MYSTERIET LIVERPOOL

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Peter Wennman: De kan höja en buckla igen – trots allt elände

LONDON. Som ni vet: allt kan hända.

Män kan bli gravida (ni har väl läst det?)

Newcastle kan göra fyra mål mot Tottenham borta.

Solen kan titta fram i London.

Liverpool kan vinna Champions League.

Åtminstone ett par av de där fenomenen har ju faktiskt inträffat tidigare, vi vet alltså att de är möjliga, men hur många gånger ska blixten behöva slå ner i huvudet på svärmor innan vi fattar hur stort det är?

Tänker på Liverpool nu.

Tänker på hur imponerande det är att spela två Champions League-finaler på tre år (och vinna en) trots att man inte är i närheten av den inhemska ligatiteln.

Tänker på hösten, på vintern, på den djävulska period som kallas ”våren” och som inte erbjuder annat än gnällande vindar och smällande skenben och fällande domar över de klubbar som inte har resurser att klara sig genom eld och vatten.

Tänker att...jaa, fan, Liverpool kan göra det igen, trots allt strul, trots allt elände. Liverpool kan stå där i slutet av maj och höja en stor buckla i luften och vara europamästare och liksom lura oss allihopa på nytt.

Men hur tänkte Rafael Benitez i höstas?

Han ville spara sina största stjärnor så mycket som möjligt i de matcher som ”vi bör vinna ändå”. Han kastade bort chansen till seger i Premier League där, den titel som Liverpools fans helst av allt vill ha.

När det sen bara återstod inhemska cuper att vinna fortsatte han dribbla med laget så till den milda grad att han det blev fiasko där också (Barnsley!), och därmed är det nu bara en pokal kvar att spela om. Den största i Benitez sinnesvärld: Champions League.

Säsongen räddad

Jag tror det handlar om en frontalkrock mellan Benitez europeiska tränarego och The Kop i Liverpool (som skulle dö för en ligatitel till), men okej då:

Om Liverpool FC slår ut Arsenal i CL-kvartsfinalen (den första på onsdag) är Rafael Benitez förlåten. Igen.

Går sen Pool vidare och tar sig till final i Moskva är säsongen räddad efter en höst, vinter och vår som bara handlat om amerikanskt trubbel och spanskt grubbel.

Men om Liverpool åker ur mot Arsenal nu?

Hrmm.

Vad hände med säsongen 2007-2008? Vad fanns att glädjas åt förutom en härlig, underbar, spansk forward vid namn Torres och en lysande kapten Gerrard?

Det var alltså förbaskat viktigt för Liverpool att vinna Merseyside-derbyt mot Everton i går (1–0, Torres förstås).

Om laget blir utslaget ur Champions League finns det därmed en nästan garanterad plats i nästa års turnering. Fem poäng före Everton nu, sex matcher kvar.

Jag säger:

Om Benitez lyckas hitta rätt uppställning, som i går, kan Liverpool mycket väl ställa till med en ny jätteskräll i Champions League. Om han kan erbjuda det offensiva understöd till Torres som Steven Gerrard, Ryan Babel och Dirk Kuyt åstadkom mot Everton före paus har han äntligen funnit den spelmodell han letat efter.

Det var en riktigt usel andra halvlek i går där Liverpool spelade ett farligt spel genom att bara bevaka sin ledning, men de blå var för tandlösa utan såna som Tim Cahill och Andy Johnson.

Kan få kicken efter kvarten

Benitez ville förstås också spara kraft inför de TRE raka möten som nu väntar mot ett jobbigt Arsenal.

Hans kollega Arsene Wenger sneglar åt två håll, ligatiteln är fortfarande aktuell, och det känns som om nån av herrarna (som inte gillar varann) kan stå som säsongens förlorare inom kort.

Skillnaden är att att Wenger får behålla jobbet så länge han vill.

Om Benitez torskar i CL-kvarten är han körd.

Dagens ord är annars ”desperation”.

Om det inte finns ett visst mått av desperation i spelet, efter poäng exempelvis, får du alltid stryk mot ett sämre lag.

Fråga gängen i no-mans-land, såna som West Ham och Manchester City, hur desperata de var efter poäng i helgen.

Och fråga Tottenham, som torskade med 4–1 hemma mot ett nedflyttningshotat Newcastle i går.