Alfelt: Unga AIK famlar i mörkret
FALKENBERG. Henke Larsson tackade sina män.
Andreas Alm hoppades att hans unga pojkar ska växa upp fort.
… och i Malmö läppjade säkert Åge Hareide nöjt på en single malt.
Falkenbergs 4–1-kross på AIK gav så många svar och ställer så många frågor.
Det självklara svaret, som inte går att ifrågasätta, är att spelarikonen Henke har lyckats som allsvensk tränare. Få av oss trodde att Falkenberg skulle ta annat än några ströpoäng i årets allsvenska men i halvtid är laget etablerat i mitten efter att i går ha gjort mål på sin hemmaarena för 48:e seriematchen i rad. Jag kan inte påminna mig om att ha hört ett liknande facit på så här pass hög nivå i Sverige någonsin tidigare.
Visst, AIK dominerade matchen och borde kanske både ha tagit ledningen eller vänt efter att man kvitterat ledningen som nyförvärvet Patrik Ingelsten nickade in till Falkenberg.
Kontrades sönder
AIK hade boll mest men hade inte effektiviteten. Ett par domarbeslut kan diskuteras men Kenny Paveys skott hade kanske inte gått in om Falkenbergs mycket duktige målvakt Otto Martler hade brytt sig om att kasta sig efter skottet, vilket han inte gjorde eftersom domarens signal hade ljudit. AIK:s för offside bortdömda mål ser ut som en tveksam bedömning men i sådana här lägen brukar vi säga att det jämnar ut sig och jag har inte sett filmer som övertygar mig om rätt eller fel.
Helt matchavgörande blev sekvensen när Niclas Eliasson gör sin utsidesfint men får sitt skott täckt och Falkenberg blixtsnabbt kontrar över hela planen till Stefan Rodevågs 2–1 i 57:e minuten.
Det är gott om tid kvar av matchen men det är Henkes män, som Falkenbergtränaren vill benämna sina spelare, som tar varje chans att kontra snabbt och effektivt medan AIK blir allt mer tvekande och segare i sitt spel.
Det av alla bottentippade hemmalaget kontrar in ytterligare två mål och bränner ett par jättechanser dessutom.
Matchen mot guldjagande AIK blir en jättesuccé som ger oss två svar:
1) Allsvenskan är inte bättre än att vilket lag som än går upp kan klara sig kvar med rätt inställning.
2) Vi kan aldrig tippa en allsvensk guldstrid innan sommarens transferfönster spikats igen.
AIK var sargat i går. Robin Quasion är såld. Eero Markkanen var enligt AIK-tränaren Andreas Alm inte såld i går men klubben hade ändå beslutat att inte använda sig av honom ”av flera skäl”.
Finns mycket talang i AIK
Vi räknar bort Markkanen också alltså. Och då är AIK ett guldjagande lag som famlar i mörkret en aning. Även om man får pengar räknar Alm inte med att man har råd att förstärka utan man får fortsätta med att, som Alm säger, hoppas på att de unga talangerna från akademien växer upp snabbt.
Vilket inte alls är omöjligt. Det finns väldigt mycket talang i AIK:s totala trupp men en halv allsvensk säsong är inte mycket att få talangen att blomstra på.
Henok Goitom var bra men borde nog avgjort på sina frilägen. Unge Noah Sonko Sundberg flög och nickade snyggt in AIK:s mål men var långt ifrån säker i defensiven. Celso Borges slog alla passningar rätt men slog inte de avgörande passningarna.
Finns inga vapen mot Malmö FF
AIK kan mycket väl jaga ikapp Malmö FF i höst men Andreas Alm måste snart hitta en förstauppställning att spela ofta med. Malmö roterar i sitt lag för att man vill, AIK för att man tvingas till det.
Det är skillnad.
Att Mjällby skickade iväg Patrik Ingelsten väcker också en fråga om Blekingeklubbens fotbollsöga. Som Henke konstaterade har Falkenberg värvat en målskytt och om denne målskytt inte får spela kan han inte fortsätta att vara en målskytt. Jag tror att Ingelsten, precis som resten av männen från Falkenberg, kan växa rejält under den svenske landslagslegendarens ledning. Men som sagt.
Nere i Malmös uppfräschade hamnkvarter satt kvällens vinnare och njöt.
Åge Hareides MFF har kopplat ett guldgrepp och alla konkurrenter letar efter ett vapen de inte har för att stoppa mästarna.