Tog sig ur morfinmissbruket – nu tränar han bort smärtan: Den styr min familj
Publicerad 2014-03-09
Sotji. Han krossade ryggen och blev en deprimerad morfinmissbrukare.
Sen hittade Christian Hedberg lösningen:
Stenhård träning fyra timmar om dagen.
– Endorfinerna som utsöndras håller smärtan i schack, säger den svenske kälkhockeyspelaren.
– Kommer du ihåg tusen nålar?
– Ja, jo. Det gör jag väl.
– Du vet: man vred om skinnet på armen åt två olika håll.
– Just det.
– Så känner jag hela tiden, fast i ryggen. 24 timmar om dygnet. När smärttopparna kommer är det bara att öppna munnen, svälja hårt och hoppas på det bästa. Men även den normala värken gör jävligt ont.
Christian Hedberg har, för Sportbladets reporter, just beskrivit hur ryggskadan påverkar hans liv. För åtta år sedan var han ute med sin flickvän och klättrade vid Rällsjön, ett par kilometer utanför Falun.
– Då gick min säkerhetslina av. Jag landade tio meter bakåt och krossade nedre delen av ryggen, och även ena armen. Blev förlamad från midjan och neråt.
”Har varit riktigt bitter”
De följande åren trasslades hans liv sönder av smärtor och operationer. Christian tvingades fixa ryggen tre gånger och handleden har fått gå under kniven vid fyra tillfällen.
– Ibland har man varit riktigt bitter, konstaterar han.
För att hantera den intensiva och ständigt molande smärtan började han ta morfin. Så pass ofta att det gick ut över sambon och barnen.
– Jag var fast i att käka morfin för morfinets skull. Det var ett beroende, men ingen lösning. Jag var nämligen inte särskilt trevlig när jag tog morfin. Ingen bra pappa, berättar Christian.
Han lovade sig själv att sluta. Men hur? De eviga smärtorna gick knappast att eliminera med tankekraft.
Av en händelse började Christian med rullstolsinnebandy. Ett par timmar efter träningspasset insåg han att kroppen kändes ovanligt bra.
– Då började jag spela innebandy två gånger i veckan, men det räckte inte. Så jag började med flera andra idrotter också. Jag vet inte riktigt, men endorfiner som utsöndras när jag tränar gör att smärtan hålls på en rimlig, hanterlig nivå, säger Christian som blivit världsmästare i rullstolsinnebandy.
”Träningen är mitt liv”
Värken var inte helt borta, men de värsta topparna inte riktigt så höga som förr.
Han, som tidigare haft sömnproblem på grund av smärtan, dåsade nu i säng av ren utmattning.
Avigsidor?
De finns där…
– Klarar jag inte att upprätthålla träningsdosen, typ om jag blir förkyld, så hamnar jag snabbt på ruta ett. Och sen är det ju så att min smärta styr familjen. Man önskar att det inte var så – man vill vara stålmannen för barnen – men alla måste planera runt min träning.
32-åringen är känd sin vettvilliga envishet. Den tog honom till Paralympics i Sotji efter bara ett halvårs kälkhockeyträning.
– Jag är på is fem dagar i veckan. Träningen är, bortsett från familjen, mitt liv.