Wennman: Så tråkigt att man somnar – jag drömmer om en fri CL-lottning

Peter Wennman

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-08-27

LONDON. Åh, dessa Champions League-lottningar.

Man går en hel dag och ser fram emot dem och när tv-sändningen äntligen drar igång somnar man av tristess. Om man inte är rookie från Tottenham.

Och när det är lottat och klart somnar man om.

Ska vi ha det så här?

Kunde det inte i?stället göras till ett fantastiskt, dramatiskt spektakel som får oss att sitta på helspänn?

Det vore ju så enkelt:

Tänk om man skippade alla tjusiga fotomodeller, alla gamla fotbollsstjärnor, alla babblande ­Uefa-snubbar, alla konstiga regler om vem-som-får-möta-vem, alla seedningsgrupper och alla förbud för lag från samma länder att möta varandra.

Tänk om man bara placerade 32 bollar i en stor plastbubbla och lät en sån där Lotto-Drakula dra ett lag i taget och slumpvis lotta dem mot varann.

Vilka sjuhelvetes gruppmatcher vi skulle kunna få i stället för den förutsägbara sörja som, som vanligt, plockades ur bollarna i Monaco i går.

Vi skulle kunna få en grupp med Inter, Barcelona, Real Madrid och Milan.

En annan med Arsenal, Chelsea, Manchester United och Tottenham.

Och en tredje med Hapoel, Cluj, Zilina och Bursaspor.

Ja, ja, jag vet. Det finns en noga uträknad Uefa-plan för hur mycket tv-pengar och andra intäkter man kan suga ut genom att ge de största klubbarna lättast möjliga väg till knock out-fasen, eftersom (som min kollega Simon Bank påpekar) klubbar som Manchester United, till exempel, ändå har fullsatt hemma om man så möter Köpenhamn eller Real Madrid.

De seedade har motorväg till åttondel

Det ligger i Uefa:s intresse att ploga vägen för storlagen. Å andra sidan: om grupperna vore jämnare och mer spännande, skulle inte det generera pengar också?

Jag vet inte, jag är ingen ekonom, men...vi, då?

Vi andra som gillar fotboll och tittar på? Vi som vill att det ska gälla nåt i varje match och älskar dessa Champions League-kvällar, vare sig vi ser matcherna på tv eller live?

Vill vi ha grupper där lag som Manchester United, Arsenal, Chelsea, Barcelona och Bayern München kan ställa ut reservlaget och ändå gå vidare? Kommer jag att älska att se Chelsea–Zilina, Slovakien, i höst? Kommer jag att känna nån spänning inför Uniteds och Arsenals matcher?

Nej.

Jag kommer att följa grupp A – Inter, Werder Bremen, Tottenham och Twente – med största intresse. Liksom Grupp G – Milan, Real Madrid, Ajax och Auxerre.

Där har nämligen inte ens Uefa kunnat und­vika krockar mellan lag med stor potential. Där kan det bli en smula spänning redan i gruppspelet.

För övrigt är det ju mörker. De seedade har motorväg, med fri fart, fram till åttondelen. Vilket dessutom innebär att de rika blir ännu rikare, eftersom varje seger i gruppspelet garanterar extra miljoner.

Spännande resa för Spurs-fansen

Om det vore fri lottning, skulle det inte erbjuda en fin chans för de sämre rankade lagen att vara med och hugga en större bit av kakan?

Jag vet att jag talar mot bättre vetande här, det där med fri lottning kommer väl aldrig att inträffa, men det måste vara tillåtet att drömma.

Nu får vi stå ut med transportsträckor under en besvärande förutsägbar CL-höst, och Uefa får banne mig se upp så att det inte går slentrian i det här. Det går att lura fotbollsälskarna rätt långt, men både du och jag vet att det här inte kommer att ta fart på riktigt förrän det blir knockout-matcher.

Jag undantar CL-rookien Tottenham från detta. Det blir en ny, spännande resa för Spurs-fansen och jag ger laget en MYCKET god chans att ta sig vidare från gruppen med Inter, Werder Bremen och Twente. Jag skulle inte vilja vara i Rafa Benitez kläder när han kommer som CL-mästare till ett vilt och galet White Hart Lane.

Undrar förresten hur det skulle se ut om ett lag som Manchester City vore med redan i år, med tanke på alla nyförvärv? Skulle de ha nån chans?

Tja, kanske. Beroende på lottningen. Men efter 2–0 mot rumänska Timisoara, med ny uppställning, är de i alla fall vidare i Europa League.

Det är också Liverpool, som var illa ute i Turkiet innan ett chockerande snabbt 0–1 vändes till ett sent 2–1 mot Trabzonspor. Jag trodde inte Roy Hodgson av framtida schematiska skäl hade lust att vinna den här matchen, men ibland är stoltheten större än Gerrard, Torres och Mascherano.

Och Aston Villa?

Utslaget, hemma, av Rapid Wien. Småpanik nu. Get a Grip. Get a Sven, till och med.