Mellanstick: Vad som helst utom sanningen

Dan Glimnes pokerteori

Den svenske konstnären Bengt Lindström har gått ur tiden, och förtjänar att uppmärksammas även på denna sida: han erkände i intervjuer att det var de 150 dollar som han vann i poker på båten från New York till Europa som blev startkapitalet för hans konstnärskarriär i Paris. Se där vad spel kan påverka ens liv...

Och i höstas avled britten Rob Gardner av cancer, blott 36 år gammal. Vi är skyldiga honom en hel del: det var Gardner som 1998 skapade anfadern till alla moderna pokerprogram, Late Night Poker, och kom på innovationen att visa spelarnas hålkort i bild. Frid över dessa två gentlemäns minne.

Sanningen är förbjuden

Men dagens lektion ska ta upp ett annat ämne, föranlett av en incident som inträffade när jag spelade på Palm Beach Casino i London i förra veckan. En ung tysk höjer från mellanposition och får bara en syn, av en hetlevrad levantinsk herre som redan förlorat halva sin markerstapel. Floppen är 4-6-J och det blir rundcheckning; turn är K, tysken betar ut, och hans motspelare frågar misstänksamt: ”What do you have in hand, a pair of fours?”

Tysken ser besvärad ut, men svarar sedan ”That was a pretty good read.” Jag hinner tänka ”Uh-uh, han har verkligen fyror”, innan motspelaren kontrahöjer all-in. Den unge tysken säger blixtsnabbt ”Call!” och vänder upp sin hand: 4-4, mycket riktigt. Hans triss står sig och vinner potten mot den andres K-Q off.

Nu utbryter kalabalik: levantinen protesterar och kräver att tyskens hand ska dödförklaras, eftersom han ”avslöjat den i förväg”. Jo, det finns faktiskt en sådan regel på brittiska kasinon och kortklubbar: en spelare som före visningen verbalt eller visuellt avslöjar sin hand, får den automatiskt dödförklarad. Man får alltså påstå vad som helst om sina kort utom sanningen, ironiskt nog.

Alltid säkrast att hålla truten

Floor managern tillkallas och förhör oss vid bordet, men godkänner till sist tyskens hand: ”... a pretty good read” är inte detsamma som ett exakt erkännande av det där paret i fyror.

Vad lär man sig då av detta? Jo, att man alltid i förväg ska sätta sig in i de lokala reglerna; och att man i tveksamma fall utöver ett modikum av social konversation bör hålla den egna munnen stängd, och låta markerna och korten föra ens talan.

Dan Glimne