Svenske Isaac Moore om försöket att nå NFL: ”Ångrar ingenting”
Publicerad 2024-03-10
Hur litet är egentligen nålsögat för att nå ett NFL-kontrakt?
Mikroskopiskt litet.
Sportbladet har pratat med en som verkligen gett det ett försök och kommit så ”nära” som två rookie-camps.
– Det spelade ingen roll hur bra jag hade spelat där, säger svenske Isaac Moore, 24.
Svensken försökte nå NFL – hamnade i Kanada med krokigt ringfingerInnan detta direkt framstår som någon form av besvikelsehistoria rörande brustna proffsdrömmar, vilket det inte ska tolkas som, så är det värt att poängtera vissa saker.
Den svenske, offensive linjespelaren Isaac Moore spelar numer till vardags i Kanada och CFL, där han ska inleda sitt andra år i Calgary Stampeders. Han har, som svensk, visat så pass mycket på andra sidan Atlanten att han i dag kan livnära sig på att göra det han älskar mest, nämligen att spela amerikansk fotboll. Om han fortsätter utvecklas i CFL kan han bli skapligt rik på det också när han skriver framtida kontrakt.
När Sportbladet når 25-åringen på telefon, ett knappt år efter förra årets NFL-draft, så är han ledig och tillbaka på besök hemma i Sverige, där han även hjälper till och tränar sin gamla klubb, Örebro Black Knights.
Vad känner du om nivån på svensk football efter att ha kommit tillbaka från det du upplevt och gjort under åren i Nordamerika?
– Det är svårt att säga för det är ju typ som i hockey där. De spelar från de är fem–sex år gamla. I skolan, i gymnasiet... Nivån där är väldigt annorlunda bara på grund av kulturen vi har här i Sverige. Men sporten växer ju. Så det är väldigt nice att det börjar bli bättre här i Sverige. Men vi är fortfarande ganska långt ifrån, säger Moore.
”Nej, han är från Europa”
Moore själv hittade sporten när han var i de tidiga tonåren under uppväxten i Örebro.
– Jag blev rekommenderad av en vän att hänga med och testa. Och sen älskade jag det liksom. Jag blev verkligen kär i sporten. Och sen så ville jag inte göra något annat. Bara träna och bli bättre.
Så då började satsningen. Mot att nå så högt det bara gick att nå.
Hela vägen till seniorlaget i Örebro till att börja med. Sedan vidare till college. Bara att ta sig dit var heller inte det lättaste med tanke på hur amerikanskt amerikansk fotboll faktiskt är – framför allt i amerikanernas ögon.
Via ett företag som jobbar för att europeiska spelare ska få spela fotboll i USA (PTI) så fick Moore möjligheten att besöka flera skolor, för att till slut också få möjligheten att flytta.
– Jag är ju två meter lång och ganska stor. Så jag gick runt på olika skolor på östkusten i USA. Jag hade en ”workout-tape” och liten film från Sverige, berättar Moore.
– Nu har de börjat ta jättemånga européer och det börjar bli mer vanligt. Men när jag började 2018 så kanske det fanns tre, fyra stycken i USA. Det var skolor som inte ens ville titta på filmen eller lyssna då de bara: ”Nej, han är från Europa. Det är ingen idé”. Så det har varit en lång väg och mycket att stå i.
Provtränade med Packers och Seahawks
Men han fick sin chans, på Temple i Philadelphia. Där han spelade varje match under sina fem år på skolan. Och deltog i desto fler träningar. Med alarmklockan inställd på 5.00. Träningen? Den började redan 6.00.
– Jag tror jag tränade sex gånger i veckan i fem år. Det fanns inget annat. Motivationen var jättehög och alla runt en ville mot samma mål. Ja... Det var minnen för livet.
Även om hans lagkamrater fått en helt annan teknisk skolning, uppvuxna med lädret i näven från barnsben, så hade Isaac Moore en fördel i det fysiska. Han hade trots allt spelat på seniornivå redan som 18-åring hemma i Sverige.
– Vilket var bra för då fick jag känna hur det kändes att möta folk som verkligen var så här starka som de var, säger Moore.
Och han imponerade, bevisligen, nog för att vara uttagen i varje match – trots att laget bytte tränare flertalet gånger under hans tid där.
Han imponerade så pass mycket att han var och träffade flertalet klubbar inför 2023 års NFL-draft.
Ett knappt år efter den draften är han i stället i Kanada.
Hur har det senaste året varit för dig?
– Jag skulle säga att det varit väldigt ... kaotiskt, säger Moore och utvecklar.
– Jag tränade inför draften. Jättehårt. Lika hårt som vanligt. Alltså, jag tränade jättemycket. Jag fick ett ganska bra resultat på min Pro-Day (uppvisningsdag inför draften). Men jag blev inte signad eller draftad av något NFL-lag.
Efter en draft där hans namn inte lästes upp så fick han däremot inbjudningar till Green Bay Packers och Seattle Seahawks så kallade rookie-camps, där det fanns en ny möjlighet att visa att man var värd att satsa på.
– Det var en jättebra upplevelse. Fick se lite hur NFL-lagen tränar och hur det ser ut där de är. Då tänkte jag att det fortfarande finns en chans att bli signad, säger Moore.
Som en ”reality show”
Frågan är dock hur stor den chansen faktiskt var. Väl på plats på lägren insåg Moore ganska snabbt att han snarare var inkallad som utfyllnad.
– Det var mer att man var där typ så att de kunde ha spelare att träna elva mot elva. På min position, som är offensiv linje, hade de med sig sju–åtta stycken. Och då hade de redan signat två innan jag kom dit. Då har de redan nio sedan innan. Det finns så få platser. Så det fanns ingen chans. Det spelade ingen roll hur bra jag hade spelat. Vilket var ganska synd. Men fick lära mig jättemycket av de upplevelserna.
Kan tänka mig att det var ganska frustrerande?
– Inte frustrerande, det var mer typ som en ”reality show”. Det var några veteraner med oss på lägret. Jag har alltid trott att jag var stor och hade långa armar. Väl där fanns det folk som var tio centimeter kortare än mig men 15 centimeter längre armar. De var genetiskt byggda ”freaks” som...
Som framtagna i ett labb för att spela amerikansk fotboll?
Typ så.
Moore lägger till:
– Även fast de är det går det att komma med. Du måste ha lite tur. Men du måste framför allt vara jättebra. Du får inte ha någon enda ”weakness” i hela ditt game. Men det går. Jag tror det finns svenskar i college nu som kommer kunna bli draftade och spela i NFL.
”Då måste man vara som typ Messi”
Vad har du för tips till de som aspirerar att nå dit?
– Om du verkligen, verkligen har det som livsmål att göra det så kan det gå. Men man måste träna riktigt hårt. Alltså, göra allting du kan. Gymma innan skolan, träna, gå in på nätet och sök på drills du kan göra hemma. Gå på camps i USA, även om jag vet att det är jättedyrt. Du måste verkligen träna stenhårt. Och så måste du tro på dig själv. Du måste tro på dig själv så hårt att några coacher från USA kommer tro på dig.
För Isaac Moore nådde just den inställningen hela vägen till den kanadensiska ligan och Calgary. Dörren till NFL existerar fortfarande i teorin, även om det bara är just ... i teorin.
– Alltså, om jag skulle prestera extremt bra. Om man skulle vara som typ Leo Messi där. Ohälsosamt bra. Så bra att folk ser en på tv och direkt tänker ”oh my god”. Då kan man komma med.
Finns det något du känner att du hade kunnat göra annorlunda?
– Jag satte ett mål att jag inte skulle kunna tänka tillbaka om tio år och tänka: ”Tänk om...”. Från sitsen jag var i gjorde jag verkligen allt jag kunde.
Med det sagt så fanns det ändå saker han önskade hade kunnat gå annorlunda.
Att collegetiden på Temple bestod av många tränarbyten påverkade lagets prestationer – och därmed i sin tur Moores chanser inför en draft.
Och det var inte enbart positivt att han verkligen spelade varje match.
– Jag kanske spelade för mycket. Jag tror jag spelade 50 matcher, vilket var skolrekord. Och på min position är det ”wear and tear”, säger Moore och visar ett ringfinger som varit med om några smällar genom åren.
Du hade fått vara skadefri ”lite för länge” för de skulle våga satsa på dig?
– Typ så.
Med det sagt är det fortfarande en sport och ett liv som Örebrosonen tydligt älskar. En sysselsättning han har lagt ned all sin kraft och tid på under flera år. En vardag med tidiga morgnar och stenhård träning. Som inte tog honom till Green Bay eller Seattle men däremot till Calgary med ett krokigt ringfinger.
All tid och all kraft du lagt ned på detta, känner du att det varit värt det?
– Ja, 100 procent.
