Ögon av ondska
Gattuso såg ut som djävulen själv
LONDON. Den gamla hedersregeln säger ju att man aldrig ska slå nån med glasögon.
Det är bättre att slå med tegelsten. Tar hårdare.
Förlåt. Sorry. Kunde inte låta bli.
Det är bara senaste fasen i den nedåtgående spiral av våld och sex som håller på att leda mig rakt ner i källaren till Club Bizarre, ett hemligt svartställe för fotbollsälskande Londonbor. Jag har redan sökt fast medlemsskap. Det är bara fyra personer före mig på väntelistan. John Terry, Ashley Cole, Ledley King och Nicklas Bendtner.
Tord Grip var där häromkvällen, men vände besviken i dörren. Han trodde att Sado var den där nye japanske backen, Masochist en mittfältare från Argentina och duon Bondage & Spanking två juniorer från Stoke. Och inget drag i orkestern verkade det vara heller, förresten.
Våld och sex har inget med fotboll att göra
Jag skrev om Wayne Rooneys drömstrut mot Manchester City i helgen som gick och använde ord som Piff, Kriminal-Journalen, seriemord, Kama Sutra samt halshuggning. Ja, ni vet den vanliga sportjargongen. Den rätt idiotiska, men vedertagna. Den som i bästa fall är underhållande.
Jag fick ett mejl som beskrev mig som ett dåligt föredöme för fotbollsälskande familjer. Jag var en skam för min yrkeskår. Våld och sex...vad har det med fotboll att göra?
Det var en av dessa udda röster. Men man får ju lyssna även på såna. En läsare är en läsare. Så jag bestämde mig för att bli en bättre människa här i veckan. Inte en antydning om Club Bizarre och sånt. För när allt kommer omkring...”våld och sex, vad har det med fotboll att göra?”
Det gick två dar. Jag försökte tala i tungor och hänge mig till min nya tro. Men jag slog upp tidningarna och läste om sexanklagelserna mot diverse fotbollsstjärnor, om otrohetsaffärer, om David Beckhams misslyckade försök att stämma en prostituerad... Och så blev det fotboll. Så blev det match. Och så kom Rino Gattuso in i bilden. Han såg ut som Djävulen själv. Med ögon av ondska, med våld i sinnet.
Hoppas barnfamiljerna hade lagt sig när Milan-Gattuso tog halsgrepp på Tottenhams assistent Joe Jordan. Det är som bekant fegt att attackera en 60-årig man med glasögon. Och inte blev väl familjens skräckupplevelse framför tv:n mindre av att Gattuso gick till ny, MÖRDANDE attack efter slutsignalen. Den gången hade dock Joe Jordan tagit av sig glasögonen i förebyggande syfte, vilket i sig är intressant.
Vore som en tandlös råtta
Nå. Det var ett bråk som hela fotbollsvärlden såg på tv. Det var ett bråk som fick mig att gå tillbaka till min gamla religion och inse att fotbollsspelare och fotbollsledare är som vanligt folk, att det händer idiotiska saker ibland. Men ingen har dött, ingen har svimmat av chock och det vore väldigt trist om man inte åtminstone vågade skämta.
Jag måste ändå lägga in en brasklapp, som det heter, när det gäller beteckningen ”vanligt folk”.
Gattuso är ingen vanlig spelare. Utan sin aggressivitet vore han som en råtta utan tänder. Det är hans enda sätt att ta sig fram. Skallen han utdelade mot gamle Jordan var hemsk, hur (och om) provocerad han är var.
Och det säger en del när en sån som Derbys vilde Robbie Savage skriver i sin Mirror-kolumn:
”Vi i Wales hade 1-1 mot Italien i EM-kvalet för nio år sen. Trapattoni skickade in Gattuso efter paus för att försöka vinna matchen. Vi brakade ihop omedelbart. Han blev galen, de vansinniga attackerna började. Och när Craig Bellamy sköt 2-1 för oss togs han av planen. Han hade då bara spelat 23 minuter. Han var ändå en spelare jag beundrade”.
Två galningar emellan
Robbie Savage bytte tröja med Gattuso efter matchen. Två galningar emellan, så att säga. Sen ramade Savage in den italienska tröjan och satte upp den på en vägg hemma.
Efter bråket med Joe Jordan i tisdags tog Savage ner tavlan. Han skriver att det är det värsta han sett på en fotbollsplan. Och då har det ju hänt en del grejer genom åren, som när Savage själv satte ett pekfinger i ögat på Olof Mellberg, till exempel.
Jag vill inte heller påstå att Joe Jordan tillhör ”vanligt folk”. Jag har sett honom spela. Till och med som tandlös center på Strömvallen i Gävle för många år sen. Han är av stenhårt virke. Gattuso hade behövt en tegelsten.
Men come on...det var bara ett bråk på en fotbollsplan. Vi lirar vidare. The show must go on, trots både sex och våld mitt i alltihop.