Peter Wennman: Jag är farligt nära Hycklarnas Riksförbund

Välkommen till en värld av sex, blod och knock "n roll.

Är det så här vi ska ha det i de stora, svenska idrottsarenorna i framtiden - folk som sparkar varandra i huvudet medan utvikningsbrudarna går på parad vid ringside och hiphop-musiken dånar i högtalarna?

Ja.

Nej.

Ja.

Nej.

Jag vet fan inte.

Ska man skriva om kampsporten K1 får man balansera på en lina smalare än Tord, det är löjligt lätt att hamna i styrelsen för Hycklarnas Riksförbund.

Själv är jag farligt nära, och det är George Scotts fel.

Precis när jag satt och ondgjorde mig över spektaklet i Globen i går och tänkte "lägg ner det här underhållningsvåldet, det är inte ens spännande" gick Scott, 39, upp i ringen mot den järnhårde Zoltan Sarossy, 32.

Plötsligt tände de 11 000 på läktarna till, och vem satt under matchen med uppspärrade ögon och sprattlande ben om inte jag?

George Scott gjorde en fantastisk match, en riktig hjälteinsats.

Han förlorade på poäng, ingenting att säga om det, men herregud så tapper han var... killen har tränat K1 i tre månader och mötte en man som kan alla trick i boken.

Så där satt jag och kände ett enormt engagemang för nåt som jag alltså egentligen inte tycker om.

Gamle farbror Hyckleri sitter alltså på axeln och knackar med fingret.

Cykelhjälmssamhälle

Många pratar om att sunt förnuft måste råda i den här debatten, men det kanske finns olika typer av sunt förnuft?

Jag håller med dem som anser att ett underhållningsvåld som går ut på att slå, sparka eller knäa en motståndare sanslös borde förbjudas.

Hur många ungdomar som såg K1-galan i tv igår kväll blev inte sugna på att gå ut och testa dom där häftiga sparkarna på nånting... eller NÅGON... någon som inte är tränad för den typen av aktiviteter?

Samtidigt finns det nåt som heter valfrihet, och jag vet inte om det här cykelhjälmssamhället behöver förbud mot saker som folk köper dyra biljetter för att se.

Eller som George Scott sa:

- Alla människor är inte intresserade av pingis och ishockey. Det finns behov av att se annat.

Det finns dessutom ett annat ord som måste ingå i det sunda förnuftet och det ordet är utveckling.

Var vi dummare förr?

Med tv:s makt skapas nya intryck och nya behov och nya hjältar, sportvärlden ser inte ut som förr, och det vi försöker stänga inne med förbud kommer till slut att spränga dörren och slå sig ut i alla fall.

I Sverige hade vi underbara proffsgalor i boxning fram till förbudet för 36 år sen. Var vi dummare i huvudet på den tiden eftersom vi uppskattade Ingo, Risberg, Bosse Högberg, Bosse Pettersson och de andra?

Näppeligen.

När nån plötsligt bytte ut ordet "utveckling" mot "förbud" försvann galorna - men boxningsintresset bestod. År 2005, i Globen i går, uppnådde de förtryckta en slags seger när två svenska proffsboxare, Scott och Sarossy, gick en match med bar överkropp i en svensk ring. Visserligen i skepnad av K1, men ändå.

Farbror Hyckleri har många fler axlar att knacka på.

Enligt min ringa mening bör proffsboxning tillåtas i Sverige.

Jag är inte beredd att säga samma sak om K1.

Det är för många saker som sitter för djupt rotade i mig, till exempel att det är fegt och fult att sparkas. Det fick jag lära mig som barn. Ska man göra upp gör man det ärligt med nävarna.

Det hindrar inte att några av de här K1-killarna är fenomenala atleter med otroliga kroppar, och att en match som den mellan Azem Maksutaj och Michael McDonald i går kan vara grymt fascinerande.

Jag har varit på några proffsgalor i boxning och

publiken var av samma typ här: vanligt folk längre bak och de tjusigaste vid ringside. Så många scandal beauties i stilettklackar och kortkort var det länge sen jag såg på en och samma plats, det ligger ett os av sex runt galor av den här typen när testosteron blandas med svett, blod, parfym och drinkar från baren.

Det ingår liksom i showen, och är det inte lite show vi behöver ibland... trots allt?