Alfelt: ”Fajtern som aldrig gav sig – trots ögonbryn känsliga som Mingporslin”
Lennart Risberg är död.
Söders Dempsey.
Fajtern som aldrig gav sig trots ögonbryn känsliga som Mingporslin orkade inte kämpa längre efter 78 år.
Lennart Risberg levde sin framgångsrika karriär i skuggan av superstjärnan Ingemar Johansson. Lennart älskades av boxningspubliken men hans storhet förminskades av Ingemars enorma framgångar.
Som boxare var Risberg egentligen allt det som åskådarna vill se.
En hårt slående kämpe som gav och tog.
Sprungen ur arbetarklassen på Söder i Stockholm och uppväxt i barnrikehusen på Enskedefältet, med rörmokare som sitt livs värv, tog Lennart med sig sin uppväxts rättspatos in i ringen. Man skulle alltid göra sitt bästa, alltid bjuda de som betalat för att se på just honom allt man någonsin kunde visa upp.
Förlorade bara tre av 32 matcher
Att göra en svag eller dålig insats var förnedrande i hans tankevärld och därför slog han sig igenom även de matcher han var på väg att förlora. Det fanns alltid en chans att komma igen, att ta över och vända en hotande förlust till seger.
Samma tankesätt som Jack Dempsey, en av historiens största och mest tuffa tungviktare. Både Dempsey och Risberg tog smällar för att kunna ladda iväg ännu mer förödande egna slag. En i längden självdestruktiv vinnarmentalitet.
Ändå förlorade Lennart Risberg bara tre av sina 32 matcher som proffs. Två av dessa förluster kom av trasiga ögonbryn, men själv tyckte aldrig Risberg att det var något problem. Blodet rann ändå mest längs sidorna på kinden och skymde inte synen allt för mycket.
Tredje förlusten var hans enda KO-förlust. Den kom 1962 mot svenskättade amerikanen Bobo Olson på Stockholms stadion inför 22 000 åskådare. En tung förlust som satte stopp för Lennarts livs chans.
Året innan hade Risberg nämligen svarat för en heroisk insats när han vände solklart underläge efter sex ronder till oavgjort mot amerikanen Willie Pastrano, som inte hade det knockoutslag han hade behövt ha för att vinna över en stryktålig kämpe som Risberg.
Förbundet sa nej
Direkt efter den stentuffa matchen lovade de två boxarna varandra att om någon av dem blev världsmästare skulle han ge den andre en chans att boxas mot honom om titeln.
Pastrano blev världsmästare i lätt tungvikt och erbjöd Lennart att möta honom om bältet, men svenska boxningsförbundet sa nej till matchen. Med hänvisning till knockoutförlusten mot Bobo Olsson.
Ett nej som Lennart Risberg aldrig förlät de ansvariga för.
Varför förbundet stoppade titelmatchen är fortfarande svårbegripligt. Risberg hade inga men efter knockouten och han gick 15 proffsmatcher till efter förlusten mot Olson.
Lennart Risberg blev god vän med Ingemar Johansson efter att ha varit med som sparring inför Johanssons första VM-match mot Floyd Patterson 1959. Ingemar behövde en sparringpartner som kunde stå upp mot hans slagstyrka och Risberg var perfekt.
Året efter gick Lennart Risberg en egen match på Floyds och Ingos VM-gala på Polo Grounds i New York mot hemmaboxaren Henry Wallitsch. Det blev en av Lennart tre förluster när han med ymnigt blödande ögonbryn stoppades av domaren i fjärde ronden.
Kunde blivit ännu större
Lennart Risberg var en av svensk boxnings största genom tiderna men han kunde som många andra i denna nyckfulla och oförutsägbara sport ha blivit så mycket större om bara en del små detaljer hade gått hans väg.
Efter att han avslutade karriären 1965 tog han upp rörmokarjobbet igen och flyttade till Mariefred för att kunna vara nära sina sex barn och tolv barnbarn. Frukten av två äktenskap.
Lennart Risberg var älskad av väldigt många.
Vila i frid.