Närmare och närmare ”in the money”

Dan Glimne rapporterar direkt från poker-VM i Las Vegas

Ett dygn senare, och magsjukan har lagt sig så att jag i alla fall lyckats peta i mig lite frukt. Men värst är den sanslöst stora svullnaden ovanför högra ögat, och som nu skiftar i blåsvart. Jag tar en närbild med mobilkameran och mms:ar hem till Sverige, och får tillbaka lite sympati och medlidande.

Jag känner mig som Elefantmannen på rymmen från cirkus. Det går helt enkelt inte att visa mig utan mina solglasögon, och med basebollkepsen neddragen ovanpå.

När jag på sena eftermiddagen igår kliver in i hissen för att åka ned till kasinot, är den självklart fullpackad med turister. Jag försöker se oberörd ut, trots att jag skäms invärtes. Hey, it’s Las Vegas, folks; just another poker player overdoing the whole cool thing.

Vilodag

Att det är en mellandag med vila för de omkring 1150 spelare som är kvar i huvudturneringen märks. Färre människor vimlar omkring, och det är en mera avslagen stämning i montrarna i korridorerna, där man dock fortfarande försöker kränga allt möjligt med anknytning till poker och delar ut broschyrer, t-tröjor, CD-skivor med mjukvara, souvenirmarker och kortlekar som konfetti på ett bröllop.

Av en stor webbsajt får jag en t-tröja där det på framsidan står WINNING A MILLION DOLLARS WON’T CHANGE ME. Yeah, right. Det kanske inte skulle förändra mig själv så mycket, men definitivt förgylla tillvaron.

WSOP är inte slut bara för att huvudturneringen – kallad ”Event #39” i programmet – rullat igång. Faktum är att turneringarna nr. 40, 41, 42, 43, 44 och 45 också ska avverkas, samtliga i no-limit hold’em och med varierande längd och inköp.

Träffar Storåkers

När jag tittar in vid 16-draget är turnering nr. 40 igång, en tvådagarstillställning med 1100 startande. Det är inte samma lugna tempo som i VM, där alla startar med 10.000 i marker, nivåerna är två timmar långa och mörkarna är 25-50. Här gäller visserligen samma startmörkar, men bara 1000 i startkapital och 60 minuter långa nivåer, ända tills finalbordet inleds då man kommer att förlänga dem till 90 minuter.

Över en fjärdedel av startfältet är redan eliminerade. Jag hittar svenske elitspelare Johan Storåkers på bord 157; vi skakar hand mellan två givar och han muttrar över att han just nu ligger under medelstapeln.

Han berättar också om den badbeat som förpassade honom ur VM första dagen: med J-J på handen och floppen Q-J-x åker keramiken in mot den andre, som visar sig ha Q-J för tvåparet.

Fjärde kortet är Q... som ger den andre en högre kåk, och det är dessvärre kört för Storåkers. En tvåoutare, but that’s poker. Det är som man säger här i Las Vegas, att hade det funnits någon rättvisa i världen hade Elvis varit i livet och alla imitatörerna döda, istället för tvärtom.

Danar karaktären

Man får lära sig leva med sådant i poker; om inte annat så danar det karaktären. Dessutom får man byta badbeat stories med varandra, det hör till som tröst.

Det är kanske på sin plats att återge den anekdot som brukar berättas om förre världsmästaren Jack Straus, som efter att ha råkat ut för några riktiga missöden vid bordet senare på kvällen får telefon från en gammal kompis som sitter på Death Row:

”Jack, min nådeansökan avslogs av guvernören idag, så det blir stolen för mig imorgon...”

”Jaja, men vänta bara ska du få höra vilken j-a dag jag har haft vid pokerbordet...”

3% kvinnor i årets VM

Jag går bort till den vägg i en av korridorerna där den officiella startlistan för dag 3 i VM satts upp. Det försvann ytterligare några namn under dag 2B: Aaron Kanter, fyra vid finalbordet i förra årets VM, är ute liksom förre världsmästaren Robert Varkonyi.

Bland de stora namn som dock är kvar finns Daniel Negreanu med 331.000, Carlos Mortensen med 77.600, och Chris Ferguson med 55.200. Phil Ivey är också kvar, men ligger illa till med bara 23.400.

Bland svenskarna toppar William Thorson som verkar vara i högform just nu och sitter på hela 208.200. Strax efter honom finns Erik Friberg, med 175.700.

Av de totalt 8773 startande i årets VM var 270 kvinnor – bara ungefär 3%. Kvar till dag 3 är en handfull kända pokerspelerskor: Annie Duke, Cyndy Violette, Kathy Liebert, Melissa Hayden och Madeline Rowan, ingen dock med mer än 79.000 (Violette).

Det vore bra för poker om åtminstone en av dem tog sig till finalbordet, något som Barbara Enright är ensam på damsidan om att ha lyckats med, året 1995.

Somnar till filmen

Chipleader är Dmitri Nobles, med otroliga 550.000 i marker – rena långtradarlasset. Jag får av en amerikan höra historien om hur Nobles plockade ut en motståndare dag 2: Han ställer in med J-J och får syn av en annan med Q-Q, varpå floppen är Q-x-x... och knektar kommer back-to-back på både turn och river och ger Nobles fyrtalet.

Jotack. Med sådana kort är det inte att undra på att han ligger så bra till just nu.

Jag går upp till min svit igen och slår på TV:n. ESPN visar först en trailer för kommande pokerfilmen ”Lucky You” med Eric Bana och Drew Barrymore, och sedan finalbordet i razzturneringen (seven card stud där lägsta handen vinner) från WSOP 2004. Det vinns av veteranen T.J. Cloutier. Jag dåsar till ett tag; fortfarande mår jag inte bra.

Vid 20.30-tiden går jag ned igen till turneringsområdet, som innan dold bakom solglajor och basebollkeps. I korridoren möter jag, vilket är ett av dessa samanträffanden varav livet är fullt, just T.J. Cloutier.

Som Oscar

WSOP är pokervärldens motsvarighet till Oscarsgalan, men med den skillnaden att nästan vem som helst kan bli placerad vid samma bord som världsnamnen – och med lite tur ta en omtalad skalp, i en krigshistoria som man en dag kan berätta för sina barnbarn.

Inne i konferenssalen återstår bara 125 spelare av de 1100 som startade i dagens turnering nr. 40. Jag ser inte till Storåkers, dessvärre. Dessutom pågår cashgames vid ett 15-tal bord. Jämfört med de första dagarna in VM känns det ödsligt i konferenssalen: färre än 30 bord, av omkring 220, är upptagna.

När jag går tillbaka passerar jag en stor sal genom vars öppna dörr jag skymtar elegant klädsel och dämpad belysning, och hör klingande glas och en melodislinga pianomusik.

Utanför står en skylt med texten CELEBRATING THE RICH HISTORY OF POKER. Jag frågar den kvinnliga dörrvakten vad som pågår; det visar sig vara en fest för sådana som vunnit WSOP-armband genom årens lopp. ”Wish I were among them,” säger jag med ett stänk av längtan i rösten.

Dejt som pris

”Any year now, honey,” svarar hon med ett vänligt leende.

Jag återvänder upp och tröstar mig med att läsa i några pokertidningar. I en av dem hittar jag en artikel om Bluff Poker Radio, det enda radioprogrammet (!) om poker som sänds från kust till kust.

Enligt artikeln samarbetar de med en nätsajt kallad BombshellPoker, som har anställt ett antal ”pokerflickor” vars utseende antyds i sajtnamnet, och som man kan spela mot i deras ”Knock Me Out, Take Me Out”-onlineturneringar: slår man ut någon av dessa skönheter, får man också som pris en dejt med henne.

Kreativiteten i poker är tydligen ändlös. Vi har nog bara sett början på fenomenet.

12 miljoner dollar

Och snart rullar dag 3 igång. Det är då som man äntligen når nivån ”in the money”, någon gång under eftermiddagen den 4 augusti – säg strax efter midnatt in på den 5 augusti, svensk tid. Totalt kommer 873 platser att få betalt, med 14.597 dollar var till platserna 821-873.

Den som blir utslagen först på finalbordet, på nionde plats, kommer att casha ut 1.566.858 dollar; sedan klättrar utbetalningarna vidare, upp till 6.102.499 dollar för andra plats – och sanslösa 12.000.000 dollar till vinnaren, plus ett armband som i år är besatt med över 170 diamanter, in true American style. ”It don’t mean a thing if it ain’t got that bling,” nynnar jag för mig själv i en travestering på den gamla låten – Cole Porter? Irving Berlin?

Men till det finalbordet är det nästan en vecka kvar, med poker dag ut och dag in. Må uthålligaste och mentalt starkaste spelare vinna.

Dan Glimne (websport@aftonbladet.se)