Rhenländskt kallblod

Rhenländska draghästen

Exteriör

Den tyska rhenländska aveln grundar sig på belgisk bas av raserna brabant och ardenner från 1830-talet. Stambok för rasen lades upp år 1876. Det rhenländska kallblodet avlades fram för att möta efterfrågan från jordbruket och industrin. Vid början av nitton-hundratalet var den störst till antalet av alla kallblods- och varmblodsraser i hela Tyskland. På 1930-talet utgjorde den rhenländska rasen omkring femtio procent av hela Tysklands hästbestånd.

Den rhenländska kallblodshästen föddes upp i hela Tyskland och den hade flera olika lokala namn även om rastypen var precis densamma överallt. Den kanske mest kända häst av rhenländsk härkomst är det niedersachsiska kallblodet.

Rhenländska kallblodshästen har nästan dött ut av brist på efterfrågan till följd av lantbrukens automatisering.

Exteriör

Mankhöjden ligger på mellan 160 och 173 cm. Vikten ligger på runt 1.000 kilo. Förekommande färger är brunskimmel eller rödskimmel med ljus man och svans eller svart man och svans, samt färgerna fux och brun.

Huvudet är tungt, brett och välproportionerat med rak nosprofil, stora vänliga ögon, raka öron och stora näsborrar.

Väl ansatt, bred, kraftig, böjd hals som ofta har man på bägge sidorna. Manken är helt inbäddad i kraftig muskulatur, rak, kort, kraftig rygg, kort, välvt njurparti med väl anslutet, sluttande och ofta kluvet kors. Brett, djupt bröst och muskulösa, kompakta sluttande bogar.

Bakbens muskelpartiet är tydligt markerat, benen är korta med massiva skenben, kraftiga senor och ledgångar, något långa kotor och goda, sunda hovar.

Aktionen är rak, vägvinnande steg i skritt och ofta god travförmåga. Det är en intelligent häst med godmodigt lynne och lugnt temperament.