Maldinis blick för spelet – inte Maldinis vackra blick
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-05-04
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Musar som går på fest.
Kvinnor som fått idrotta under protest.
Säga vad man vill, sport och sex är och förblir en intressant kombination.
De flesta har nog gjort det någon gång, suttit ett gäng och listat de snyggaste i ett lag eller inom en sport. Inget ont i det, både män och kvinnor gillar att betrakta det andra könet. Vissa föredrar att frossa i någon av det egna könet. Inget ont i det heller.
Idrottens hela väsen bjuder så lätt in till förbjudna tankar; muskler, svett och lättklätt. Som kvinna i en mansdominerad sportvärld har jag ibland stött på fördomen ”tjejer kollar på fotboll för att de vill se snygga killar”. Och visst, vem skulle ha något emot en närkamp med Maldini? Men när jag ser honom spela är det hans blick för spelet, inte hans vackra blick, som jag lägger märke till.
Omtänksamma män
Historiskt sett har det annars varit männen som haft problem med att hålla tankarna på det idrottsliga. När kvinnorna under 1920-talet på allvar började släppas in i sportens värld – under stora protester – så gällde mycket av invändningarna alla stackars män som skulle få olämpliga tankar i huvudet. Att kvinnor vid löpning på friidrottstävlingar startade ”med bakarna i vädret” ansågs djupt olämpligt. 1922 tog Riksidrottsförbundet upp frågan.
En manlig häcklöpare sa i en intervju att han blev störd i sin uppladdning av kvinnorna i startblocken:
”En provocerande och för en kvinna djupt olämplig ställning”.
Andra omtänksamma män oroade sig över att sporten skulle för- fula kvinnorna. Förutom att idrottskvinnorna skulle förlöpa hemmet för att – hemska tanke – ha roligt för sin egen skull, så skulle de bli ”grovlemmade, muskulösa och okvinnliga” som en debattör skrev.
De snuskiga tankarna frodades. Självklart kunde kvinnorna inte vara ensamma med en manlig lärare i gymnastiksalen, det förstod man ju vad som skulle hända då. Naturligtvis kunde kvinnor inte heller cykla eller rida. Då skulle de ju sitta grensle över något, usch och fy!
Man trodde också att kvinnorna kunde bli infertila, liksom att deras psyken var för svaga för att klara av tävlande. Vilket öde att idrotta sig okvinnlig och ofruktsam och sen få nervsammanbrott!
Det är alltid tacksamt att le åt åldrade fördomar. Men det är inte därför de är intressanta, utan för att de påminner oss om att det vi i dag ser som sanningar kan kommande generationer skratta åt.
Valde att inte bli upprörd
Själv kan jag hålla mig för skratt när jag stöter på den grabbighet som på sina håll ännu lever kvar inom sporten. Inte de små skämten dock, de med glimten i ögat, dem är jag den första att både ge och ta. Nu för tiden gör jag mina intervjuer utanför de allsvenska omklädningsrummen. Men för några år sen fick jag efter en match höra från en spelare:
”Här går du och spanar”.
Jag skojade tillbaka:
”Jag håller blicken sänkt” och fick då svaret:
”Ja, det är ju där som de hänger och dinglar”.
Det hade gått att bli upprörd, men jag valde att inte bli det.
Däremot finns inget roligt i det som en yngre kvinnlig fotbollsspelare berättar för mig, från hennes klubbs årsfest nyligen. Ordförande för herrsektionen reser sig med sånghäftet i näven, ropar:
”Nu ska vi sjunga och min favorit är den som går ’ingen bh under blusen, tunn tanga döljer musen’. Den är extra härlig att sjunga nu när även damlaget är med och det finns så många unga musar här i kväll!”.
Möss – musar?
Så säger alltså en ledare till föreningens tonårstjejer och att han inte fått så mycket som en reprimand säger mycket om de attityder som lever kvar.
Sen undrar jag mitt i allt också: Heter det ”musar”? Har snuskhummern kommit med en språklig inno-vation eller är det jag som inte har koll på den sortens möss/musar?
Mejla och tyck till: Möss eller musar? Vinnaren får en Sportbladet-tröja och Fredrika Bremers samlade verk.
Jennifers korta
