Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Ida, Ronja

Lindhs succérecept: Strunta i tränaren

Publicerad 2016-06-10

Lovisa Lindh

Lovisa Lindh satte sitt genombrott på paus under förra året.

Men efter succéloppet igår vågar hon drömma om OS-plats och en EM-final.

– Finalen går på min 25-årsdag så det skulle vara speciellt, säger Lindh.

Följ ämnen
Friidrott

Det finns mycket att vänja sig vid för 800-meterslöperskan Lovisa Lindh idag.

På 2.00,51 tog hon sig från en av landslagets doldisplatser med drömmar om att kunna ta sig vidare från försöken på EM till Sveriges tredje bästa 800 meterslöperska genom alla tider – före namn som Maria Akraka.

– Det är helt sjukt! Det är ju Maria Akraka och Malin Ewerlöf man hörde talas om när man var yngre, säger hon och berättar att till och med nya perset vållat lite svårigheter:

– Jag skulle berätta för folk att jag sprungit på ”två, noll…” sen blev det fel. Det har alltid varit en annan siffra där men nu var det ”två, nollnoll, femtioett”. Jag var tvungen att tänka ”hur säger man egentligen?”, skrattar hon.

”Kom som en chock”

Men sådana lyxproblem är lätta att vänja sig dagen efter genombrottet.

Eller ja, om vi ska vara riktigt ärliga handlar loppet i går om ett andra genombrott för Lovisa Lindh. Ullevilöperskan, som tillhör samma träningsgrupp som Charlotta Fougberg, fick sitt första mindre genombrott redan när hon tog sig vidare till semifinal och en slutlig tolfteplats på EM 2014. Då med en spektakulär sjukdomshistoria i bagaget.

Det var hösten 2013 som Lindh segnade ner på en spårvagnshållplats i Göteborg och sedan vårdades i tolv dagar på sjukhus för hjärtmuskelinflammation.

– Det kom som en chock där, jag missade hela hösten. Jag tränade inte mellan augusti och december. Så när det sedan gick så bra som det gjorde under 2014 trots det fick jag höga förväntningar inför förra sommaren.

”Tvivlade inte”

Men i stället för att bygga vidare på den lyckade EM-säsongen blev jakten på en VM-plats snarast en prestationsstress och precis när formen började komma i juli så kom en sjukdomsperiod och förstörde formen.

Hann du tvivla då, att din säsong 2014 var en engångsföreteelse?

– Nej det gjorde jag ändå inte, träningen jag körde gick väldigt bra. Jag kunde jämföra med året innan och jag tvivlade inte på att det skulle finnas där.

Och redan i vintras kom första kvittot på att hon hade rätt. 2.02,33 på Nordenkampen räckte till en plats på inomhus-VM och nyttig lärdom:

– Jag fick vara med och tuffa till mig. Det var bra, att känna att man har någonting där att göra.

Så kom fullträffen i går. Och nu avslöjar Lovisa Lindh att jättekapningen av det personliga rekordet kom tack vare att hon omedvetet trotsade sin egen tränare Johan Wettergren.

Succéreceptet: Inte lyssna på tränaren

Wettergren stod i början av sista kurvan och såg hur Lovisa Lindh var på väg att hamna i ytterspår med 200 meter kvar.

– Det var lite roligt, jag tänkte i någon mikrosekund att jag väntar till efter kruvan men så hörde jag min tränare ropa. Jag trodde han sa ”kör nu” men efteråt berättade han att han skrek ”var kall och vänta till upploppet”. Det var tur jag inte hörde det...

I en tät gren är 2.00,51 elfte bästa tiden i Europa, men bara tre tiondelar från en sjätteplats. Dessutom är det klart under den internationella OS-gränsen, men för att blidka SOK krävs ytterligare en sekunds kapning.

Hur mycket tänker du på OS nu?

– Det är bara några timmar sedan jag gick i mål… men det är EM som har varit det stora målet tidigare. Sen får man se vad som händer framöver, jag drog av 1,2 sekunder bara så där nu så det bådar gott. Vi får se hur mycket fortare det kan gå, lite till borde jag kunna kapa.

"Oturligt system”

Vad säger du om att kraven är så höga?

– Det är nog Europas tuffaste gränser, extremt tuffa. Men det är upp till varje land att välja system. Det är oturligt att Sverige har de tuffaste när vi är ett så litet land. Det är ju inte så att många konkurrerar om samma platser.

Sista chansen att kvala till OS är på EM. Finalen går den nionde juli och Lovisa Lindh planerar att vara med.

– Jag drömmer om en finalplats, finalen går på min 25-årsdag så det skulle vara speciellt. Det är ett högt uppsatt mål, men jag kan inte åka dit för att sikta på att gå till semifinal.

Följ ämnen i artikeln