Laul: Det var klart godkänt, Sverige
MANAUS. Sverige hade två målsättningar inför OS-premiären mot Colombia:
Ta poäng.
Vinna bollinnehavet.
Sverige lyckades med båda – och var ändå besvikna efteråt.
Det känns som rätt attityd.
I 28-gradig djungelvärme, och en luftfuktighet som steg från 74 till 82 procent bara under första halvlek, är det inte konstigt att det såg ut som det gjorde på planen, tempot var lågt.
Det var en pärs bara att sitta på Arena da Amazonias läktare, svetten rann och till skillnad från spelarna fick vi inga kylvästar i paus.
När tempot var lägre kunde Sverige förverkliga visionen om att bli ett mer spelande lag än svenska landslag normalt är. Det var ovant men vackert att se.
Och det handlade inte bara om tempot: Alexander Fransson är en klok centralpunkt på ett bollskickligt mittfält, och Sverige vann bollinnehavet, precis som förbundskapten Håkan Ericson sagt att de skulle göra. Det är en styrka att få uppritad matchplan att fastna, att gå från ord till handling i första matchen. Brasilianska tidningen Globo förväxlar honom knappast med Erik Hamrén en gång till.
Juniorbeslut
De yttre förutsättningarna var tuffast tänkbara men det är lika för båda lagen, och då handlar det om vem som hanterar omständigheterna bäst, vilka som har förberett sig optimalt.
Till en början såg Colombia ut att vara det laget. Sydamerikanerna tog ledningen redan i 16:e minuten efter ett juniorbeslut av Alexander Milosevic: När ene mittbacken går upp i duell (Joakim Nilsson) måste den andre falla men det gjorde inte Milosevic som därmed hamnade på efterkälken när Teofilo Gutierrez skickade in 1-0 i 16:e minuten.
Svensk mardrömsstart i OS-fotbollen, underläge redan efter en kvart i premiären.
Men Sverige fortsatte att göra det de hade kommit överens om så länge de orkade: Centralt mittfält sjönk ner mellan mittbackar för att hämta boll, ytttermittfältare klev inåt i planen, ytterbackar sköt fram och i ytorna som skapades rörde sig anfallarna Astrit Ajdarevic och Mikael Ishak klokt.
Båda forwards fick till slut göra mål vilket lovar gott inför fortsättningen: Ishak med en projektil som väckte publiken efter en sömnig period i matchen, Ajdarevic när han påpassligt slog in en retur efter ett av många fina Robin Quaison-genombrott.
”En rolig Kalle Anka-turnering”
Sveriges backlinje var som väntat den svagare lagdelen men då klev målvakten Andreas Linde fram som en oväntad, halv matchhjälte.
Länge såg det ut att bli Astrit Ajdarevics kväll, precis som det var upplagt för med tanke på hur kaptenen lett styrkorna under förberedelsefasen genom ett välsmort munläder. Men en olyckligt utsträckt arm av Joakim Nilsson gav Colombia chansen att kvittera på straff, och 2-2 blev slutresultatet när inget av lagen egentligen orkade forcera efter ett segermål, när värmen och luftfuktigheten tog ut sin rätt.
ÖSK-Ajadarevic har på kort tid blivit det här OS-lagets ansikte utåt, och en ledare internt. Han gjorde åtminstone inte mig besviken på planen, och det verkar dessutom finnas mer att hämta, där också.
Eller som han själv uttryckte det efteråt:
– Jag är väldigt besviken att vi inte vann, sa Astrit och fick medhåll av förbundskapten Håkan Ericson:
– Efter den här matchen vet vi att kan besegra de andra lagen i gruppen.
Herrarnas OS-fotboll må vara något av en Kalle Anka-turnering men att döma av premiären; en riktigt rolig Kalle Anka-turnering där Sverige fått en väldigt lovande start.
Fortsättningen innebär Nigeria (natten mot måndag svensk tid) här i heta Manaus, och sedan Japan i betydligt behagligare Salvador.
Då handlar det om att omvandla kvällens kryssbesvikelse till ännu fler poäng, för att fixa nästa målsättning: Gå vidare från gruppen.