Bandyns bad boy

Daniel Svedberg: Jag skiter i vad folk tycker om mig

Han är säsongens överraskning i svensk bandy.

Hyllad poängkung i BolticGöta - men också ständigt påmind om sin trassliga bakgrund.

Daniel Svedberg, 30, har hört det där tillräckligt många gånger nu.

- Jag skiter fullständigt i vad folk tycker om mig som person. Jag vill bara ha ett erkännande som bandyspelare, säger svensk bandys bad boy.

Han leder poängligan, ligger trea i skytteligan och har gjort en kanonsäsong på BolticGötas mittfält. Men Daniel Svedberg har ändå svårt att bli riktigt accepterad i bandy-Sverige.

Hans brokiga karriär - med ständiga klubbyten och snacket om att han är ett problembarn med stort ego - kommer alltid sätta ett frågetecken efter hans namn.

- Det är svårt att tvätta bort den stämpel som jag fått, det vet jag, säger Daniel Svedberg.

Nu, för första gången, berättar han öppet och ärligt om:

Varför han spelat i åtta olika klubbar senaste elva säsongerna.

- Det har alltid passat att flytta. Jag har inte haft nåt som bundit mig till de här klubbarna. Men jag har aldrig fått sparken från nån klubb för att jag bråkat, det vill jag bara säga. Enda klubben som inte ville ha mig kvar var Vänersborg, men jag ville inte heller vara kvar där.

Det glada livet brevid isen.

- Det är inte många bandyspelare som haft så jävla roligt som jag har haft.

Klarade sig på talang

Hur han slarvat med träningen.

- Jag tog inte bandyn på tillräckligt allvar. Jag har klarat mig skapligt på talang och att jag alltid gjort en hel del mål, säger han.

Vändpunkten kom när Svedberg värvades till Sirius hösten 1999.

Där träffade han Andreas Westman, före detta landslagsman och stjärna i Hammarby.

- Efter ett tag frågade han mig rent ut hur jag ville ha det med bandyn och hur seriöst jag ville satsa. Han tyckte jag skulle bestämma mig, helt enkelt.

Han ställde dig mot väggen?

- Ja, det kan man säga. Och det är jag evigt tacksam för i dag. Jag har fått en ny syn på elitidrotten efter det.

Svedberg började träna mer och hårdare, drog ned på det glada livet, koncentrerade sig på bandyn och blev mitt under säsongen - när Sirius drabbades av ekonomiska problem - värvad till Västerås SK.

- Och där fick jag verkligen inse hur oerhört seriös man måste vara om man ska bli en toppspelare. Det var en nyttig erfarenhet.

Nej, snacket tystnar aldrig

Han blev svensk mästare våren 2001, men lämnade ändå Västerås efter bara några månader.

- VSK erbjöd mig nytt kontrakt under förutsättning att jag skulle flytta till Västerås. Men det var inte aktuellt, säger han.

Nu gör han i stället sin andra - och livs bästa - säsong i BolticGöta.

- Det är nu jag får betalt för att jag kört så hårt på försäsongen. Jag körde sju-tio pass i veckan och sköter om min kropp för att orka.

Men han påminns fortfarande om sitt förra, oseriösa liv.

- Snacket blir jag nog aldrig av med, men det skiter jag i. Jag vill att det jag presterar på isen ska ge mig ett erkännande som bandyspelare.

Poängligan just nu:

Här är andra värstingar

PeO Larsson