Haflinger

(Italienska Avelignese)

Historia

Haflingern kommer från byn Hafling i södra Tyrolen i Italien (tillhörde Österrike t.o.m. första världskriget). Rasens ursprung är relativt okänt och enligt en teori går den tillbaka till ett antal hästar som lämnades kvar av den tyskromerska kejsaren Ludvig IV år 1330 när denne återvände till Österrike. En annan teori hävdar att samme man istället hade med sig en hingst från kungariket Bourgogne som en bröllopsgåva åt sin son Ludvig V år 1342 och att denna hingst skulle vara stamfader åt rasen. Den mest betrodda teorin är att haflingern härstammar från de hästar som lämnades kvar i Tyrolens dalar år 555 när östgoterna flydde ifrån de bysantinska arméerna. Detta verkar också troligt med tanke på den stora andelen arabiskt blod som finns hos haflingern.

Arabiskt fullblod inkorsades även under mitten av 1800-talet och som stamfader räknas hingsten 249 Folie, född år 1874, efter arabhingsten El Bedavi XXII, undan ett infött sto. 249 Folie ska finnas i alla renrasiga haflingers stamtavlor. För att få kallas haflinger får en haflinger ha högst 1,563 % främmande blod, i praktiken arabblod (ox).

Men haflingern har också blivit korsad med den österrikiska kallblodet, Noriker. Efter andra världskriget när behovet av pack och ridhästar i Sydtyrolen minskade har aveln inriktats på en allsidig fritidshäst.

Haflingern brännmärks i många länder på vänstra låret, i Nordtyrolen med ett H inuti nationalblomman edelweiss.

Exteriör

Här följer rasbeskrivning så som den ser ut officiellt. Mankhöjd och beskrivning i övrigt får naturligtvis inte avvika från den som är officiellt godkänd av WHV och Jordbruksverket.

Typ: Allmänintrycket skall vara en harmoniskt byggd rid- och körhäst med goda proportioner. Höjd och längd skall vara proportionerliga och sedda från sidan ha formen av en liggande rektangel.

Huvud: Huvudet skall vara för rasen typiskt, det vill säga ädelt, torrt, harmoniskt och till formen triangulärt. Huvudet skall vara väl ansatt.

Hals: Halsen bör vara tillräckligt lång och väl ansatt.

Bål: Manken bör vara väl markerad. Bogen bör vara lång, sluttande med god muskulatur. Ryggen skall vara tillräckligt lång, muskulös utan för mycket svank. Bröstet skall vara djupt och rymligt. Flankerna skall vara muskulösa. Korset skall vara lagom sluttande, det skall vara tillräckligt långt och med ej för djup mittfåra. Svansen skall vara väl ansatt. Länden skall ha god muskulatur.

Ben: Benen skall vara torra, med korrekt ställning, väl markerade ledgångar och kraftiga hasor. Hovarna skall vara runda och hårda.

Rörelser: Rörelserna skall vara korrekta och vägvinnande.

Storlek: Storleken varierar från 135 till 150 cm (stångmått).

Sto bör ha en minsta mankhöjd om 135 cm och den bör ej överstiga 148 cm.

Hingst bör ha en minsta mankhöjd om 140 cm och den bör ej överstiga 150 cm.

Den övre gränsen kan överskridas om hästen i övrigt är rastypisk och harmonisk.

Färg: Alla nyanser av fux med ljus man och svans är tillåtna. Vita tecken på benen, utbredd stickel-hårighet och/eller vita fläckar på kroppen och svart eller grått inslag i man och svans är inte önskvärt och skall medföra avdrag på typpoäng.

Svenska Haflingerföreningen

Är du intresserad av haflinger kan du vända dig till: Svenska Haflingerföreningen sekr. Kerstin Dreborg Bol 1292 748 91 Österbybruk Tel: 0295/44011

Fax: 0295/44006 Epost: shf@haflingeravel.org Hemsida: