Din värsta fiende i poker är ditt ego

Första gången jag spelade på ett riktigt casino var på Luxor i Las Vegas 1996.

Spelet var Texas Hold’em 3-6 dollar limit. Planen var att bara spela med minst sju motståndare.

Det satt bara tre spelare vid bordet men jag var för spelsugen för att låta bli. Jag hade inte flugit över Atlanten för att stå bredvid och titta på.

En av motståndarna var en äldre man med ringar översållade av ädelstenar. Helt klart ett proffs, trodde jag. Han satt där med solglasögon och skrämde skiten ur mig. Trots det vann jag och flydde efter 45 minuter med plus 97 dollar. Jag insåg att jag haft lite tur, men mitt val att bli pokerproffs kändes så jäkla rätt. Timpenningen var grym. Att tjäna 50 dollar i timmen var nog en rimlig uppskattning.

Felaktiga förväntningar är ett allvarligt problem för många pokerspelare. Ett annat allvarligt fel är att spela på en nivå där man inte känner sig komfortabel. De båda felen gjorde jag mig skyldig till den där kvällen på Luxor. Ytterligare ett fel är att vara rädd för motståndarna. Jag vet, skyldig där med. Du ska respektera motståndet, men fruktar du dem har du redan förlorat.

Jag hade tur den där kvällen. Men långsiktigt blev jag inte lyckligare av den turen. Det hade varit bättre att få en ordentlig näsbränna. Mina felaktiga förväntningar skulle kosta mig desto mer i framtiden.

Fortsättningen på min Vegas-tripp gick allt annat än bra. Jag gjorde allt för att dölja för mig själv att jag var en loser. Jag kom bland annat på att om jag bokförde dricksen till servitrisen separat så förlorade jag inte lika mycket på poker. Det är lätt att rodna när man tänker tillbaka på den tiden. Jag gjorde nog bara en sak rätt – jag bokförde mina resultat. Det är svårt att ljuga för sig själv när man skrivit ner resultaten och de finns där i svart på vitt.

Egot tog över

Din värsta fiende som pokerspelare är ditt ego. När jag spelat runt 100 timmar började jag haja vad det handlade om. Efter ytterligare 100 timmar kändes det som att jag bemästrade spelet. Mitt ego hade tagit överhanden.

När man når en ny nivå i poker inser man hur usel man var förut, men man accepterar sällan att det finns ännu högre nivåer. Tro mig när jag säger att det finns många nivåer. Spara pengar på mina misstag.

Poker är som livet – kul men svårt. Det enda man vet säkert är att man aldrig blir fullärd. Ibland är det nästan gulligt med dessa små pojkar som kallar sig proffs och glider runt som kungar. Gulligt, om det inte vore för att de alla kommer krascha en vacker dag.

Ken Lennaárd är pokerproffs,

och ordförande i Svenska pokerförbundet