Hon för en sjuk kamp - är på väg att slita ut sig

GÖTEBORG

Det är ögonblick som de på Ullevi i går som gör att Carolina Klüft fortsätter kampen.

Kampen mot alla skador.

Kampen mot värkande fötter, leder och muskler.

Och drömmen om att någon gång få vara helt skadefri och visa vad hon verkligen kan.

Därför kommer Carolina Klüft att fortsätta med sin sjukamp till OS i Peking 2008. Men jag tänker ändå inte ställa in mig i ledet och jubla över Carros EM-guld här i Göteborg.

Hennes överlägsenhet gör att tankarna far till en annan epok, men samma Göteborg. Och samma överlägsna seger. Sovjetunionens 13-1 mot Tre Kronor i den avgörande guldmatchen i VM 1981.

Ungefär så kändes det i går.

Spel mot ett mål och motståndare som redan på förhand visste att de bara tävlade om silvret. Men det är inte Carolina Klüft som blivit bättre. Sedan segern i VM i Paris då hon passerade drömgränsen 7000 poäng (7001 för att vara exakt), har det bara gått utför. Hennes segerpoäng har dalat.

Det betyder inte att Carolina Klüft har blivit sämre.

Hon är bättre än någonsin.

På väg att slita ut sig

Men det betyder att hon fått börja betala priset för den stenhårda träning som mångkampen kräver. Jag är orolig för att hon är på väg att slita ut sig i förtid. Hon är bara 23 år, men det finns ingen friidrottsgren som sliter mer än mångkamp. Det gäller både herrarnas tiokamp och damernas sjukamp. Det är en gren fylld av utslitna idrottare som fått pensionera sig i förtid.

Fransyskan Eunice Barber är 32 år och när hon bröt i EM i Göteborg efter två grenar, var det tredje mästerskapet hon tvingades bryta på grund av skada. Samma sak hände i VM i Aten 1997 och i VM i Edmonton 2001.

Carro har klarat sig än så länge, men hon var nära, nära i VM i Helsingfors i fjol och tanken måste ha dykt upp även någon gång på vägen mot detta EM.

Jag har följt alla hennes tre sjukamper den här säsongen.

Jag har sett smärtan.

I Europacupen Arles förbrukade hon mer is än Jimmy Nordin har i groggen. Det är mångkampens förbannelse.

Kroppen måste vara så fintrimmad att det kräver träning sex dagar i veckan. Det är ett heltidsjobb.

Tre år av problem

Carolina Klüft kommer inte att hålla för den träningen för evigt. Och ju tidigare man börjar, ju kortare är livslängden.

Därför hoppas jag att hon skippar sjukampen efter OS i Peking. Eller tar ett mellanår med satsning på en individuell gren redan nästa säsong.

Det skulle kräva mindre träning och kroppen skulle få en chans att återhämta sig. Då skulle hon kunna komma tillbaka OS-året 2008 och kunna satsa mot den rekordpoäng jag vet att hon vill nå.

Bättre i dag än då

Hon gjorde 7001 poäng redan som 20-åring i Paris 2003 och jag vet att hon vill tillbaka dit.

Hon vet själv att hon är bättre som idrottskvinna i dag, än hon var då och hon drivs av att förbättra sitt personbästa.

Men hon har väntat i tre år nu.

Tre år av skador och problem.

Gulden fortsätter att trilla in, men det beror mera på att motståndarna är så enormt långt efter.

Till sist:

Alla ni som är oroliga för att de svenska gulden ska sluta trilla om Carro slutar med sjukamp. Sluta oroa er. Självklart ska hon satsa på en gren där det blir nya medaljer.

Enda problemet är att välja. Höjd, längd, 400 häck , stavhopp.

Hon kan bli bäst i det mesta.

Mats Wennerholm