Stefan Alfelt: Hoppas vi slipper en käftsmäll i kväll
Urladdningarna mot Slovakien och Sydkorea kan ha ett pris.
Hoppas att Sverige inte får betala det i kväll.
Man vet ju hur det ofta är i idrott. När allt ser som bäst ut kommer en käftsmäll farande från ingenstans.
Vi pratar om ett svenskt handbollslandslag som har överraskat stort. Inte för att Staffan Olssons och Ola Lindgrens gäng har inlett med tre raka gruppsegrar, utan för sättet som man har vunnit på.
Räkna bort den prestationsmässigt mindre bra Chilematchen och kom bara ihåg att det efteråt snudd på överallt sågade landslaget ändå vann med tio bollar. Vilket ju är rätt övertygande.
Sen har vi fått njuta.
Andra halvlek mot Slovakien var enorm. Det bästa Sverige gjort på många år och igår fortsatte det mot en bättre motståndare. Sydkorea är alltid besvärligt, men Sveriges prestation var imponerande stabil på ett sätt som bara de riktigt bra lagen visar upp mot de snabba asiaterna. Lagen som är så bra att de ska kunna slåss om medaljerna.
Johan Sjöstrand var fantastisk mot Slovakien. Just därför var det så smart av Olsson/Lindgren att låta Mattias Andersson stå mot Sydkorea. Sjöstrand har en enorm toppkapacitet men det är Andersson som är målvakten som i längden kan prestera jämnast på en hög nivå.
Mattias fick chansen att visa det och som han tog den chansen. Förstod efter ett tag inte varför koreanerna fortsatte att försöka skjuta lågt. Mattias var där nere hela tiden med makalöst snabba räddningar intill stolpar och golv.
Två bra målvakter med stort självförtroende är absolut bästa förutsättningen för fortsatt framgång i detta VM.
Det finns ytor att leka i
Sydkorea spelar ett offensivt försvarsspel med tre stötande vilket är besvärligt för lagen under de absolut bästa, den kategori där jag egentligen fortfarande räknar in Sveriges ofärdiga landslag i. Men det är ett försvarsspel som också öppnar ytor för individualister att leka i. Som för Dalibor Doder och Jonas Larholm.
Doder och Larholm var briljanta med sina fräcka tekniska trollnummer. Doders fötter var snabbare än alla andras på planen. Larholms tankar snabbare än Ranelids ord som enligt Let’s danceposören ju färdas ”med ljusets hastighet, trettio tusen mil i sekunden”.
Doder och Larholm är precis den typ av spelare som Staffan Olsson tänkte på när han för åtta år sen sa till mig att man kan sätta tio man som för in statistik i sina datorer på läktarna men man kan aldrig analysera känslan.
Det är känslan, förmågan att avvika och bryta mönster i rätt lägen som lyfter bra handboll till världsklass. Vi har väntat länge på Larholms steg till den absolut världstoppen och nu kanske vi äntligen får se det.
Ett stenhårt mittblock
Sverige har dessutom ett försvarsspel som liknar det som gjorde Bengan Boys så stora. Ett stenhårt mittblock med backup. Vi glömmer lätt att Staffan Olsson inte bara var den långhårige som spelade på känsla i anfallen utan även en världsstjärna försvarsmässigt intill Ola Lindgren och Magnus Wislander.
Magnus Jernemyr och Tobias Karlsson är mer försvarsspecialister men intill sig har man nu Oscar Carlén som var Sveriges bäste försvarare mot Sydkorea samtidigt som han orkade med att vara ett offensivt hot med sitt skytte.
Niclas Ekberg än en gång enormt effektiv på sin kant och som straffskytt.
Men bäst av alla var Jonas Källman – världsstjärnan som nu visar att han inte behöver ha sina polare i superlaget Ciudad Real omkring sig för att visa vad han verkligen kan.
Det är så mycket som har fallit på plats de senaste matcherna men förbundskaptenerna har slitit hårt på nyckelspelare och kvällens motståndare Argentina får inte underskattas. Det är ett bollskickligt lag med många spelare som har rutin från exempelvis spel i den högkvalitativa spanska ligan.
Jag tror på svensk seger och hoppas på att bitarna som fortfarande inte sitter riktigt fast ska hamna rätt. Kim Andersson och Kim Ekdahl du Rietz får gärna skjuta lite oftare. Fredrik Petersen har ett så enormt stort spel i sig som vi så gärna vill se.