Sheriffens entré gjorde alla rädda

PAPHOS

Fördomar är ofta lönsamma i poker.

Men i veckan har jag blivit tvungen att revidera flera stycken.

Vem hade till exempel anat att ­Anders S. Nilsson var så lång? Att Dregen var snäll? Eller att Alexandra Pascalidou var en fena på poker?

I Sveriges kanske tuffaste nättävling någonsin lyckades jag kvalificera mig till finalen i Pokermiljonen som ska gå på tv senare i vår. Programmet spelades in på Cypern på ett fantastiskt hotell som hade alla faciliteter man kan önska. Kändisar, nätkvalare och pokerproffs njöt av den underbara tillvaron.

Jag ägnade några ögonblick till att studera ett fenomen som alltid inträffar när nya människor möts. Det handlar om en hackordning, en social hierarki, som ganska snabbt bestäms. Vissa egenskaper och meriter ger helt enkelt högre status än andra.

Uppträdde som en revolverman

Hans Fahlén, som jag alltid trott var en fjant, visade sig vara en riktig karl. Med självklar pondus kisade han ut över lokalen likt en revolverman.

Ingen skulle ens drömma om att utmana honom på duell om saloonens vackraste kvinna.

För att komplicera det ytterligare fanns ett gäng pokerspelare med helt annorlunda preferenser. Hur jämför man till exempel Marie Sernholts sångkarriär mot Bo Sehlstedts pokerframgångar?

Men med sin pokerskicklighet och tuffa stil från tv stod Peter Swartling stadigt med fötterna i båda lägren. Han utkristalliserade sig ganska snart som kung i baren.

Jag vill bli Bert

Just när hackordningen kändes självklar sänktes plötsligt musiken och alla – till och med Lill-Babs – vände sig mot ingången. In kom den nya sheriffen. Majestätiskt vaggade han fram till baren. Bert Karlsson hade gjort entré.

Skådespelarna blev rädda. Artisterna blev rädda. Och pokerspelarna blev jätte­rädda. Peter Swartling gick på toa.

Bert förklarade på känt manér att uppkomlingar som Swartling hade han tagit hand om i hela sitt liv. Att lura av honom alla marker vid pokerbordet skulle bli en enkel match.

Jag iakttog beundrande hur Bert liksom ägde hela stället utan att egentligen göra någonting annat än vara Bert Karlsson. En grym egenskap som de flesta pokerspelare drömmer om att ha. När jag blir stor vill jag bli Bert Karlsson.

Ken Lennaárd