Maja Dahlqvists galna dag: ”Har sådan sjuk stolpe in”

Anna Rydén

, 

Makoto Asahara

FALUN. Maja Dahlqvist kände sig egentligen inte i någon vidare form och var inte allt för nedstämd över att åka ut i en kvartsfinal.

En diskning, och lite ytterligare marginaler, senare var hon inte bara sprintcupsegrare utan även säsongsavslutningstrea.

– Jag har sådan sjuk stolpe in i år, säger Dahlqvist.

"Känns som att jag kommer tappa den, hade varit typiskt mig"

Även om det var Jonna Sundling som blev överlägsen segrare under fredagens världscupssprint så var det Maja Dahlqvist som lämnade Lugnet med pokal och medalj efter att ha fått ta emot priset för segern i den totala sprintcupen.

Det var dock inte den enda ceremoni hon var inblandad i.

Efter ett urstarkt upplopp så lyckades Dahlqvist, med en euforisk hemmapublik i ryggen, köra upp sig själv på pallen.

Någon timme innan dess så hade hon åkt ur en kvartsfinal.

Trodde hon.

– Jag vet inte vad man ska säga. Jag trodde ju nästan jag var ute efter prologen, för så var känslan. Jag har ju alldeles för mycket tur för mitt eget bästa i år, så det är ju bara att tacka och ta emot, säger Dahlqvist efter att en norsk diskning räddat hennes semifinalsplats.

”Jag har någon inre demon”

– Jag har sådan sjuk stolpe in i år. Även om jag åker ur så blir någon annan diskad så får jag fortsätta.

Och trots trötta ben (enligt hennes egen utsago något hon led av i samtliga lopp för dagen), så gick hon vidare i semifinalen. Och till final. Och till pallen.

– Jag har någon inre demon tror jag som säger att jag inte kan ge mig. Det är ju bra men det är ju också jobbigt på ett sätt då det sargar musklerna, haha.

Och sargad var hon när hon efter kvartsfinalssortin, som alltså inte blev en sorti till slut, lunkade bort till kompisarna Frida Karlsson och Moa Olsson vid vallabussen.

”Tyckte synd om mig själv”

När hon då fick veta att hon behövde vända tillbaka till spåren?

Då var det initialt inte något hon jublade åt.

– De sa ”Åh, stackars dig”. Jag tyckte synd om mig själv. Jag tänkte hela dagen att varje lopp jag gjorde var det sista jag gjorde. Det är helt otroligt att jag kunde ta en pallplats i dag.

Lägg därtill då alltså den svenska nationalsången i högtalarna och en glimrande sprintcuptrofé.

– Det är stort för en sprinter att vinna sprintcupen, helt klart. Inte många som gör det. En chans per år så inte så man har inte många chanser på sig i ett liv, säger Dahlqvist.

Pappa Dahlqvist firade med korv

Något som hon heller inte haft någon chans att göra på väldigt länge var att ge sig in på ett upplopp med en euforisk hemmapublik i ryggen.

Du pratade om en inre demon, men det fanns yttre faktorer som hjälpte också?

– Det tänkte jag på i slutet. Jag är ändå nära. Sen hörde jag publiken, då var det “nu jävlar”.

Bland hemmafansen fanns dessutom hennes föräldrar, pappa Bengt och mamma Marianne.

Föräldrar som väckte dottern Majas uppmärksamhet under självaste ”Du gamla, du fria”.

– Pappa stod här uppe och käkade korv… Ja... Jag bara pekade bara på mamma, säger hon och skakar på huvudet.

– Alltså...