”Den gamla ryska skolan – det är den jag gillar”
Publicerad 2017-08-05
Anthony Yigit – den svenske europamästaren i professionell superlättviktsboxning – ska försvara sin titel 30 september i Solnahallen i hemstaden Stockholm.
Då laddar Anthony upp i en liten by han inte vet namnet på någonstans vid gränsen mellan Moldavien och Ukraina.
– Ute i ingenting. Varför? Jo, för det kommer att göra mig till en starkare boxare.
I fem veckor tränar han ihop med Moldaviens amatörlandslag.
– Jag frågade om jag kunde få vara med. Jag bad. Snälla, snälla, låt mig vara med. Jag betalar allting själv.
– Jag har varit här förut. Då var vi bjudna hit och det är inte många som blir. Moldaverna har ett starkt amatörlandslag och nu är de här på läger inför världsmästerskapen. Jag är bra sparring för deras killar också inför VM. Till slut gick de med på det och nu kom jag hit för två och en halv vecka sen så det är halva tiden kvar.
”Inget ovanligt för mig”
Anthony Yigit är en road warrior. Han trivs när det blir besvärligt. Ser möjligheter i utmaningar och tvekar inte att ta matcher på bortaplaner där allt är emot honom. Som när han blev europamästare genom att klart besegra britten Lenny Daws på dennes hemmaplan i en ogästvänlig liten idrottshall, Westcroft Leisure Centre i Carshalton, London.
Yigit hatades av den engelska publiken men han vände läktarljudet till energi för sig själv.
Att sticka iväg till en liten by i Moldavien ligger helt i linje med han satsning genom hela karriären.
– Egentligen är detta inget ovanligt för mig. Jag har alltid varit van att utvecklas så här som amatör. Under amatörkarriären åkte jag mycket till Ukraina, Ryssland och andra länder här omkring. Det gjorde mig till den duktiga amatör jag blev så då går jag tillbaka till det och det känns grymt.
– Det är en träningsanläggning. Gym, bastu, kök, rummen – allting ligger på samma ställe. Vi gör ingenting annat än sover, tränar och äter. Vi kör tre pass om dagen. Vaknar tidigt på morgonen och kör ett första pass direkt före frukosten. Det är den gamla ryska skolan och det är den jag gillar, säger Anthony.
Som inte har några som helst problem med att smälta in i olika miljöer.
– Jag pratar sju språk. De språk jag tycker att jag behärskar bra är svenska, engelska, turkiska, ryska, tyska. Sen förstår jag danska och spanska men danska räknas ju inte. När jag var liten kunde jag finska och arabiska, men sen glömde jag bort dem lite grand.
Möter rutinerad spanjor
Utmanare i Solnahallen blir spanjoren Sandor Martin som trots att han är två år yngre än Anthony, 23 mot 25, har gått hela 30 matcher som proffs, 29 segrar, en förlust.
– Jag tror att han varit proffs längre än jag men spanjorerna dom blir ofta proffs väldigt tidigt. Därför har han så många matcher, men alla är i Spanien.
– Han hade EU-bältet så jag skulle möta honom där men han blev skadad hela tiden och sköt upp matchen. Då sa Sauerland och jag att vi skulle skita i det och gå för det riktiga bältet i stället. Som vi gjorde och nu får han jaga mig i stället.
Yigit, som är obesegrad som proffs med 19 segrar och en oavgjord, är säker på seger.
– Han har inte imponerat på mig och det kommer att kännas grymt att få boxas hemma i Stockholm. Äntligen tillbaka.
Europatiteln är viktig men målet är de stora världsmästarbältena.
– Jag kommer att vilja försvara den här titeln ett par gånger till i år och sen gå för större titlar nästa år.
– Jag sitter på förarplatsen tillsammans med Erik Skoglund och alla de andra duktiga svenskarna. Vi har etablerat oss i världstoppen och vi kommer att skriva om Sveriges boxningshistoria. Tänk dig en WBC-match i Globen nästa år, hälsar Anthony Yigit från en liten by i Moldavien.