”Grattis – till en lysande tävlingsform”

Sportbladets Kristoffer Bergström: Det här är lika bra för den alpina sporten som sprinten var för längdskidorna

GARMISCH. Frankrike körde 2–2 i alla sina tre matcher och tog guld.

Sverige hade 4–0, 4–0, 3–1, 2–2 och fick brons.

Men det är bara töntar som bryr sig om siffror en sån här dag.

Grattis Sverige till bronset!

Grattis alpinvärlden till en lysande tävlingsform!

Ska vi börja med skönhetsfläckarna, så vi har det avklarat?

När Fanara och Baumann bröt mållinjen i finalens sista race följde fem sekunders tystnad. För en äckligt långt ögonblick var båda Österrike och Frankrike världsmästare, eller möjligen förlorare. Sedan dök en grön ruta upp runt den blåvitröda flaggan och fransmännen kramades.

Osäkerheten hade kunnat undvikas. För att förstå hur ska jag snabbspola genom reglerna. Läs långsamt:

I lagtävlingen kör två män och två kvinnor parallell-storslalom mot ett annat lag. Flest segrar i de fyra duellerna går vidare. Blir det lika sållar man bort de sämsta herr- och damtiderna och jämför i stället de snabbaste.

Kör fem race

Med andra ord: när tre race i finalen var körda och det stod 2–1 till Frankrike räckte det inte med seger för österrikaren Baumann. Han var också tvungen att vara snabb. Men eftersom varken publiken eller åkarna fick veta exakt hur snabb han skulle vara blev det konstigt när han vann racet på 25.69 (vilket var för långsamt).

Det hade kunnat lösas genom att man tydligt skrev "Tid att slå för guld: 25.51" på tavlorna inför loppet.

Alternativ två är bättre: om man i stället kör fem race och alternerar mellan tre män och tre kvinnor så får man en klar vinnare och kan skita i all tid.

Tog ni er igenom det tyngre textblocket? Okej, då går vi på det glammiga:

Sverige var på pappret sjunde bästa lag. I pisten var de sannolikt bäst. Ja, jag menar det. Sett till tiderna och duellresultaten hade man fältets bästa facit.

Man vann två tävlingar med 4-0, en med 3-1 och kryssade en. Tyvärr kom 2-2 i semin mot Frankrike, där vi sedemera fälldes av fyra hundradelar.

Nyckeln var till stor del starterna. Anja Pärson hade smygtränat starter under veckan och i morse hängde resten av truppen på. När Anja nyss gick igenom mixade zonen sa hon som det var: när de sneglade på rivalerna under morgonträningen var det tydligt att de flesta var klart sämre startare än Sverige.

Mycket talar för att formen för lagtävlingen till stor del är satt nu. Det innebär att vi kommer se något liknande det här i OS 2014. Det glädjer mig på två plan:

Så kul för alpinsporten! Det här är lika bra för den som sprinten var för längdskidorna.

Så kul för Sverige! Vi har en given medaljchans extra.