Bangura har varit en guldkalv för AIK – vem kan begära mer?
Laul om övergången som rört om i fotbolls-Sverige
Sommaren 2010 köpte AIK Mohamed Bangura för en miljon kronor från FC Kallon i Sierra Leone. Han hade under våren varit utlånad till Värnamo i division ett, under hösten bidrog han till att rädda kvar Gnaget i allsvenskan.
AIK sålde honom ett år senare till Celtic i en affär som var värd 25 miljoner kronor totalt.
Av dessa gick lite mindre än 20 direkt till AIK.
En extremt bra affär för Gnaget – och en lika bra affär för spelaren som fick en månadslön på 11 000 pund i veckan i Celtic, alltså motsvarande drygt 400 000 svenska kronor i månaden.
En kombination av skador och att värvningen inte var särskilt förankrad hos managern Neil Lennon (ett så kallat VD-köp) gjorde att Bangura i princip inte fick någon speltid alls och i höstas återvände han till AIK på lån.
Där fick han fart på fotbollskarriären igen, under hösten avgjorde han bland annat Europa League-matchen mot PSV vilket betydde en segerpremie till AIK på 1,6 miljoner kronor.
Bangura – en jackpott för AIK
Så långt hade Mohamed Bangura varit en jackpott för AIK av ett slag som nästan saknar motstycke: först köper klubben in en färdig spelare oerhört billigt som direkt får stor positiv, sportslig inverkan, senare säljs han med jättelik vinst utan att klubben haft några lönekostnader att tala om, för att ytterligare senare återvända och bidra till nya framgångar för klubben, sportsliga som ekonomiska.
I januari 2013 är Celtic fortfarande inte beredda att satsa på Mohamed Bangura men det har inte kommit något bud som motiverar att sälja honom. Samtidigt kostar han pengar, 11 000 pund i veckan plus bonusar står det enligt avtalet.
AIK är intresserade av att låna Bangura ytterligare en sejour men att täcka lönekostnaden plus bonusar i ett år är en investering i storleksordningen 8-9 miljoner kronor – en sådan låneinvestering går inte att motivera vare sig för fans, medlemmar eller aktieägare.
Inte så galet som det låter
För regerande mästarna Elfsborg däremot – som till skillnad från AIK har chans på både Champions League och Europa League i höst – finns en vild satsning att göra.
För att förbättra möjligheterna att nå något av gruppspelen och alla miljoner kronor det innebär behöver de en anfallare som kan göra skillnad. Att köpa en sådan anfallare har svenska lag sällan eller aldrig råd med.
Men om anfallaren går att låna…?
Att satsa närmare tio miljoner skulle ändå ge tiofaldigt tillbaka vid en Champions League-kvalificering och minst det dubbla vid spel i Europa League.
Affären är inte så galen som den låter även om satsningen må vara vild.
Gynnar svensk fotboll
Mohamed Bangura från Sierra Leone har AIK att tacka för mycket men framför allt har han varit en guldkalv utan dess like för Solna-klubben. Vem kan begära att han ska efterskänka sina egna pengar (en stor del av lönen) för att AIK som redan tjänat mångmiljonbelopp på hans fötter ska få honom till reapris? En klubb som han tillhört i totalt 1,5 år.
Elfsborg bestämde sig för att betala de pengar Mohamed Bangura gjort sig förtjänt av, något som stärker deras chans att göra resultat i Europa, vilket i sin tur kan gynna svensk klubblagsfotboll i form av rankingpoäng och fler kvalplatser.