I luften är Kim bäst i världen
Publicerad 2012-01-18
Flinck: Sitter på hela paletten
NIS. Fransk handboll har ”Air France” i Daniel Narcisse.
Tysk fotboll har ”Luftwaffe” i Miroslav Klose.
Svensk handboll har ”Flygvapnet” i Kim Andersson – världens bäste spelare i luften.
Nio meter ut, lite till höger, från målet.
Tre meter upp i luften.
Där, precis där, dominerar Kim Andersson i handbollsvärlden.
Därifrån dominerar han också det svenska anfallsspelet.
Det var Magnus Wislander som sa det först, i Radiosporten några dagar före EM-premiären – Andersson är världens bäste spelare i luften.
Jag har haft Wislanders åsikt med mig i bakhuvudet de här två matcherna och Kim Andersson har bara förstärkt den.
När två meter Kim med boll kommer med fart och går till väders så sitter han på hela paletten.
Det är skottet på mål förstås.
Det är inspelet till nye lekkamraten Andreas Nilsson på linjen.
Det är den långa, stenhårda diagonalpassningen ner till klubbkompisen Henrik Lundström i vänsterstruten.
Det är utsläppet till Niclas Ekberg i närmaste kantstruten.
Det är en den enkla passningen tillbaka till Jonas Larholm i mitten.
Det är den raka, långa passningen i sidled bort till en Kim Ekdahl Du Rietz som kommer dundrande.
Det är studsen ner och det egna genombrottet.
Oj så vackert han målar
Och oj så vackert han målar med den där paletten i det här mästerskapet.
Han har bara någon tiondels sekund på sig att bestämma sig där uppe i luften men det känns som han kan frysa detta ögonblick för sig själv, hinna kolla över samtliga alternativ och sedan, allt som oftast, välja det bästa.
Hur många handbollsspelare här i världen kan under ett givet ögonblick i anfall, samtidigt om han är ett direkt hot själv, nå alla sina lagkamrater med en passning, förutsatt att de inte springer och gömmer sig förstås?
Alla alternativen gör Andersson nästan ostoppbar i dag.
Jag satte mig ner med Kim i går på avbytarbänken efter matchen för att prata om just detta.
– Det är det här jag tycker är kul. Jag försöker hålla mig så bred som möjligt i blicken. Men ibland har jag bestämt mig innan jag hoppar.
I så fall döljer han det förbannat väl.
Glöm ”Air France” och ”Luftwaffe”
Vad är det då som gör honom till världens bäste spelare i luften?
Räckvidden. Förstås. Kim är två meter lång och när han är som allra högst i luftfärden är det inte många som når
bollen helt enkelt.
Spänsten. Han har inte bäst spänst i landslagets fystester men då handlar det om stillastående jämfotahopp. Få hoppar högre än Kim när han kommer med fart.
Tekniken. Passningarna sitter alltid där de ska hos medspelarna. Tomas Axnér sa till exempel i går i tv att Kim är världens bäste passningsspelare. Och skottet är ett av världens hårdaste.
Spelblicken. Han kom fram som en storskytt men har med åren visat vilket fint spelsinne han har.
Rutinen. Han har tillhört världseliten i snart tio år. Då lär man sig välja rätt alternativ.
Modet. Du kan inte skydda dig och är väldigt sårbar när du hoppat upp med höjd skottarm och blicken lyft mot medspelare eller målet. Ett slag mot ansiktet ser du inte komma. En knuff bakåt och du landar mer eller mindre på nacken. Andersson har det där modet.
Så glöm ”Air France” och ”Luftwaffe”.
Sverige har sin egen – ”Flygvapnet”.
Men i går visade Andersson att han är rätt bra på marken också – två perfekta passningar bakom ryggen till Niclas Ekberg.
Trafiken ser ut att gå tät mellan Kiel och Köpenhamn i sommar.
Storebror Toft Hansen och Sigurdsson till Kiel.
Kim Andersson åt andra hållet?
Hänger Ekberg med Toft Hansen och Sigurdsson till Kiel tro?
Många menar att han skulle passa perfekt där.