Wennman: Det kan räcka med en träff i returen – sen kan Barça ligga utslaget
LONDON. Högt uppe på Emirates ena kortsida hängde en banderoll med namnet ROCKY, och jag förstod inte riktigt varför.
Nu efteråt inser jag att det var ett tecken, ett varsel:
Vi skulle få en kväll där The Comeback Kid reste sig på skakiga ben, började slå tillbaka och till slut skickade Den Störste i golvet.
Det var ett tag där i första halvlek, runt halvtimmen spelad, då det började se otäckt ut.
Först hade det varit som bordtennis, ett tillslag på bollen på liten yta mellan Barcelonas Xavi och Iniesta (och ibland Busquets), en blixtsnabb uppvisning i teknik, känsla och sidledsförflyttning som fick Arsenals mittfältare att sitta på stolar och vrida på huvudena som en pingisdomare.
Men sen, efter några vidunderliga minuter, kändes det mer som boxning. Som en brutal lektion i teknisk överlägsenhet. Som om den italienske domaren Rizzoli borde gått in med rakt utfälld arm på Arsenals planhalva och säga:
– Stopp, vi bryter här.
Så utmanövrerat, så poängmässigt underlägset, så i allvarlig hälsofara var Arsenal att ett sånt beslut kunnat betraktats som sunt. David Villa hade redan gett Barcelona ledningen med 1–0 (26 min), Lionel Messi hade missat en jättechans, Arsenal föll längre och längre ner, Barca hade ett löjligt stort bollinnehav, det uppstod slaglägen gång på gång och en läbbig knockout hängde i luften.
Det var uppenbart att Den Störste fortfarande hade mycket att lära utmanaren. Men The Comeback Kid fräste som en spritt språngande galen Rocky i sin ringhörna:
– Lappa ihop mig! Låt mig fortsätta! Jag kan ta honom!
Några ronder senare:
Utmanaren har hämtat sig, fått luft, fått vittring, fått jättepubliken i extas tack vare sin tapperhet.
Och ingen ser slaget komma, allra minst Barcelonas målvakt Victor Valdes.
Arsenals Robin van Persie, som sluggat vilt med vänstern hela kvällen och inte varit i närheten av att träffa, drog till från en oväntad vinkel, snett nerifrån, och träffade mästaren på en öm punkt som han glömt gardera. Möjligen tänkte Valdes: ingen är väl så dum så att han slår till DÄR?
Men 1–1 satt alltså intill första stolpen. Emirates reagerade som när en vacklande Rocky Balboa fick in första smällen på
Apollo Creed: har du träffat en gång kan du göra det igen. Go for it, Kid!
Fem minuter senare skickade inhopparen Andrej Arsjavin in 2–1 efter en drömattack som inbegrep Jack Wilshere, Cesc Fabregas och Samir Nasri, och hela salongen gick bananas. Plötsligt var det Den Störste som vacklade mot repen, allvarligt skakad, i knock-fara. Han hade slappnat av för tidigt, han hade underskattat underdoggens list, karaktär och skicklighet, han hade åkt på samma sorts snytingar han själv brukar utdela.
Det kommer förstås alltid en hyperintressant returmatch såna här gånger. Den Störste kommer att vara retad till vansinne och är favorit till att ta tillbaka titeln. Han kommer inte att släppa kommandot lika slarvigt en gång till.
Men vi som satt på Emirates i går skiter väl en aning i hur det går nästa gång, ty vi fick oss en match vi sent ska glömma. Vilket lir. Vilken eminent fotboll. Vilket drag på läktarna. Och vilken häpnadsväckande vändning av Arsenal.
Efter en timmes spel sa statistiken att Arsenal slagit 203 passningar, varav 73 procent hade gått till rätt adress. Barcelona hade slagit dubbelt så många – 412 – varav 83 (!) procent var rätt. Det var matchen i ett nötskal. Det var siffrorna som kunde fått en boxningsdomare att bryta.
”På gränsen till kollaps”
Men vi ska också komma ihåg:
Direkt efter paus visade Arsenal att de tänkte slåss till sista droppen blod. Det fanns tidiga tecken på att The Comeback Kid hade fått bra luktsalt. Och strax efter att Barcelona bytt ut målskytten Villa och stärkt defensiven med Seydou Keita gjorde Arsene Wenger smarta offensiva byten: Arsjavin och Nicklas Bendtner in. Nasri ut på högersidan i stället för Theo Walcott (som annars öppnade starkt). Mycket bra beslut av ringhörnan, får man säga.
Wenger såg mycket riktigt sällsynt belåten efteråt – det var första gången Arsenal besegrade Barcelona – och trodde på en hyfsad chans till avancemang till kvartsfinalen i Champions League.
– Möter du Barcelona lever du ständigt på gränsen till kollaps. De spelade fantastiskt ett tag, vi led svårt, men vi gav aldrig upp. Vi har en bra chans att gå vidare, vi tänker i alla fall inte åka till Camp Nou och bara försvara oss, sa han.
The Comeback Kid tänker fortsätta svinga vilt. Det kan räcka med en träff i returen, sen kan Den Störste ligga utslagen på rygg.
FOTNOT: Banderollen ROCKY är fansens hyllning till förre Arsenalhjälten David ”Rocky” Rocastle, som år 2001 avled i cancer, endast 33 år gammal. DS.