Rangers är NHL:s Brynäs – ett LAG
PRAG. Är Rangers NHL:s svar på Brynäs?
Tanken slår mig när jag lämnar O2-arena här i Prag.
Jaromir Jagr var för Rangers vad Pavel Brendl var för Brynäs i fjol.
En given stjärna allting skulle cirkla kring och alla skulle fjäska för.
Men laget är alltid större än jaget.
Nu går det ju inte att jämföra Rangers och Brynäs rent resursmässigt.
Då talar vi skala 1:100. Ja, kanske till och med 1:1?000 om vi räknar bort lönetaket. Men grundprincipen är densamma.
Rangers har skalat bort fixstjärnor som Jagr, Shanahan och Straka. Veteraner och de namn som lös starkast på Broadway och drog till sig allt strålkastarljus. Och så galningen Sean Avery som tilltalade New York-publikens lägsta instinkter.
Det är modigt gjort av general managern Glen Sather och coachen Tom Renney att spola hela det gänget.
Jaromir Jagr fick visserligen en drömlön borta i ryska Avangard Omsk, men vad jag förstått ansträngde sig inte Rangers onödigt mycket för att matcha det budet.
Rangers ledning ville skapa något nytt.
Ett mer skridskostarkt och fartfyllt lag.
Mer hockey än stjärnkult och det som en gång byggde Sathers Edmonton Oilers.
Ett lag.
Det var vad Brynäs tvingades till med sin begränsade budget.
Och ett LAG var fött.
Spark i skrevet på Boork
Jag satt naturligtvis uppkopplad på läktaren här i Prag och kollade elitserien i hockey där hemma i periodpauserna.
Brynäs-Linköping. Seriefinal.
Och 2–0 till Brynäs.
Det är en stor spark rakt i skrevet på Leif Boork, även om jag gillar Boorken och avskyr att hoppa på kollegor (han är ju hockeykrönikör numera). Men Boorken är nog bättre på det han gör just nu, än han är/var som hockeytränare. Hans tid är förbi på något sätt. Han är omodern som coach och tränare och precis som jag nämnde i inledningen har han alltid varit just jaget som är större än laget.
Det är inte 1980-tal längre.
Ta Brynäs i fjol. Sponsorerna jublade över vältaligheten och visionerna, men spelarna hade mardrömmar på nätterna och undrade vad katten släpat in. Ingen drog åt samma håll.
Och Brendl?
Nej, jag har aldrig förstått hans storhet mer än att han har ett jäkligt bra skott.
Det var faktiskt Peter Forsberg som sa det där om jaget och laget, när jag mer privat frågade honom om vilket som var det bästa råd han hade att ge de hockeyspelande småknattar jag var involverad i för några för några sedan. Det var rätt budskap från den största individualist svensk hockey haft, men som ändå alltid varit en av de största lagspelarna.
Men här i Prag undrar jag om inte Markus Näslund slår honom med någon hundradel i just det fallet.
Han har nästan raderat ut sig själv
Jag har följt Markus hela karriär och aldrig varit med om en enda sekund där han framställt sig själv som stjärna. Han har varit så ödmjuk att han nästan raderat ut sig själv. Ständigt ratad av svenska förbundskaptener, men lika älskad av tuffa NHL-coacher. Jag förstår inte varför ingen svensk förbundskapten haft förmågan att utnyttja hans kvaliteter.
Rangers ser bra ut.
Det betyder inte att New York-publiken kommer att älska dem i vinter.
Jag anar en liten sammanstötning i Sathers och Renneys hockeytänk och Rangerspublikens jakt på good guys och bad guys. Det finns inga sådana spelartyper i årets tupp. Bara vad som kan bli ett jäkligt bra och modernt hockeylag. Jag hoppas att Broadway är berett på den förändringen.
Jag tippade Brynäs elva i år.
Jag säger inte att det inte kan bli så till slut, men just nu framstår jag som en lika stor idiot som de flesta andra. Men jag älskar det Brynäs ställt till med så här långt.
Det är hockey när den är som bäst.