ta med handen i en helt ofarlig luftduell bör nog Conny Karlsson ta ett snack med sin i övrigt alldeles utmärkte mittback.