”Han var inte särskilt konstnärlig”

VANCOUVER. Han var inte särskilt konstnärlig och han åkte inte särskilt bra, men vem brydde sig om såna detaljer?

I natt var världens bäste konståkare tillbaka.

Jo, han heter fortfarande Jevgenij Plusjenko.

När jag såg honom i Salt Lake City var han en liten pojke som skyndade förbi oss journalister med ett spänt drag över ansiktet, inlåst i skuggan av rivalen Jagudin. När jag såg honom i Turin var han en färdig världshärskare som lekte sig fram både på isen och utanför.

Så gick fyra år.

Jevgenig Plusjenko slutade, opererade ett knä, gjorde en sväng i schlagercirkusen, körde shower hemma i Ryssland och ägnade sig åt familjen.

En gammal bekant

I natt såg jag honom igen, och det var som att se en gammal bekant efter en lång tid. Ni vet, hur man lägger märke till de små förändringarna, små rynkor runt ögonen, ett annat sätt att föra sig.

Fem i två gled världens bäste konståkare in på isen i Vancouver, han är här för att bli den förste man på 58 år som försvarar ett OS-guld, och hur nervös han än var så märktes det ingenstans.

Plusjenko ägde hallen, läktarna, OS, Vancouver, Brittish Columbia, Kanada och resten av planeten också.

Självsäkerheten är som en andra hud. Han börjar med att spika sin kvadrupel-trippel-toeloop så att isen sjunger, och efter det är det nerförsbacke hela vägen hem. När det korta programmet är slut drar Plusjenko en osynlig värja, sticker hål i himlen och stoppar ner den i en lika osynlig skida.

En annan Plusjenko

90,85 poäng. Ledning inför det fria programmet på torsdag.

– Jag ville bara åka ett rent program. Jag har redan ett guld och ett silver, så jag tar vad jag får här; ett brons, en femteplats, vad som helst, säger han.

Det är verkligen en annan Plusjenko nu.

Han är trygg i sin engelska, han stannar och bjuder alla på citat, han skämtar (”Varför jag inte åt idag? Jag bantar!”) och han är på det hela taget väldigt avslappnad. Under tiden håller tränaren Aleksej Misjin hov bland journalisterna, driver med USA Todays legendariska Christine Brennan och slår fast en sak om och om igen:

– Han är en stor idrottsman! En STOR idrottsman.

Amen.

Men visst finns det saker att invända även mot stora idrottsmän.

Enorm fysik

Plusjenko är en hoppare, mer än något annat, och när han inte prickar sin konstnärlighet (som i natt) så känns det som att något väsentligt saknas. Hans fysik är enorm, men han får rent patetiska poäng för övergångarna mellan hoppen – han ägnar ungefär lika mycket energi åt de delarna som Anja Pärson ägnar åt sin liftåkning.

Men han leder, och han lär vinna.

Konkurrensen blev tunnare redan i natt.

Stéphane Lambiel fick snåla poäng, Brian Joubert visade sina mjuka tävlingsnerver igen och var i isen två gånger om, och hemmafavoriten Patrick Chan missade i det han är bäst på (ett felskär i en stegsekvens). De som jagar Plusjenko är istället USA:s senaste världsmästare, Evan Lysacek, som var sitt vanliga sammanhålla och fysiska jag utan att ta några större tekniska risker – och japanen Daisuke Takahashi, som nu får chansen att ta revansch för sitt bleka fria program i Turin.

Fenomenalt utspel

Takahashi var en av två som trollband i natt. Han har vuxit enormt på fyra år, nu har han både tekniken, farten och ett fenomenalt utspel. Allt förpackat i en form av synt-tango, komplett med OS bästa lugg. Jag håller på Takahashi på torsdag.

Jag håller i och för sig på Johnny Weir också.

Weir var den andre store konstnären i natt, iklädd en asymmetrisk, korsettliknande sak med chockrosa snörning gick han in och åkte fullkomligt rent. Hans lite böjliga slanka kropp ser ut som en lakritsrem i hoppen, men han höll ihop det och avslutade programmet med att vara sådär lyckligt uppspelt som bara Johnny Weir kan vara. När han slog sig ner i Kiss and Cry i väntan på poängen spelade de Lady Gaga – Weirs uppvisningssoundtrack – i hallen, och fick honom att showa lite till.

Om någon av de tre i toppen bommar på torsdag har Weir chans på en medalj.

Men förmodligen får han nöja sig med att höra en annan av sina favoritsånger medan medaljerna delas ut:

Den ryska nationalsången.