Wennerholm: Tårar och vrede – utan att avslöja alla sanningar
Bert Robertssons presskonferens uppe i Ö-vik är en av de märkligaste jag sett.
Han var så arg att han grät.
Och han var så upprörd att det till slut bara blev pinsamt.
Nu måste det bli slut på det här sandlådebråket.
Vi fick ett rekordlångt försvarstal, men inte ett enda svar om mysteriet allt handlar om.
Skellefteå vs sparkade Anders Forsberg.
Nu tycker jag det är dags att Skellefteå går ut och säger varför Forsberg fick sparken i februari i fjol. Den förste hockeytränaren i SHL:s historia som fått sparken från ett lag som toppat serien.
Jag vill att de berättar allt. Det är dags nu.
Det har blivit rena såpan av en historia som borde varit glömd för länge sedan.
Men det är uppenbarligen fortfarande en hund begraven någonstans.
Ja, inte bara EN hund. Det verkar vara en hel kennel.
En överreaktion
Skellefteåledningens officiella version är fortfarande att Anders Forsberg fick gå därför att han berättat för spelarna att han inte skulle bli kvar och var klar för en ny klubb.
Anledningen till Robertssons känslosamma utbrott i går var att Anders Forsberg gått ut och försvarat sig själv i en intervju före lagens möte i går.
Och anledningen till det var att det just kommit ut en jubileumsbok – ”Vägen Till Guldet” – av Skellefteåjournalisten Jonas Fahlman. Där anklagas Forsberg för att ha försökt påverka några av Skellefteås spelare att hänga med honom till nya klubben Modo. Några spelare uttalar sig, men anonymt.
Forsbergs svar på det var att det var befängda anklagelser och att Skellefteå måste hitta på saker för att rättfärdiga sitt agerande.
Inget varken märkvärdigt eller ens nytt egentligen, men så ser bakgrunden ut.
Det enda riktigt nya var Bert Robertssons reaktion. Eller överreaktion rättare sagt. Han tog det här till en personlig nivå.
Han grät, han slog näven i bordet så att vattenglasen hoppade. Han verkade sårad in i själen.
Plötsligt var hela Sverige emot Skellefteå och inte minst vi i media.
Utan svar fortsätter soppan
Jag vet inte vad han syftar på där, men jag har inte gjort annat än hyllat västerbottningarna den här säsongen precis som mina kollegor.
Mitt intryck är att alla både älskar och hyllar lagets sätt att spela hockey.
Nej, det här var något personligt mellan Forsberg och Robertsson.
Det var han själv som tog upp frågan efter matchen och fortsatte att prata om den gamla konflikten i tio minuter. Oavbrutet.
Men när han fick frågan om vilka spelare som Anders Forsberg försökt värva, så vägrade han att säga ett enda namn.
Därför är det hög tid att Skellefteå går ut och förklarar i detalj varför de kickade Forsberg. Att de avslöjar alla sanningar, nummer och namn. Annars får vi leva med den här soppan för all framtid.
Jo, jag reagerade på något som Bert Robertsson sa i en bisats:
– Det står i vårt manifest vad vi står för –att vi unnar ingen annan framgång. Det är vad vi står för, betonade han.
Skellefteå – för bra för SHL
Jag måste säga att det är ett mycket märkligt manifest i så fall.
Framgång bör man väl unna alla?
Och speciellt ett lag så överlägset som Skellefteå.
Ja, det blev 3–0 till Skellefteå mot Modo kanske jag ska tillägga.
Kassaskåpssäkert.
Västerbottningarna känns nästan för bra för den här serien.
Örebro vinner skotten mot Leksand med 48–18 men förlorar matchen med 2–3.
Det är Örebros problem.
De är SHL:s minst effektiva lag framåt och gör bara mål på vart fjortonde skott ungefär och läcker som ett såll bakåt.
Samtidigt är det bara att gratulera Leksand till en ny trepoängare. Fyra i tabellen nu på samma poäng (36) som trean Modo.
Vem hade trott det?