Från Kalvträsk till en värld av plast

Så har skidan utvecklats från arbetsredskap till en industri värd miljarder: Ingen vet vad nästa steg blir

KUOPIO

Per Elofssons högteknologiska Fischer-skidor som han åker på i dag har inte mycket gemensamt med det par - från 3200 f.Kr - som hittades i en myr i Västerbotten 1924.

Men de tio senaste åren har inte mycket hänt - trots att skidfabrikanterna vill få oss att tro det.

Marknadsföring är nämligen en del i utvecklingen.

I dag är skidor en miljardindustri. Tillverkarna har blivit färre, men jättar som Fischer och Atomic satsar enorma summor på att ta fram de snabbaste, de snyggaste och de bästa skidorna åt eliten.

Egentligen är tävlingsverksamheten en liten del - och bara ett nödvändigt ont - för fabrikanterna. De lägger ner massor av pengar på forskning och utveckling och åkarna i eliten köper inte skidor. Tvärtom, de får betalt för att representera sina märken.

Givetvis handlar det om marknadsföring. Åkare som Per Elofsson och Mathias Fredriksson är ovärderliga för Fischer i deras jobb att övertyga allmänheten att köpa just deras skidor. Små fabrikanter slås ut och i dag finns det till exempel ingen svensk tillverkare på längdsidan.

Annars var det i Sverige som den första kända skidan hittades. Vid ett dikningsjobb i Västerbotten fann man den så kallade Kalvträskskidan. Skidan som fått sitt namn efter orten, där den grävdes fram, tidsbestämdes med hjälp av kol 14-metoden till år 3200 f.Kr. Kalvträskskidan återfinns numera på museum i Umeå.

På den tiden och fram till slutet av 1800-talet var skidorna ett arbetsredskap. Samerna använde dessa till att driva renar, skogsägarna till att ta sig ut i skogen och folket som rent transportmedel.

Snabb utveckling i början av 60-talet

På 1920-talet i norska Telemark började den första tillverkningen av renodlade sportskidor och från den dagen gick utvecklingen snabbt. Maskintillverkningen kom i gång och på bara några år hade antalet aktörer på marknaden växt lavinartat. På 1940-talet fanns det ett 40-tal skidfabriker bara i Sverige och den mest kända var Edsbyverken.

I slutet av 50- och början av 60-talet gick utvecklingen snabbt.

- Åren -61, -62 och -63 hände otroligt mycket. Bland annat så lyckades man få ner vikten. Ett bra par vägde

1 100 gram och det är vad skidorna väger i dag, säger Assar Rönnlund.

Alla experiment var inte lyckade. Ett tag använde tillverkarna balsaträ i spannet för att få ner vikten.

- Det var spännande tid. Var det blötföre kunde skidorna explodera och jag menar verkligen explodera. Balsan utvidgades och till slut blev trycket för stort, säger Assar Rönnlund.

- Jag minns speciellt en tävling. Det var blött och Janne Stefansson (Vasaloppskungen) råkade ut för en skidexplosion under loppet. En konkurrent erbjöd sin ena skida mot ett par hundralappar. Stefansson köpte skidan och åkte i mål som segrare.

Träskidans död när Magnusson vann

I slutet av 60-talet började försöken med plastbelag, men det dröjde till Falun-VM 1974 innan plastskidan slog igenom. Thomas Magnuson vann tremilen och träskidans död inträffade i samma ögonblick.

Sedan hände inte så mycket förrän i mitten av 80-talet, då fristilstekniken kom till.

Skidfabrikanterna tog fram speciella fristilsskidor, som var kortare och vridstyvare än sina föregångare.

- Det var en revolution. Med fristilsskidan kunde man vinna massor av tid, säger svenske landslagets vallachef Perry Olsson.

Det är i skating skidorna utvecklats mest på senare år. I den klassiska tekniken har inte mycket hänt. Landslagsåkaren Mathias Fredrikssons favoriter är från 1993 och han tävlar fortfarande på paret.

"I klassiskt har det stått stilla länge"

- Då och då kommer det nya modeller och nya innovationer, men det är sällan att dessa är bättre än de som redan finns. I klassiskt har fabrikanterna stått stilla länge och har man som Mathias hittat ett bra par finns det ingen anledning att byta, säger Perry Olsson.

I skate har tillverkarna gjort en del framsteg, men försök med katamaranskidor och timglasskidor har inte slagit igenom, annat än i målfållan, där de aktiva direkt får de senaste modellerna i sina händer.

Allt för marknasföringen, givetvis.

- Det går inte se in i framtiden, men jag vet inte vad som kan utvecklas mer i dagsläget. Ingen vet vad nästa steg blir, men å andra sidan hade ingen i början av 60-talet hört talas om plastskidor", säger Perry Olsson.

Skidans tidslinje

Patrik Thornéus