”Jag kan inte gå och oroa mig för den här skiten”
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-11-23
LINKÖPING-ÖDESHÖG. Klas Ingesson satt i familjens timmerkåk i Ödeshög och hjälpte sonen Martin med en hemuppgift från skolan.
Det var strax före jul förra året. Vad ingen kunde föreställa sig få var att han hade drabbats av den sjukdom läxförhöret gällde.
Myelom. Benmärgscancer.
– Jag lever här och nu. Jag kan inte gå och oroa mig för den här skiten, säger VM-hjälten i en stor intervju om den långa vägen tillbaka.
Myelom brukar inte drabba människor i 40-årsåldern. De flesta som insjuknar är pensionärer, men Klas Ingesson kände redan i höstas att allt inte stod rätt till.
Skogshuggaren som kunde springa mil på fotbollsplanen och i reklamen sänkte tallar med vristskott var orkeslös och det blev bara värre och värre.
Annandag jul gav han sig ändå ut på sjön Skolen för att åka skidor med hustrun Vicky, systern Pernilla och hennes man Fredrik.
– Jag tog täten, men efter hundra meter kände jag att det inte funkade. Efter ett tag var de andra säkert en kilometer före mig. När de väntade in mig och frågade hur det var sa jag: ”Ah, jag är bara trött”, berättar Klas Ingesson.
Under resten av vintern och hela våren fortsatte östgöten att ställa självdiagnoser.
Varför högg det till i ryggen när han tränade sönerna Martin, 15, och David, 10, i Ödeshögs pojklag och satt i skogsmaskinen? Varför ville till slut inte benen bära honom? Varför blev timmarna i sängen fler och fler?
Vicky, eller Veronica som hon egentligen heter, blev orolig men tjatade inför döva öron.
Ryggskott, fastslog Ingesson i ytterligare ett försök att lura sig själv.
Läs hela intervjun med Klas Ingesson – prenumerera på Plus.