’Perra’ lämnar Leksand efter uttåget
Publicerad 2017-04-03
Det blev 1,5 år med Leksands IF.
Nu måste Per-Erik Johnsson lämna klubben, efter att ha gått upp till SHL mirakulöst 2016 och sedan åkt ut i lördags.
– Det är både och. Det har varit två innehållsrika år. Bättre om Leksand satsar på något långsiktigt, säger ”Perra”.
Tränaren Per-Erik Johnsson, 58, värvades till Leksand mitt under säsongen 2015-2016.
Han tog över ansvaret ifrån Sjur Robert Nilsen och tillsammans med Gereon Dahlgren, Jonas Levén och Magnus Sigge Svensson svarade han, och laget, för en osannolik uppryckning.
Från en jumboplats i hockeyallsvenskan.
Till play off och till slut i en klassisk serie om sju matcher mot Modo som slutade med att stora delarna av Dalarna jublade över SHL-avancemanget.
Men återkomsten till SHL blev inte som Leksand eller "Perra" tänkt sig.
Jumbo i serien, utslaget av Mora.
”Vill komma till ro”
Mycket kan tillskrivas att lagets offensiv inte funkat tillfredsställande under säsongen.
På måndagen, 11.00, träffades klubbledningen och lagledningen och beskedet till Perra var att Leksand går vidare utan honom.
Nu blir det ingen fortsättning på det inledningsvis så lyckade förhållande mellan dalaklubben och den glade värmlänningen.
– Jag vill bara komma till ro nu. Jag får se vad som händer. Jag har inte bråttom till något håll. Nu blev det såhär och det är lite av ett gemensamt beslut måste jag även säga. Jag tror de gör klokt i att satsa på någon yngre förmåga så att de kan vara tillbaka i SHL 2019. Nu ska jag vara morfar och farfar ett tag. Jag har tre barnbarn som behöver omsorg och ska bli kul att leka med dem och kunna vara nära dem under en längre period, säger Perra.
Bästa minnet från Leksand?
– Finns två starka saker som etsat sig fast. Både det vi gjorde 2016 och det publiktryck som varit hela tiden. Fansen i Leksand är otroligt lojala. Finns ingen annanstans. På många arenor har man sett att det inte är så mycket publik längre, men i Tegera är det fantastiskt. Det kommer jag aldrig att glömma
Ledsen?
– Ja, lite. Man blir lite rörd i alla fall. Jag får inte tårar, men känner av en tomhet och en besvikelse att det inte gick. Någonstans finns det även att Mora var bättre över sex matcher. Går inte att prata bort.