Stjärnorna som kan missa seriepremiären
Anders Svensson, Ivo Pekalski, Gabriel Özkan, Adam Johansson, Mattias Jonson.
Kända namn. Viktiga spelare för sina lag. Alla skadade redan innan allsvenskan drar igång. De och många andra.
Allting pekar mot att allsvenskan 2011 blir jämn och tät. Lag som inte hänger med
i starten kan få tufft att jaga ikapp och då blir avsaknaden av nyckelspelare oerhört betydelsefull.
Värst drabbade som jag ser det just nu är så klart Elfsborg med Anders Svenssons skada. Anders är seriens bäste och för sitt lag mest betydelsefulle spelare i år. Elfsborg förlorar mycket i sin mittfältsbalans om han inte kan spela den första månaden.
Malmö hårt skadedrabbat
Likadant för regerande mästarna MFF som ska vara verkligt oroade över att Ivo Pekalski, så ung som han är, så ofta drabbas av hämmande skador. Pekalski var otroligt viktig under förra årets guldsäsong med sin placeringskänsla och sitt enkla men säkra passningsspel.
Gais har en hel massa otäcka skador. Trelleborg hade svårt att få ihop ett lag under tidig försäsong och även om läget bättrats undrar man som man gör vartenda år – är den rekordlånga svenska försäsongen egentligen uppbyggande?
För många år sen satt jag med Hasse Backe i Spanien och diskuterade hur hans fortsatta tränarkarriär skulle bli. Bara en sak var han säker på, han skulle inte komma tillbaka till Sverige. Därför att han inte ville vara med om dessa enormt långa vintermånader med spring och styrketräning inför allsvenskans premiär i början av april.
Hasse hade upplevt hur man bygger lag i den europeiska proffsvärlden utanför Sverige med en dryg månads intensivträning inför ligapremiären. Fotbollskondition är inte den kondition som skidåkare Hellner eller maratonlöparna behöver. Kondition är dessutom en färskvara så alla mil i parken i december betyder ingenting i augusti om man inte uppehåller kondisen med samma typ av mängdträning. Vilket man naturligtvis inte vill göra under säsongen eftersom det hade varit mer nedbrytande efter matchernas urladdningar.
Många skadas på träning
Alla fotbollsspelare blir skadade någon gång under sin karriär. Vad som känns onödigt är att skador hopar sig när lagen inte är inblandade i tävlingsmatcher. Jag hörde MFF-tränaren Roland Nilsson säga att så här är det på försäsongerna när han intervjuades inför lördagens supercup mot Helsingborg.
Jovisst, är det så, men ska det verkligen vara så? En majoritet av försäsongsskadorna orsakas ju inte under träningsmatchande av tacklingar utan under klubbens egna träningstimmar.
Royal league var lysande
Jag har alltid varit övertygad om att det bästa för svensk klubbfotboll är matchspel som gäller något året om. Royal league var en alldeles lysande turnering men drabbades av två vintrar av den typ vi också haft de senaste två åren och gnälldes ihjäl av okunniga tyckare ihop med bekväma spelare.
En ny Royal league-variant med ett inledande seriespel i La Manga dödades den här vintern av falskspelande norska ledare som lika plötsligt som oväntat satte in en nådastöt sent i planeringen och skyllde på skid-VM
i Oslo när man egentligen var ute efter mer egen kontroll.
Svenska klubblag måste få fler tävlingsmatcher under dödsäsongen. Inte bara för att matcher är det enda som gör lag bättre, utan även för att slippa undan onödiga förslitningsskador.
Matchspel är alltid bästa träningen.
BADKAR, SPIKAR OCH BLODIGT GYMDRAMA – FÖRSÄSONGENS SJUKASTE SKADOR
1. Patrik Rosengren bär badkar
Bagarn – eller rättare sagt Bagarns badkar – vinner den här listan.
– Jag skulle bära ner ett större badkar från en släpkärra. Vi var tre stycken som hjälptes åt men när vi satte ner det så satte jag ner det lite fel. Jag fick en vridning i ryggen, berättar den snart 40-årige försvararen för Sveriges Radio.
Bagarn uppges dock må bra idag. Och badkaret står där det ska.
2. Imad Zatara blodig på gymmet
Syrianska-mittfältaren tränade ljumskarna när han plötsligt hamnade mitt i ett blodigt gymdrama. En stor maskin välte över Zatara som bland annat fick en järnstång i huvudet.
– Det gjorde väldigt ont så klart, och jag drog med handen över håret för att känna efter. Det var som om vatten forsade där, fast det var blod, säger Zatara till Länstidningen.
3. Tobias Grahn får spik i foten
Mjällbymittfältaren skulle egentligen bara vara snäll och hjälpa farsan att snickra lite. Men så var det den där plankan och den där spiken som stod rätt ut...
– Det var utomhus så jag hade skor på mig. Men det var jävligt smärtsamt, säger Grahn till Sportbladet.
– Det här måste vara den konstigaste jag haft. Alla andra har varit fotbollsrelaterade tror jag.
4. Anders Svensson gör knäböj på ålderns höst
Känslan i fötterna är lika god som alltid, men för ett par veckor sedan fick Svensson en påminnelse om att han är en bit över trettio.
– Det var när jag körde djupa knäböj. Vad fan, varför ska jag hålla på med sånt vid 35 års ålder? säger landslagsmittfältaren – som missar kvalet mot Moldavien – till Sportbladet.
– Det var inte ens ett maxlyft. Nä, det var sista gången som jag tränade på det sättet.
5. Jasmin Sudic räddas av död man
I det här fallet är själva skadan inte särskilt spektakulär, bara extra jobbig eftersom det är andra gången som MFF-talangen måste operera korsbandet.
Det är mer själva operationen som sticker ut: mannen som donerat sitt ligament till Sudic är amerikansk – och avliden. Fast egentligen är det inte så konstigt som det låter. Tidigare har bland annat Henke Larsson opererats på ett liknande sätt.