Flinck: Största skrällen och bragden i svensk handbollshistoria
ZAGREB. I Eskilstuna kallar de det här laget för ”Zackes landslag”.
Det borde man göra i hela Sverige nu.
Eller Gottfridssons.
Eller Arnessons.
Eller Palickas.
Eller Andréssons.
Sverige-Danmark 35–34 efter förlängning.
Det – mina damer och herrar – innebär att vi har bevittnat den största skrällen och bragden i svensk handbollshistoria sedan... Bengan Boys slog Sovjetunionen i VM-finalen 1990.
Nej, någonsin!
För låt oss börja med vad Sverige inte hade:
Albin Lagergren: en av de två viktigaste spelarna och lagets främste målskytt i EM. Chockbeskedet om hjärnskakningen kom på morgonen.
Simon Jeppsson: lagets näst bäste målskytt i EM och den ende riktige distansskytten kvar. Chockbeskedet om halsinfektionen kom en halvtimme före avkast.
Johan Jakobsson: Lagergrens ersättare men som redan var borta på grund av hjärnskakning.
Andreas Nilsson: landets bäste linjespelare framåt är ”pappaledig”.
Bara tre startspelare kvar
Men intressantare var vad Sverige hade. Och det var, på papperet, inte mycket att hänga i julgranen i en EM-semifinal mot ett Danmark späckat av rutinerade världsstjärnor.
I startuppställningen framåt fanns bara tre spelare kvar från den ordinarie i EM:
Mittnian Jim Gottfridsson, den andre av lagets två viktigaste spelare.
Högersexan Niclas Ekberg, som nog hade petats om inte Mattias Zachrisson hade flyttats upp för att ersätta Lagergren på högernio.
Mittsexan Jesper Nielsen, som haft det tungt framåt.
Sedan var det:
Vänstersexan och mästerskapsdebutanten Hampus Wanne som varit klart andraval bakom Jerry Tollbring, som nu bänkades då han är helt ur form, hela turneringen
Vänsternian Viktor Östlund som ringdes in inför Norgematchen och nu gjorde sina första minuter i EM.
Högernian Zachrisson som egentligen är kantspelare (numera).
Efter några minuter byttes Linus Arnesson, en annan av mästerskapsdebutanterna in. Han hade knappt fått spela alls i EM men fick nu tungt ansvar både framåt och bakåt.
I försvaret fick den tredje mästerskapdebutanten, Philip Henningsson, den tuffa uppgiften att stoppa Mikkel Hansen.
Jo, det var en chock
Detta var vad Sverige, som kom från en förlust mot Norge där mycket inte stämde, ställde upp med i första halvlek mot en av EM:s största guldfavoriter och mest kompletta lag – OS-mästarna Danmark.
Då chockade – ja, det är ett missbrukat ord i den bransch jag verkar, men det finns inget mer passande ord – detta orutinerade och brandskattade landslag danskarna direkt i första halvlek.
Arnesson smällde dit tre mål före paus, varav ett var hans ena ”patentare”: det stenhårda underarmsskott högt upp. I mitten på andra fick vi den andra ”patentaren”: det jämfota hoppskottet. Han tog det fram en gång till när allt skulle avgöras: 35–33-målet.
– De hade säkert inte ett enda klipp på mig, som han själv sa efteråt.
Zachrisson är en matchvinanare
Wanne sprang på allt och satte en ”japan” på kontring och pass av Henningsson.
Henningsson, som inte hade spelat en tävlingslandskamp före EM-matchen mot Serbien, klev äntligen på i andrafasen som vi sett honom göra hemma i Kristianstad, var ostoppbar och drog dit två mål.
Ekberg, som missat så mycket i EM, drog dit en ”japan” från kanten, ett par kontringar och flera efter inspring centralt. Ja, till och med tre av tre straffar.
Zachrisson gled förbi Mikkel Hansen gång på gång och ordnade mål eller straff – när han inte drog ett avstämt skott från typ sidlinjen och nästan utan vinkel. I slutskedet klev han fram som den iskalla matchvinnartyp han alltid varit.
Han borde få en gata
Gottfridsson var sådär briljant igen som i VM när det gällde som mest: det var mål, genombrott, inspel och framspelningar. När ”Gotte” är så här bra är han en av de bästa spelmotorerna i världen.
I mittförsvaret slet en sliten Jesper Nielsen, som inte hade spelat försvar hemma i PSG på hela säsongen men gått stenhårt hela EM, och rivjärnet Max Darj, som annars håller till i den tyska andraligan ihop med Arnesson.
Längst bak stod, och det ska vi verkligen inte missa här, Andreas Palicka, som spikade igen och vann målvaktsmatchen överlägset. Danskarna provade att byta keeper både en och två gånger men Palicka överträffade dem hela tiden.
Vid sidlinjen stod det lugna geniet från Eskilstuna, Kristján Andrésson, och orkestrerade alltihop.
Han borde redan få en gata uppkallad efter sig i Eskilstuna. För att det är ”Zackes landslag” där är sedan gammalt.
Fråga mig inte var Sverige, med en trupp som kändes hälften så bred som Danmarks, fick krafterna ifrån i förlängningen efter att ha tappat finalplatsen i sista sekunden av ordinarie tid när Lasse Svan satte 28–28 och danskarna var ikapp för första gången sedan 4–4.
Det ska ju inte gå.
Där och då ska Sverige vara ett slaget lag.
Kan förstås slå Spanien
Sett till de här förutsättningarna vågar jag därför påstå att det här är den största skrällen och bragden i svensk handbollshistoria någonsin. Till och med större än när Bengan Boys slog igenom och vann VM-finalen 1990 mot det ”oövervinnerliga” Sovjetunionen.
Nu väntar en final mot Spanien.
Och kan Sverige besegra Danmark under de här premisserna så kan man förstås vinna över Spanien.
► Snabbaste vägen till största och bästa nyheterna – ladda hem Sportbladet app (iPhone)
► Snabbaste vägen till största och bästa nyheterna – ladda hem Sportbladet app (Android)
Se fler höjdpunkter på viasatsport.se och matcherna live eller 48 timmar i efterhand på viaplay.se