”Blev ångestladdat – var inte kul att hoppa
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-08-10
GÖTEBORG. Uppmärksamheten efter VM-bronset 2005 knäckte henne.
Emma Green vill inte hamna i samma fälla igen.
– Det är stor skillnad mellan nu och då. Jag är stolt över att jag lyckats ta mig igenom tuffa perioder, säger hon.
Hon var höjdhoppartalangen som överraskade genom att ta VM-brons i Helsingfors 2005. Men följderna blev en chock – och hon knäcktes.
– Alla drog i mig, ville ha autografer. Det var inte lätt att varva upp inför tävlingarna och det tog en massa energi från mig. Direkt efter VM var jag i ett lyckorus, men sen blev det en jättepress när jag skulle leva upp till det, säger Emma Green.
Hon tappade fokus, slet med skador och med förväntningarna från omgivningen.
– Det blev ångestladdat, det var inte kul att hoppa längre.
Fem år senare är hon tillbaka igen. Skadorna och prestationsångesten har hon övervunnit, och tog överraskande silver i EM för en dryg vecka sedan. Med karriärens första hopp över två meter tog hon ett slutligt steg in i den absoluta världseliten.
Ingen negativ spiral
– Det är underbart att vara tillbaka och kunna hoppa på den här nivån.
Någon rädsla för att hamna i samma negativa spiral igen vill hon inte tala om.
– Jag ska bara köra på som jag har gjort de senaste åren. Det är en helt annan situation nu.
På EM klarade hon 2,01 meter. Några dagar senare rev hon ut sig efter 1,94 meter på DN-galan.
– Men jag var jättenöjd med min prestation där, jag tog ju min första Diamond League-poäng. Sen är det väldigt få som inte får en dipp efter en sån stor tävling med ett sånt resultat. Det är helt naturligt.
”Presterat jättebra”
Hur viktigt är det för dig att snabbt komma över två meter igen, för att inte behöva känna press från omgivningen?
– Jag bryr mig inte så mycket om vad andra tycker, jag gör det här för min egen skull. Klarar jag två meter direkt så är det jättekul. Men gör jag inte det under den här säsongen så gör det ingenting. Jag har presterat bra nu, min silvermedalj och mitt 2,01-hopp kan ingen ta ifrån mig.