Erik Niva: Senaste veckorna har varit ett väggupp för Ronaldo
GELSENKIRCHEN. Det är inte helt lätt att vara Cristiano Ronaldo.
Gör man bara mål i varannan match så är man ur form, tappar man toppfarten under några veckor så är man på väg utför.
Det är inte helt lätt att vara Cristiano Ronaldo – men så är det ju också han själv som har byggt upp kravbilden.
Under en liten kort period framstod det nästan som att det funnits fog för snacket.
Då såg han faktiskt ut som en kille som prioriterat en födelsedagsfest framför ett derby, en sådan som funderat mer på sin separation än sin prestation.
Han stirrade långt efter uteblivna passningar, han låg kvar onödigt länge i gräset efter en tackling han inte gillade, han snubblade när han försökte resa sig, han tryckte av ett vingligt skott som knappt ens träffade hörnflaggan och han blev utvisslad med allt större eftertryck.
Möjligen var det den mest misslyckade femminuterssekvens jag överhuvudtaget sett från Cristiano Ronaldo – och naturligtvis slutade den med att han gjorde mål.
Ett svävarsprång, en precis knyck med nacken och så två kupade händer upp mot öronen.
Någon som sa något, någon som buade? I så fall kan ni väl ta och titta på honom som nu gjort mål i tolv raka Champions League-bortamatcher, och fundera på om det går att komma åt honom med häcklande.
Inte normalt att göra 50 mål
Cristiano Ronaldo är fortfarande inte där han var under i stort sett hela 2014. Tajmingen sitter inte riktigt, och normalt sett hade han gjort mer av någon av de öppningar Isco-discot dansade fram.
Men vadå normalt sett?
I slutet av förra året gav Thierry Henry en testamentarisk intervju till France Football, där han bland annat tryckte på hur otroligt svårt det är för en anfallsspelare att hålla produktionen igång över en längre tid.
– Att hålla sig kvar på samma nivå, när folk förväntar sig så mycket av varje match... Ronaldo, Messi... Fattar folk ens vad det är de gör, begriper de hur jämna de är i sina prestationer? Inser de hur svårt det är att alltid vara på topp?
Är det normalt att göra mer än 50 mål på en säsong? Nej, det är det ju inte, och att frågan ens låter sig ställas beror enbart på att Cristiano Ronaldo och Leo Messi sporrat varandra att flytta fram gränserna för vad som överhuvudtaget går att få ut av en fotbollsspelare.
Förr i tiden var ju 30 en sorts praktisk pensionsålder för en forward, men all fysiologi, all näringslära och all individuell träning har dragit ut karriärskurvorna för de mest ambitiösa.
Levde kvar i ett konfettiregn
Även om Cristiano Ronaldo nu har passerat den där gränsen ser jag ännu inget som tyder på någon begynnande nedgång, på att de senaste veckorna ska ha varit något annat än ett litet väggupp.
Ett mål och en assist ikväll.
Så länge det finns kritik och så länge det finns burop så kommer han ha kraft kvar i kranen som gör det exceptionella till vardag.
Och resten då? Schalke 04?
De blev barn på nytt i ett konfettiregn, men de brann upp och levde kvar i ett konfettiregn.
Det argentinskt inspirerade tifot som välkomnade dem var både estetiskt och explosivt– men det var som att energin därifrån bara räckte så länge det fortfarande stod 0-0.
Radade upp parader
Omedelbart efter Ronaldos ledningsmål sjönk de ihop fullständigt, som att de började spela för att undvika en 6-1-förlust snarare än något annat.
När den allt lägre fembackslinjen väl fick tag i bollen fanns det varken geist, gnista eller spelalternativ i omställningarna. De flesta spelarna visste redan vad som hände när de bjöd BBC-kedjan på ytor, och de ville sannerligen inte uppleva det igen.
Det blev upp till en 19-åring att freda det egna målet, och upp till en annan 19-åring att i alla fall försöka något framåt.
För tre veckor sedan var Timon Wellenreuther och Felix Platte bara ett par lovande juniorspelare bland andra. Nu gjorde de avtryck mot Europamästarna. Nu radade Wellenreuther upp parader, medan Platte rammade ribban med sin höger.
Visserligen blev det Marcelo som gick segrande ur drömmålstävlingen, men ibland är det faktiskt roligare att lyssna på strängen som brast än att aldrig spänna den där förbaskade bågen.
Ett underlägset och fjolårstraumatiserat Schalke 04 skulle alltid komma att förlora den här matchen.
Det hemmapubliken trots allt fick med sig var att några orädda friskusar i alla fall försöka förhindra det.