Jag gillar Northug – men det blir patetiskt

Petra Thorén

OBERHOF. Tour de ski?

Nä, på Tour med Petter.

I går bjöd den norska stjärnan på en komisk pressträff genom ett fönster framför journalister som klängde i en snödriva.

Petter Northug gör vad han vill och det är helt okej – men ibland blir det väl patetiskt.

helskärm

Det norska landslaget kunde valt den enkla, bekväma vägen för alla parter. Presscentrat stod till deras förfogande, de låg bara en minut bort och bjöd på både värme och dryck för en törstande skidåkare.

I stället dirigerades den väntande mediakåren bakom den norska vallaboden.

Ett tio-tal journalister klängde i snödrivan utanför fönstret, den rutinerade tv-reportern tryckte undan snön, kastade en snöboll på fönsterglaset och sa ”vad blir det härnäst?”.

Efter ett tag knackade en annan veteran på fönstret och frågade när kiosken skulle öppna och om det fanns korv med bröd.

Det var humor på hög nivå där utanför och vi skrattade gott.

På andra sidan av glaset såg vi Petter Northug. Han bytte om i lugn och ro, stod länge i bar överkropp, tog sin tid. Sen satte han sig ner, plockade upp telefonen, skickade ett sms, tog varsamt på sitt armbandsur utan att kasta en blick åt vårt håll.

Det såg ut som att han njöt lite av situationen.

Media behöver Northug

Han hade inte valt den själv. Det var den förra journalisten, numera pressansvarige Otto Ulseths idé. När Sportbladet frågade honom varför skojade han och sa att det var för tillgängligheten, att Petter var mer tillgänglig än Gunde Svan.

Det var på sitt sätt rätt kul, vi fick våra svar och de enda som ställde frågor om platsen för intervjun var Expressens utsända och jag. De norska journalisterna kanske inte vill, bryr sig eller vågar?

Vissa idrottsmän kommer till den nivån att media behöver dem mer än tvärtom. Petter Northug är på den nivån.

Hade vår enda chans att få en kommentar av Zlatan Ibrahimovic efter en landskamp varit att kravla över en sopptipp hade vi säkert gjort det.

Ivrigt och målmedvetet. Läsaren ska få det läsaren vill ha.

Lite för fjantigt

Det är på sin plats att poängtera att jag verkligen gillar Petter Northug. Jag var som enda svenska journalist med Petter och Marcus Hellner i Las Vegas i somras, jag fick själv en pratstund med honom på nyårsafton.

Petter Northug är mjuk, har glimten i ögat och inte alls så kaxig som det ofta framstår. Men han går sin egen väg, han skiter i vad folk tycker och det kan jag bara beundra honom för.

Men när situationen blir som i går vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Den känns lite för fjantigt, för ovuxet.

”Vad händer härnäst?”

I går rullade Petters Tour vidare. Oberstdorf nästa halt för spektaklet.