Nu kan du ge dig Klüft - innan du segrar ihjäl dig

GÖTEBORG

Det var länge sedan det var spel mot ett mål på Ullevi.

Men i Carolina Klüfts EM-sjukamp handlar det bara om vem som ska bli tvåa.

Mitt förslag:

Sluta med sjukamp, Carro.

Du är på väg att segra ihjäl dig.

När Carolina Klüft får EM-guldet om halsen i kväll, är det andra gången i rad hon vinner ett mästerskap trots att hon är skadad.

Så unik är hon.

Så överlägsen är hon.

Enda hotet Eunice Barber klev av redan efter två grenar.

Ska man tyda fransyskan rätt, var det den sista sjukampen hon gjorde i ett stort mästerskap.

Tränaren har gett upp

Till och med hennes egen tränare Bob Kersee verkar ha gett upp, trots att han fortfarande är gift med världsrekordhållerskan Jackie Joyner-Kersee.

Nu känns det nästan löjligt att sitta och föreslå att Carro ska sluta med sjukamp.

Jag erkänner det.

Det är som att tacka nej till ett givet VM-guld i japanska Osaka nästa år och ett lika givet OS-guld i Peking 2008.

Jag minns VM i Göteborg för elva år sedan, då ett enda litet svenskt VM-guld var en fullkomlig utopi.

Ett fullsatt Ullevi jublade åt Sara Wedlunds niondeplats på 5000 meter och Patrik Sjöbergs sjätteplats i höjd.

Nu håller svensk friidrott nästan på att segra ihjäl sig.

När Eunice Barber la ner verksamheten redan efter två grenar, försvann den lilla spänning som fanns i sjukampen.

Jag vet inte hur Carro känner sig, men hennes målsättning att nå 7000 poäng försvann redan första dagen.

EM-guldet är hennes och nu blir det som att sparka in en öppen dörr.

Och publiken kväver en gäspning.

Det kom lite drygt 16000 åskådare till kvällspasset igår och det var en klar besvikelse.

Under EM, där pressläktarna tar stor plats, tar Ullevi in 32000.

Lite mer än halvfullt, alltså.

Idag kommer det säkert fler, men de får inte se minsta spänning om Carro håller sig på benen.

Det skulle i så fall vara om hon trampar över två gånger i längdhoppet, som hon gjorde i VM i Paris 2003.

Men då redde hon upp allt i sitt tredje och sista hopp.

Det var också Carros bästa sjukamp hittills.

I Paris nådde hon 7001 poäng och var bara tjugo år.

Hon var redan stjärna efter EM-guldet i München året innan.

Men sedan Paris har hon stått still eller till och med gått tillbaka.

Det beror naturligtvis mycket på otur med vädret då det gällt som mest och de skador som stört henne på senare år.

Men även om hon inte sprängt drömgränsen fler gånger, har hon fortsatt att vara lika överlägsen.

Inte ens en stukad fot hindrade henne från att slå en taggad Eunice Barber i Helsingfors i fjol.

Inte ens en krånglande baksida hindrar henne från att vinna EM här i Göteborg.

Carro har varit skadad ända sedan i maj, men hon erkänner aldrig hur illa det är förrän veckor efteråt.

I premiären i Götzis hade hon fruktansvärt ont.

Jag var där, jag frågade henne -men hon höll masken.

I söndags satt hennes tränare Agne Bergvall på presskonferensen och sa att Carro var i superform.

Att hon inte hade minsta problem med sin baksida.

Ingen skada - "känning"

Mindre än 18 timmar senare stod Carro och grät på uppvärmningsarenan för att hon kände sig helt ur form och för att baksidan stramade.

Vem kan man lita på?

Jag säger inte att någon ljuger medvetet, men Carros baksida har plågat henne mer än någon velat erkänna.

Inte ens landslagsläkaren Sverker Nilsson har kunnat säga att det är en skada. Han säger att det är en "känning", dagens modeord i friidrotts-Sverige.

Nej, börja prata klartext istället.

Carro verkar vinna ändå - hur skadad hon än är.

Mats Wennerholm