Skånsk dominans
Alfelt: Flest spelare. Bäst klimat. Störst resurser.
HELSINGBORG. Skåne regerar i svensk fotboll.
Helsingborg rycker i allsvenskan.
LdB football club Malmö toppar damallsvenskan.
Ängelholm etta i superettan.
Överraskande? Nej. Inte alls.
Skåne har precis alla förutsättningar som behövs för att vara bäst. Flest spelare. Bäst klimat. Störst resurser.
Ängelholm har kanske inte så stora resurser men alla som överraskades av lagets premiärseger över Hammarby måste ha glömt att när det var fyra omgångar kvar av förra årets superetta hade Ängelholm fortfarande häng med tre poäng upp till den allsvenska kvalplatsen. Ängelholm är ett gediget lag som har alla möjligheter att hänga med även i årets toppstrid.
LdB var min givna förhandsfavorit till att vinna damallsvenskan. Stark ekonomi, bred trupp med riktigt bra spetsar.
Sjögran Sveriges bäste motor
Efter att Malin Moström slutade spela för Umeå har Malmös Therese Sjögran klivit fram som Sveriges bäste spelmotor. Anfallsspelarna Hanna Ljungberg och Victoria Sandell Svensson har alltid fått de stora rubrikerna men för mig är spelarna med Moströms och Sjögrans blick för spelet de viktigaste i ett lag. De två bästa efter alla tiders suverän – Pia Sundhage.
Sjögran har kapacitet att dra med sig sitt lag ända fram till det hägrande guldet.
Tvingade fram bristerna i MFF
Om Helsingborg kan vinna herrarnas allsvenska är jag mer tveksam. Inte för att det lag som mycket övertygande vann toppmatchen mot Malmö inte skulle vara bra nog. Frågan är om truppen är det?
HIF imponerade rejält mot Malmö tack vare ett väldigt aggressivt mittfältsspel. Helsingborgs fyra mittfältare tryckte på och tvingade fram de brister som Robert Åhman Persson och Guillermo Molins har när de får ont om tid att behandla bollen.
Wilton Figueiredo försökte och Jeffrey Aubynn var periodvis Malmös bäste men totalt sett var det Marcus Lantz och hans mittfältskompisars match.
Därför blir det ett intressant test på HIF:s styrka när man på måndag möter överraskningen Mjällby utan avstängde Lantz. Framförallt blir det intressant hur norska succéförvärvet Adrian Gashi fungerar när han inte har hårdjobbande Lantz bredvid sig som suger till sig boll och skapar ytor för medspelare.
Jag är också oerhört imponerad av Mattias Lindström. Att han är en finsnidare med boll har man alltid sett men i år agerar han helt annorlunda jämfört med exempelvis i Gais där han stod och väntade på bollen för att utföra något tricks då och då.
Precis detta var vad Conny Karlsson inte ville ha. ”Du ska inte spela som i Gais”, var Connys första order till sitt nyförvärv. En riktigt bra order då HIF nu har en finsnidare som dessutom arbetar inåt i planen och över stora ytor.
Klockrent försvar
Mot MFF var försvarslinjen närmast klockren. Erik Edman gör inga fel alls. Joel Ekstrand är dirigenten. Markus Holgersson och Marcus Nilsson bättre än någon gång tidigare i år.
Men Malmö efter Edward Oferes skada var ett lag oförmöget att ändra matchbilden eftersom man inte hade mittfältare med förmåga att hålla i bollen för att skapa röra i motståndarnas försvarslinjer och den långa enkla bollen uppåt blev meningslös.
Rätt tanke – fel motstånd
Roland Nilsson motiverade bytet av Åhman Persson mot Ivo Pekalski med att han ville ha in en fotbollspelare och det var ingen fel tanke, men det var mot fel motstånd. I det läget hade HIF käkat upp all kraft MFF försökt att mana fram.
När MFF:s skadebekymmer lättar – eller kanske till och med tidigare – bör nog Roland Nilsson tänka om och flytta upp Daniel Andersson till mitten igen. Dels är han inte en suverän mittback ännu, dels gör han mer nytta för laget med sitt bollvinnande och tempoökande ett-tillslags-spel längre upp i planen.