Så ska klassiska stilen räddas

Kristoffer Bergström

”Skidåkare ser ut som kanotister”

Den klassiska stilen måste räddas.

Sverige trycker på för förändring innan den har utvecklats till en helt ny typ av sport.

– Skidåkare börjar se ut som kanotister, säger Per Elofsson.

I december 2014 blev schweizaren Dario Cologna trea på 15 kilometer klassiskt på hemmaplan i Davos. Det uppseendeväckande var att han hade stakat sig runt de tre varven på blanka skidor.

Ett par veckor senare vann kazaken Aleksej Poltoranin en klassisk etapp av Tour de ski utan ett spår av fästvalla på skidorna.

Håller den traditionella diagonalåkningen på att försvinna?

Per Elofsson är Sveriges representant i internationella förbundets världscupkommitté. Han vill motverka den nya stilen som växer fram.

– Annars försvinner den klassiska stilen mer eller mindre. Det blir bara ett moment: du står och stakar. Det vore mer eller mindre en ny sport, säger han.

”Töjer på gränserna”

Niklas Jonsson driver samma fråga som Elofsson, men i Fis längdkommitté. Han försöker att inte vara konservativ, men anser att staktrenden är skadlig för sporten.

– Det blir så många gränsfall där åkaren sicksackar och byter spår. Det blir som att de skejtar i kurvorna och i uppförsbackar. Då är risken att den som töjer på gränserna mest vinner, ­säger han.

Men om den klassiska stil som går fortast börjar närma sig fusk, varför ska man ens fortsätta att tävla i klassiskt?

– För att de flesta motionärerna åker klassiskt. Är inte det en tävlingsidrott finns risken att folk inte känner igen sig i prestationerna de ser på tv. Då tappar de kanske intresset.

Vill reglera

I juni träffas kommittéerna som Elofsson och Jonsson sitter i. Då ska svenskarna, med det svenska förbundet i ryggen, argumentera för att begränsa möjligheterna att staka sig igenom klassiska lopp.

– Det går att reglera banorna så att de gynnar diagonalstilen. På långa slakmotor kan åkarna stå och staka, men blir det i stället lite brantare krävs så mycket muskelkraft att du tappar för mycket på att staka, säger Elofsson.

Får vi en annan sorts skidkropp om ni inte får igenom era önskemål?

– Så kan det bli. Man minskar muskelmassan på låren och benen eftersom de ändå inte används.

1. Ska sprinten piffas upp?

I höstas diskuterade Fis längdkommitté om det skulle införas hopp, gupp, brantare backar och skarpare kurvor för att sprint ska närma sig skicross. Tyskland är den starkaste aktören bakom förslagen.

2. Ska klättringslopp införas?

Det räcker inte med Tour de skis avslutning. Ett förslag som disktuerats är att världscupen och möjligen mästerskapen ska ha en tävlingsform som går rakt upp för en backe. Start vid foten, mål en halvmil upp.

3. Ska tre- och femmilen gå i masstart?

Åkarna vill hellre starta individuellt, som det var fram till 2003, men de kommersiella intressena väger tyngre. I masstart kör fältet i en klunga mot mål, vilket går fortare och är billigare att tv-producera. Därför ger nu svenskarna upp kampen om att få gå tillbaka till det klassiska formatet.

4. Ska klassiska stilen skyddas?

I januari blev Poltoranin den förste att vinna ett distanslopp i världscupen i klassisk stil utan fästvalla. Han stakade hela vägen, vilket går fortare på glidpartier men trögare i klättringar. Ska den utvecklingen få fortsätta, eller ska Fis lägga om sina banor så att de blir i princip omöjliga att ta sig runt utan fäste?

5. Ska det finnas skidbyten i längre lopp?

På damernas tremil och herrarnas femmil får åkarna byta skidor ett par gånger per lopp. Enligt Sverige har det bidragit till att rika länder drygar ut avstånden till de fattiga. Förespråkarna tycker tvärtom att bytena bidrar till spänning och taktiska dilemman.