”En mardröm för oss mekaniker”

Sportbladet.se tog rygg på Sveriges färskaste OS-hjälte

BADALING. En tankspridd tänkare som älskar att plåga sig.

Där har ni vår nya silverhjälte i OS.

Sportbladet.se tog rygg på Gustav Larsson, 27 – från start till mål.

Gustav Larsson är känd i cykelkretsar sedan länge (han kom fyra på VM redan 2004). Men för svenska folket har han varit en doldis – fram tills i dag.

Så vem är då denne Gustav Larsson?

– Han är en tänkare, en liten filur, som har tankar om allting. Positiv kille som funderar på allt när det gäller material. Han är väldigt lojal, en riktig lagarbetare, säger cykelförbundets sportchef Hans Falk.

– Han har många idéer. Han grejar och har sig och är en mekanikers mardröm, men det funkar ju, säger landslagets mekaniker Klas Johansson och skrattar.

Exempel?

– Han vägrade i dag att ha vattenflaska med sig, eftersom det ger extra vikt i uppförsbacken. Han vägrade även att få reda på hur han ligger till tidsmässigt, han bara körde. Och i dag stack spännena på skon ut litegrann, så de skruvade vi av och så tejpade vi skon i stället. Under skon la han skumgummi, så att det inte skulle bli ett hack efter klossen.

Hur är Gustav som person?

– Fokuserad – när det är något han är intresserad av. Annars är han ganska tankspridd. Han går mellan ytterligheter.

Började i bergen

Gustav Larsson föddes i småländska Gemla, strax utanför Alvesta, för snart 28 år sedan.

Cykelkarriären inleddes inom mountainbike.

– Jag höll på med mountainbike fram till 2000. Jag blev inte landsvägcyklist förrän ganska sent, säger han.

2003 skadade sig Larsson allvarligt i linjeloppet vid VM i Kanada. Ryggskadan hämmade honom ett tag – men kämpen kom tillbaka och blev fyra i tempo-VM 2004.

På onsdagen kom karriärens största framgång hittills – OS-silver i tempo.

Gustav Larssons fantastiska silverdag började vid frukostmatsalen i Yanqing. Sedan åkte han in till OS-byn och körde ett 45 minuter långt uppvärmningspass.

Efter lunch, vid tolvtiden, åkte Larsson bil tillbaka upp till cykelstadion i Badaling och en timme före starten klockan 15.39 började han värma upp på nytt.

”Bra bana”

Sedan ett stentufft tempolopp i drygt en timme – med en utgång ni känner till vid det här laget – följt av medaljceremoni, intervjuer och dopningskontroll. Därefter bil till OS-byn för firande.

– Hela min säsong har legat som ett upplägg för det här loppet. Det var en bra bana för mig, säger han.

– Jag hade sparat kraft länge inför det här loppet. Det är mentalt, att kunna lida tillräckligt mycket under den här timmen. Det kräver jäkligt mycket av kroppen och det mentala.

– Vi hade en middag i våras, på träningslägret i Kalifornien. Då fick alla berätta en tävling som de ville vinna i år. Jag sa tempo på OS. Fabian (segraren Cancellara) kollade lite snett på mig.

Hur nära var du att spränga dig egentligen?

– Man är alltid nära att spränga sig. Det är svårt att beskriva känslan i benen.

Gustav Larsson kör sin egen väg. För att inte få onödig press på sig utifrån valde han att ligga lågt i förhandssnacket.

– Jag ville inte få frågor om form. Det skulle ta för mycket kraft. Och så ville jag känna att jag kunde misslyckas utan att det skulle göra så mycket.

– Ni får gärna tycka att jag är ett svin ibland, om det är så att det ger det resultat jag vill ha.