Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Orvar

”Ge Pikkarainen fem matchers avstängning”

Wennerholm: Det här måste disicplinnämnden ta upp – om den ska ha någon trovärdighet kvar

TIMRÅ. Timrå krossade Frölunda i en magnifik uppvisning i hur hockey ska spelas.

Det borde räckt så.

Men tyvärr krossade Timrås råskinn Ilkka Pikkarainen nästan skallen på Frölundas back Ville Mäntymaa med en våldsam tackling mot huvudet.

Mäntymaa hamnade på sjukhus och det blev naturligtvis det stora samtalsämnet efteråt.

Men jag ska inte låta Pikkarainen sno huvudrollen.

Den tillhörde Timråbacken Sebastian Erixon.

Timrås Sebastian Erixon – en favorit för Wennerholm.

Nu skvallrade starttiden 21.00 en fredagkväll om en ganska sömnig tillställning.

Innan matchstart hade jag kvävt en gäspning när jag satte mig på pressläktaren och räknade med en försiktig premiär mellan två lag som inte riktigt vet var de hör hemma i tabellen.

Jag hade till och med snott med mig ett par tandpetare efter middagen på hotellet, för att hålla ögonen öppna om det blev alltför sömnigt där nere på isen.

Tänk så fel man kan ha.

Om Luleå spelade som en bisvärm mot Södertälje, så var Timrå ett gäng bull­dozers som bara mejade ner Frölundas mång­miljonbygge.

Tufft och hårt

De spelade en totalhockey som tog andan ur mig.

Tufft och hårt, men inte fult.

Förutom Pikkarainens tackling.

Frölunda hade inte en chans.

Redan när Anton Axelssons skott touchade en Frölundaback och ställde Johan Holmqvist i slutet av första perioden var den här matchen över.

Det betydde 2–0 till Timrå och Frölunda var redan ett slaget lag.

Nya tränarparet Perra Johnsson och Clabbe Eriksson fick den succépremiär de hoppats på i Timrå. Och jag fick se Sveriges näste storback. Sebastian Erixon har alltid varit en talang, men här kom han ut och visade världsklass.

Vilken skridskoåkning, vilket spelsinne och vilka handleder.

Grattis Mårts

Offensivt var han Timrås farligaste spelare med sina ständiga rusher upp i banan och vilja att gå rakt på mål.

Han gjorde två mål och fick en passningspoäng då Timo Pärssinen slog in hans retur till 4–0 för Timrå.

Han sköt ensam sju skott på mål – ingen sköt fler.

Nye förbundskaptenen Pär Mårts är bara att gratulera.

Här har han en given back i första landslagstruppen till Karjala Cup i Finland och en blivande VM-spelare.

Nej, Timrå chockade de flesta den här kvällen, inklusive hemmafansen.

Men jag säger som Perra Johnsson:

– Det här var en match av femtiofem.

Jo, förvisso.

Timrå kan inte spela den här hockeyn i femtiofem omgångar, för då har de inte en frisk spelare kvar inför slutspelet.

Men de visade en högstanivå som kan räcka långt även i slutspel och ingen vet ännu var lägstanivån ligger.

Eller om de till och med kan spela ännu bättre.

Man ska inte glömma bort att Timrå saknade fjolårets poängkung Daniel Corso (skadad) och att den här säsongens förväntade poängkung Kim Hirschowitz bara hann spela ett par byten innan han tvingades kliva av. Dessutom satt backen Pär Styf på läktaren tillsammans med nyförvärvet Alexander Larsson.

Fiaskostämpeln kvar

En del Timrå-fans talar redan om SM-guld.

Jag kan medge att matchen gjorde den drömmen mindre orealistisk.

Men det är fortfarande bara en dröm.

Det var inte bara backen Ville Mäntymaa som hade huvudvärk i Frölunda i går.

Hela laget flög hem till Göteborg i natt med samma fiaskostämpel de haft de senaste säsongerna.

Det är nästan obegripligt att så många stora namn kan åstadkomma så litet. Men det börjar bli en vana nu.

”Honken” otät som vanligt

Målvakten Johan ”Honken” Holmqvist var lika otät som vi vant oss vid sedan han kom till Frölunda.

Här har Frölunda sitt största problem.

Honken har inte varit bra någon gång sedan han återvände från NHL- spelet i Dallas.

Samtidigt är han en av klubbens bäst betalda spelare och den typen är alltid extra svår att bänka.

Men Frölunda måste ge sin andremålvakt Joakim Lundström chansen och försöka vända trenden. Och vem vet, det kanske ger ”Honken” den nytändning han behöver.

Han var näst sämst bland elit­seriens målvakter i fjol.

Han var näst sämst i räddningprocent av de tolv som stod i premiäromgången. Det är ingen tillfällighet.

Till sist:

Fem matcher är ett rimligt straff för Ilkka Pikkarianen, trots att han inte ens blev utvisad i matchen.

Men det här m å s t e disicplinnämnden ta upp om den ska ha någon trovärdighet kvar.

Följ ämnen i artikeln