Största stjärnan njöt av Villas förluster
Publicerad 2016-03-18
Guldtokige Esplund: Jag ville vara med och vinna första gången
LIDKÖPING. Allt är visst guld som glimmar.
Åtminstone för Villa Lidköpings Johan Esplund.
Hemma hos bandyns största artist matchar guldhjälmarna den övriga inredningen.
– Jag köper i stort sett allt i guld. Det är fint och ger en känsla som jag tar med mig till finalen, säger 33-åringen inför titelmatchen mot Västerås.
Det finns olika sätt att välkomna sina gäster. Johan Esplund öppnar dörren med en kniv i vänsterhanden samtidigt som jycken Sylvester, med en Villa-scarf runt halsen, skäller så att det hörs över grannskapet.
– Jag skär rosor, förklarar Esplund och hälsar välkommen.
Hans lägenhet i centrala Lidköping är tydligen till salu, och inför visningen håller han på och pimpar tvårummaren. Han satsar på samma materialval som han och flickvännen Angelica har valt till det nya huset i Råda, dit flyttlasset går i juni.
Guldfärgad tandborste
Guld, alltså. Det finns förmodligen guldsmedsaffärer med mindre inslag av den ädlaste av alla metaller. Klotlampan i vardagsrummet, serveringsbrickan, blomkrukorna, kaffekopparna med tillhörande skedar, prydnadssakerna på hyllan i hallen, takduschsetet, handfatet och vattenledningarna i badrummet, strömbrytarna, knopparna och handtagen, köksblandaren och stänkskyddet... Ja, till och med Esplunds tandborste är guldfärgad.
– Jag har klätt upp det mesta i guld inför finalen. Jag tror att känslan är viktig. Jag tar med mig den till finalen och ser guldhjälmen sättas på huvudet efter matchen, säger han och skrattar.
Växte upp i Sjötorp
Johan Esplund är en underhållare både på och utanför isen. Under fjolårets SM-final, då han hjälpte Västerås att bli svenska mästare, svarade han för årets överlägset snyggaste mål, som tyvärr blev underkänt. Han var bäst på isen när Sandviken besegrades med 6–4 men visste redan när han kysste bucklan att han spelat sin sista match för VSK.
Esplund växte upp i Sjötorp, sju mil härifrån, och var bara 17 år när han inledde sin första sejour i Villa Lidköping.
Han ville hem, och så blev det.
– Villa är klubben i mitt hjärta. Under åren i Ryssland och Västerås har jag haft det i tankarna, att jag ska komma tillbaka och vinna det där guldet som alla i Lidköping väntar på. Under tiden har Villa varit i semifinal och spelat någon final. Det låter konstigt, men jag har varit glad över att de inte har vunnit. Ja, jag vill ju vara med och vinna det första guldet. Det skulle vara det största jag har varit med om under karriären. Jag har drömt om att vinna SM-guld med Villa och komma hem till torget med kanske 10 000 Villa-fans, säger Johan Esplund, som även har fyra VM-guld på meritlistan.
Vad talar för att ni går hela vägen i år?
– Vi har ett otroligt starkt lag och spelar på många spelare. Vi är hungriga och vill vinna det där guldet. Vi är inte nöjda än, och det talar för oss.
Har du kontakt med många av spelarna i Västerås, som du tillhörde under två säsonger?
– Egentligen är det bara Ted Bergström och (Andreas) Bergwall. Sedan skriver jag ett och annat ’mess’ till Campese (Michael, klubbchefen), som alltid frågar hur det är. Sett till det sociala är det två skilda lag. Här kan jag var mig själv hela tiden.
Kunde du inte det i VSK?
– Nej, där var det inte riktigt samma jargong. Här händer så mycket roligt hela tiden och gruppen och ledarna är underbara. ”Figge” (målvaktstränaren Fredrik Andersson) och ”Murren” (Magnus Muhrén) är fantastiska på att säga fel saker och en kille som Lasse Fall är alltid glad och snabb i käften. Det är högt i tak, alla är bra kompisar och många höjer stämningen när det är motigt. I VSK umgicks jag inte så mycket med någon. Här gör vi inte saker två och två eller tre och tre utan hela laget. På somrarna kan vi köra fotbollstennis hos någon, och då är oftast alla med. Jag tror att det är en stor del av framgången, att vi gör saker tillsammans och har kul. Här åker jag till träningen en timme tidigare och stannar kvar en timme eftersom jag får så mycket energi i omklädningsrummet. Jag ser till och med fram emot bussresorna.
Hur ser du på Simon Jansson, som hämtades till VSK från Edsbyn för att ersätta dig?
– Det är en jättebra värvning. Han har varit Västerås bäste spelare. Han är lite för bollkär, men oerhört teknisk och kraftfull, jobbig både offensivt och defensivt. Det är en sevärd spelare.
Är det viktigt att spela för publiken?
– Ja, det är ju publik och sponsorer man brinner för, de som gör det här möjligt. Publiken är otroligt viktigt, speciellt i den här stan.
Vilka spelare gillar du, som är en lirare, att titta på?
– De som gör annorlunda saker, men vi är inte så många som bryter mönstret. Mossberg (Daniel) kan göra det oväntade, sedan har du (Daniel) Berlin, som för fantastiska saker för sina medspelare, och (Per) Hellmyrs, som är otroligt teknisk. Har han bestämt sig går det inte att ta bollen från honom. En annan spelare som jag gillar är (Martin) Landström, som är på gång i Vetlanda. Jag har aldrig sett en så teknisk spelare i den åldern. Han var Vetlandas bäste spelare när vi mötte dem i kvartsfinalen. Jag hoppas få spela med honom, för han är den nya stjärnan i svensk bandy. Många klubbar rycker i honom, och jag hoppas Villa är ett alternativ.
Utanför bandyn, då?
– Barcelona, med de saker de gör i hög fart, är fantastiskt att se. Ja, kolla Messi och Neymar... Många jämför Messi och Ronaldo men det är ju pinsamt. Messi är på en annan nivå. Det kommer aldrig komma fram en bättre fotbollsspelare. Sedan har vi vår Zlatan. Det är häftigt att han alltid levererar. Oavsett idrott – bandy, fotboll, tennis, pingis, innebandy – är det touchen jag gillar. Jesper Eriksson är en av våra viktigaste spelare och han har en otrolig touch. Tennis, fotboll... Ja, han har bättre touch än vissa spelare i fotbollsallsvenskan.
Du och Magnus Muhrén har avgjort de två senaste SM-finalerna, för VSK respektive Sandviken. Nu är ni lagkamrater i Villa...
– Ja, han är för bra för att inte spela. Han kan göra laget bättre och då går det inte ha honom på bänken. Det kände jag redan på försäsongen. Han var helt sjuk på träningarna och gör saker en annan inte är i närheten av. Jag har aldrig träffat en person som är så driven, en sådan vinnare. Jag är inte i närheten. Det är inte omöjligt att han avgör finalen.
Villa vann båda elitseriemötena med Västerås. Vad betyder det i finalen?
- Inte så mycket, men vi gjorde otroligt bra matcher mot dem. Västerås passar oss, för det blir öppna matcher. De går till anfall med mycket folk och då blir det ytor där vi kan ta oss in och vara jobbiga.
Varifrån kommer ditt intresse för inredning?
– Jag vet inte, men jag följer bloggar, Instagram och mår bra av att ha det fint runt omkring mig. Jag tycker om att ha vitt och bryta av med färger.
Hur skulle du vilja pimpa Villas omklädningsrum?
– Vi har ett fantastiskt fint omklädningsrum, men det skulle se annorlunda ut. Det skulle bli mer guld, mer gulddetaljer.
Du, det står en flaska Bottega Gold i din drinkvagn...
– Ja, och det är bäst-före-datum på den, så det är nog bäst att vinna. Den kan inte stå som prydnad ett år till.
Johan Esplund om...
...Årets man
”För mig är David (Karlsson) given i år. Han har satt målrekord och aldrig blivit Årets man tidigare. Berlin (Daniel) är en fantastisk bandyspelare men jag tycker inte att (Andreas) Bergwall, som släppte in många mål i semifinalserien, ska ha det. Han har inte varit i närheten av den klass han höll förra säsongen.”
...varför han bär tröja nummer 91
”För att Sergej Fedorov hade det. Tidigare hade jag nummer 19, men när jag kom till Villa var det någon annan som hade det. Då kastade jag om siffrorna.”
...att spela under press
”Jag älskar att ha press på mig. Jag blir nervös, känner att det är viktigt – och då är jag oftast som bäst. Känslan är inte bra, men jag presterar som bäst. Det är konstigt, det där.”
...varför han 2010 bytte namn, från Andersson till Esplund
”Jag blev förknippade med ’Danne’ (Daniel Andersson). Många trodde att vi var bröder och jag känner många som heter Johan Andersson. Jag ville ha ett eget namn och på mammas sida heter släkten Esplund.”
...minnena från fjolårets SM-final
”En SM-final går så fantastiskt snabbt. Jag gjorde en av mina bättre halvlekar och har det bortdömda målet i tankarna. Det var synd, men vi vann ju ändå. Det var bara glädje, egentligen. Det vore annorlunda att vinna med Villa. VSK har ändå vunnit 19 gånger.”
...framtiden
”Jag har två år kvar på kontraktet och vill vara med och driva på de yngre spelarna, så att de blir riktigt vassa.”
...landslaget
”Vi får se vad som händer, men då behöver jag en roll. Ja, jag vill vara med och driva spelet. Tidigare har jag inte känt att jag har fått något tillbaka, och det har varit ganska jobbigt. Det har spelats på för få spelare. Landslaget har aldrig haft så många bra spelare samtidigt som ryssarna inte är lika bra som för fyra-fem år sedan. Att ändå inte få ut mer är otroligt. Det borde ha blivit fler guld de senaste åren.”